I LUNETs studeras de tekniska och ekonomiska möjligheterna att använda metoderna bioenergy with carbon capture and storage (BECCS) samt biokol och deras politiska och vetenskapliga sammanhang. BECCS innebär att koldioxid avskiljs från biomassa som processas vid storskaliga anläggningar, till exempel vid massa- och pappersbruk och kraftvärmeanläggningar. Koldioxiden transporteras sedan till lämpliga geologiska formationer där den deponeras. En nettonegativ effekt skulle kunna nås i takt med att motsvarande mängd biomassa som processades återväxer. Biokol framställs genom långsam pyrolys av biomassa och kan då den placeras i odlingsmark både binda kol samt ha jordförbättrande egenskaper. Det finns stora kunskapsluckor och bristande erfarenheter kring båda metoderna, men i takt med att klimatmålen har blivit mer ambitiösa har de blivit allt mer aktuella i både politiska och vetenskapliga sammanhang.
LUNETs omfattar flera projekt som finansieras av Vetenskapsrådet, Formas, Energimyndigheten, Naturvårdsverket och SIDA och inkluderar Linköpings universitet, Kungliga tekniska högskolan och Universitetet i Dar es Salaam i Tanzania. Gemensamt för projekten är att de från olika perspektiv undersöker förutsättningarna att utveckla och implementera NETs i olika geografiska, regulatoriska, institutionella och nationella sammanhang. För närvarande undersöks Sverige, Norden, Europa och Tanzania som fall men också hur kunskap om de olika metoderna konstrueras genom vetenskapliga modeller, så kallade Integrated Assessment Models (IAMs), och den vetenskapliga debatten om BECCS. Projekten bidrar med förståelse av hur nuvarande strukturer och politik främjar eller begränsar utvecklingen av metoderna, hur utvecklingen skulle kunna stödjas på ett konstruktivt vis samt med kritiska perspektiv på teknikernas globala och nationella potential. Därutöver engagerar projektet olika samhällsaktörer genom löpande dialoger för att aktualisera viktiga frågor och i ett tidigt skede inkludera många perspektiv på metoderna.
Förutsättningarna för BECCS och biokol
Genom att studera olika geografiska sammanhang med varierande teoretisk potential för implementering/etablering av BECCS kan vi bidra till de pågående diskussionerna om teknikens möjliga bidrag till klimatpolitiken i en global, regional och nationell kontext, inte minst är det viktigt att kunna nyansera och konkretisera de globala perspektiv på negativa utsläppsteknologier som ofta presenteras i de modeller som stora delar av IPCC:s arbete vilar på.
Vid en global jämförelse har de nordiska länderna bra förutsättningar för att använda storskalig BECCS. Stora skogsarealer, en modern och internationellt konkurrenskraftig skogsindustri, många stora punktkällor med biogen koldioxid och stor potential att lagra koldioxid i närområdet samt nationella målsättningar att nå klimatneutralitet eller till och med nettonegativa utsläpp. Trots de goda förutsättningarna är utmaningarna stora. Det saknas exempelvis styrmedel och tydliga ekonomiska incitament att implementera BECCS i industrin, infrastrukturen för transport saknas, tekniken är relativt obeprövad i större skala och intresset hos industrin är med få undantag svalt. Projektgruppen kartlägger punktkällor, utvärderar möjliga styrmedel och undersöker perspektiv på BECCS hos enskilda företag, berörda industrier samt hos föregångare inom teknikutvecklingen.
I flera modeller identifieras stor potential för BECCS i skogsrika utvecklingsländer som exempelvis Tanzania. I ett delprojekt har vi kommit fram till slutsatsen att denna potential är försvinnande liten, men att biokol som är tekniskt betydligt mindre komplicerat och som dessutom kan medföra omedelbara och konkreta nyttor för lokalbefolkningen skulle kunna ge ett bidrag till de internationella klimatansträngningarna. Vi analyserar både hur internationellt stöd skulle kunna bidra till denna utveckling och utvärderar vilka lärdomar som kan dras från redan genomförda biokolsprojekt.
