Jobbar för att revolutionera spelvärlden

 Namn: Alexander Sjöholm
Jobb: Computer Vision Engineer - Oculus, Facebook
Bor: Mission District - San Francisco

Alexander Sjöholm tidigare student teknisk fysikVar jobbar du?

- Tio minuter från Stanford i hjärtat av Silicon Valley på det sociala nätverket, Facebook.

Kan du berätta om ditt jobb?

- Ja, jag jobbar alltså på Facebook, men egentligen varken med hemsidan eller någon av chat-apparna utan på den virtuella avdelningen Oculus. Här utvecklas ett Virtual-Reality Headset med avsikt att revolutionera inte bara hur spel spelas, men även hur vi till exempel förmedlar berättelser och umgås över internet. Det har hittills släppts två utvecklingsprototyper och jag ser spänt fram emot den första konsumentversionen som släpps i vår. Ett oerhört intressant projekt att vara del av just nu.

Hur ser en vanlig dag på jobbet ut?

- Varje dag börjar med en busstur för att ta sig till kontoret. Alla stora tech-företag har sina egna diskreta bussar som skjutsar folk från alla hörn av San Francisco till respektive kontor. Detta är inte speciellt populärt bland “urinvånare” så man gör bäst i att inte skylta med var man arbetar. Frukost serveras mellan klockan åtta och tio. Normalt äter jag en våffla med lite jordgubbar på och dricker ett glas apelsinjuice. Jag siktar på att vara redo att dra igång på min plats strax innan 10. Man får börja och sluta när man vill, men förväntas göra 40 timmar varje vecka.

Dagen spenderas sedan till stora delar programmerandes vid skrivbordet. Som tur är kräver datorseende att man interagerar med verkligheten. Vare sig man tar på sig headsetet och gör lite moves framför kameran eller bråkar med en robot för att få en mer precis rörelser så tvingas man lämna stolen med jämna mellanrum, vilket är skönt. Lunch avnjuts på innergården från någon av de nischade restaurangerna. Det rör sig om allt från asiatiska grytor till ur-amerikanska pizzor och burgare. Någon gång under eftermiddagen ses vi kort i den grupp jag arbetar i och delar status och planerar det kommande dygnet. När dagen går mot sitt slut sätter jag mig åter på bussen och åker norrut igen. 

Vad är det bästa med ditt jobb?

- Möjligheten att nå ut och påverka så oerhört många människor med det arbetat jag gör. Att det är ett banbrytande arbete som ligger helt i linje med min utbildning är så klart ett plus.

Vilka är utmaningarna med ditt jobb?

- På en arbetsplats som attraherar de vassaste hjärnorna från hela världen förväntas man såklart hålla mycket hög nivå vilket blir utmanande men även väldigt inspirerande.

Hur fick du det här jobbet och hur hamnade du i San Francisco?

- Jag valde att göra mitt examnsjobb på ett litet start-up i Stockholm, 13th Lab, som då arbetade med positionering och kartläggning för Augmented och Virtual Reality på mobiltelefoner. En vecka innan min framläggning, på min 25-års dag, blev vi uppköpta av Facebook.

Varför valde du den här utbildningen och Linköpings universitet?

- Att jag skulle plugga i Linköping kändes givet då jag är uppvuxen i Finspång. Att Linköping är ett förstklassigt universitet gjorde valet ännu enklare. Jag sökte först Maskinteknik, kanske mest för att pappa pluggade det en gång i tiden, men valde då att ta det lugnt ett år. Jag kände egentligen ingen som studerade som jag kunde prata med, men hade en bekant till familjen som tidigare studerat Teknisk Fysik och han verkade belåten. En snabb titt på cirkeldiagrammet över programmets innehåll i kombination med att linjen 2007 utsetts till Sveriges bästa teknikutbildning fick mig på fall.

Vad tyckte du om utbildningen?

- Utbildningen kändes väldigt genomarbetad och det fanns en klar, röd tråd genom hela utbildningen. Varje mattekurs, för det fanns ju alltid en mattekurs, följdes av kurs där teorin tillämpades och man byggde hela tiden på tidigare kurser på ett övertygande sätt. De stora projekten, bland annat Robotprojektet, utgjorde milstolpar man såg fram emot och moment där man fick pröva sin ingenjörsvingar på ett lite friare sätt. Ju längre utbildningen fortlöpte desto närmre verkligheten kom vi. På Bildbehandlingsprofilen genomförde vi flera projekt där vi fick lösa verkliga problem, något som stärkte tron på att man en dag skulle överleva på den, befarat, tuffa arbetsmarknaden. Jag tror kort och gott att jag inte kunnat gjort ett bättre val. 

Har du nytta av det du lärde dig under utbildningen i ditt nuvarande arbete?

- Ja! Jag tillämpar dagligen stora delar matematik, statistik, optimering, programmering och har svårt att peka på någon del av utbildningen som känns onödig.

Hur såg ditt studentliv ut?

- Studentlivet är, trots den skrala budgeten, ett lyxigt liv. Man omges hela tiden av så mycket vänner och har så mycket kul ihop. Man kämpar tillsammans och faller tillsammans. Till en början pendlade jag från Finspång (för att hålla liv i kärleken och det band jag då spelade i), flyttade sedan till Köpmansgränd, bodde en tid i Irrblosset, för att till sist hamna i Stockholm. Jag gillar att resa och försökte varje år smita iväg en sväng i samband med någon avslutad tenta-period. Ibland till solen och ibland till fjällen eller alperna. Det kan vara väldigt skönt att släppa allt och ladda om för att orka nästa period.

Vad är ditt bästa minne från studietiden?

- En vår kom det ner ett gäng från Luleå och skulle försöka sälja in världsmästerskap i snöbollskrig, Yukigassen, till oss. Intresset och vårvädret var ljummet. Vi skrapade ihop ett lag och Luleå-ligan lyckades med nöd och näppe samla ihop snö nog att krama bollar av. Vi lyckades på något sätt ta hem den lokala segern och blev i och med det bjudna till SM final, i Norrland. Vi var jättetaggade tills det gick upp för oss att vi var tvungna att betala flera tusen per person för att ta oss till finalen. Vi lämnade walk-over och i samma stund slocknade nog Luleå-hoppet om att föra traditionen söderut. De kom aldrig tillbaka. Vilket är lite kul, för det gör oss till regerande distriktsmästare i snöbollskrig i Mellansverige 

Vad tror du att du gör om fem år?

- Om fem år hoppas jag vara kvar vid teknikfronten. Om det är i Kiseldalen, på Kungsholmen eller i Mjärdevi får framtiden utröna. Vid den tiden kanske man är mogen att pröva sin egen entreprenörskapsförmåga. Ska bara knäcka den där unicorn-idén först!
 

Taggar Visa/dölj innehåll