Allt mer global historia

Historiebilden är inte längre bara ensidigt europeisk, menar Kjell O Lejon, professor i religionsvetenskap, som varit i Kina på världskongress för historiker.

Kjell O Lejon religionshistoriker

Vad diskuteras just nu mest bland världens historiker?
– Det finns två tydliga och intressanta trender som lyftes fram under de här dagarna. Den första handlar om globaliserad historia. De flesta kontinenters historia är skriven av européer. Nu betonas alltmer att det förstås fanns en historia innan de kom och upptäckte nya länder. Därför lämnas Europacentreringen och mer betoning läggs istället på ländernas egna historia. Vi lever i en alltmer internationaliserad värld så det är nog ingen slump att den här trenden kommer nu. Allt fler upptäcker hur ensidigt historien skrivits.
– Den andra tydliga riktningen rör transnationell historia. En hel del av historieskrivningen har varit nationalistisk, många länder har gärna förhärligat sin egen historia. Nu sker mer jämförelser och sammantaget leder det till en mer internationell historiesyn och det ger perspektiv på det egna landet. Man lyssnar mer. Ett tecken på detta är till exempel att kongressen i år hölls i Kina, det är första gången den arrangerats i ett asiatiskt land, tidigare har det varit västorienterade länder som hållit i arrangemangen.

Du är kyrkohistoriker. Vad talade du om?
– Jag gick tillbaka till 1600-talet när Skåne, som då tillhörde Danmark, togs över av svenskarna. Hur gjorde man för att få de motvilliga danskarna att känna tillhörighet till Sverige och känna sig som svenskar? Kyrkan hade ju en stark roll på den tiden, den var medlet för att göra det danska folket svenskvänliga, och prästerna jobbade strategiskt med de frågorna. Dessutom grundades Lunds universitet under den här tiden, som ett sätt att genom utbildning och pedagogik försvenska danskarna.

Ser du någon koppling i det du talade om till dagens världssituation?
– Kanske kan man jämföra med det som till exempel händer i Ukraina idag. Två olika folkgrupper inom ett land hamnar på olika sidor, en del behåller den ryska identiteten. Myndigheterna har misslyckats med inkorporationen, hur skapar man en gemensam identitet och en frivillighet bland invånarna att samlas kring något nytt, så det inte leder till konflikter århundraden framöver? Här kan man lära av historien. Men det är förstås självklart att jag som historiker påstår det.

Jan Sundin, professor emeritus vid före detta Tema Hälsa och Bengt Sandin, professor vid Tema Barn, var också med. Vad handlade deras ämnen om?

– Jan Sundin föreläste om genetik, miljö och genus utifrån ett par historiska exempel och Bengt Sandin ledde ett symposium om synen på hur olika länder värderar barn kulturellt och socialt.

Hur många deltog i kongressen?
– 1900 historiker från 90 länder, alla kontinenter var representerade. Och det var den 22:a världskongressen.

Vad för du med dig till din egen forskning och undervisning?
– Jag skaffar fler internationella kontakter, sprider de historiska trenderna och plockar exempel från det jag hört.

2015-09-02