Varje år, exakt klockan kvart i sju den 6 oktober, korar regionalföreningarna av Svensk Form Årets Formbärare. Det vill säga personer, organisationer eller företag som på ett eller annat sätt spelat roll för utvecklingen inom form- och designområdet.
I år gick utmärkelsen till ett utbildningsprogram på Linköpings universitet.
I Key-huset utdelade företrädarna för Svensk Form Öst ut diplom och stafettpris till LiU:s kandidatprogram Slöjd, hantverk och formgivning innan det blev dags att hugga in på formtårta och gå på rundvandring med studenterna som visade lokaler, verkstäder och berättade om verksamheten.
– För programmet betyder det mycket att få positiv uppmärksamhet av det här slaget och det är jätteroligt att vi får synas i sammanhang där vi hör hemma. Att vi får utmärkelsen visar också att våra studenter efter examen sätter avtryck i samhället, säger Frida Berntsson, programansvarig på Institutionen för kultur och kommunikation och den som fick ta emot priset som motiverades så här:
"Genom att utbilda morgondagens formgivare, sprida kunskap och värna intresset för hantverk, har Slöjd, hantverk och formgivningsprogrammet vid Linköpings Universitet en unik plats, både i regionen och hela landet."
Kandidatprogrammet Slöjd, hantverk och formgivning har funnits i elva år och studenterna har ända sedan start gett sin utbildning gott betyg. Hittills har uppåt 200 studenter examinerats.
Vad är det som gör just den här utbildningen så lyckad – och att så många studenter också får jobb eller klarar sig som egenföretagare efter examen?
– Det är en konst- och hantverklig utbildning som vilar på vetenskaplig grund. Det innebär att studenterna inte bara arbetar med att utveckla egna konstnärliga uttryck utan också lär sig att reflektera över arbetsprocesser och lär sig att kommunicera sin framtida verksamhet. Det finns en verklighetsförankring med kurser i entreprenörskap och företagsekonomi, vi jobbar med hållbarhets- och miljöperspektiv och tar genusaspekten på allvar.
– Studenterna inom varje kull får jobba helt individuellt med olika material, tekniker och formuttryck. De utbyter erfarenheter med varandra och får oväntad inspiration. Det utvecklas inte samma likriktning i tankesätt som det kan göra under utbildningar där alla studenter arbetar i samma material. Det tror jag är en av programmets stora styrkor.
Och framtiden?
– Vi har följt ungefär samma koncept under alla år och i grunden blir det nog inte några större förändringar. Möjligtvis riskerar vi att ge studenterna så stor frihet att det blir lite spretigt. Kanske får vi backa något och se till att de får en god inblick i grundmaterialen trä, metall och textil.
Foto: Svensk Form Öst