"Asperger - förbannelse och gåva"

Det kan vara tufft med högskolestudier. Särskilt för studenter som inte är helt med på noterna vad det gäller det "normala" sociala samspelet med andra. Bland studenter är det gruppen med neuropsykiatriska funktionshinder som växt allra snabbast de senaste åren. Med till exempel Asperger syndrom, autism, DAMP och ADHD. Möt Johan Pregmo, som pluggar engelska på LiU.

- Delvis är det en förbannelse - men på sätt och vis också en gåva, säger Johan, 19 år, om att ha Asperger syndrom.
En förbannelse eftersom vardagshändelser plötsligt kan bli tröttande obegripliga. Eller för att vardagliga studentmåsten som att hålla rätt på scheman, planera veckan eller regelbundet läsa mejlen bara inte vill fastna i minnet och bli rutiner som för de flesta andra.

Johan Pregmo utanför Key, porträttGåvan, då? Johan ler.
- Är det något som intresserar mig kan jag lära mig hur mycket som helst och kan hålla på hur länge som helst.
För tillfället är det engelska som är kul. Och dataspel, men framför allt Warhammer som är ett strategiskt figurspel. Genrelitteratur och regelböcker på engelska för spelen är en andra höjdare i Johans liv.

- Men när jag var elva kunde jag allt om dinosaurier, säger han och skrattar.

Förmågan till extrem fokusering har gjort att en del stora forskare förmodas ha haft Asperger, Ludwig Wittgenstein och Albert Einstein, till exempel. Och det är ju inget dåligt sällskap. Ovanlig tankeskärpa, klarsynthet och envishet ingår i "symptombilden" för personer med AS och som har hög intelligens.

Engelska på halvfart

Johan sitter över en fika på Zenit tillsammans med sin coach från Aspergergymnasiet, Ulla Bjerke. Hon har tidigare lotsat in elever i studentlivet under ett frivilligt, fjärde gymnasieår där universitetsstudierna går parallellt med en gymnasiekurs i kommunikation, då man kan diskutera personlig utveckling. I övrigt gäller stödet bara det praktiska upplägget runt studierna, innehållet får studenterna ta ansvar för själva.

Johan har valt att läsa engelska på halvfart, han vill lära sig språket så bra att han kan använda det yrkesmässigt.
- Kanske som översättare. Översättare av mastiga regelsamlingar för dataspel, det vore väl något!

Det är knappast studierna han oroar sig för, hittills har han klarat sina tentor. Men det finns annat han oftare funderar på:
- Till exempel hur de andra i gruppen uppfattar mig. Om jag ställer för många frågor. Om de andra blir störda.

Som vid senaste seminariet. Det handlade om brittisk historia, intressant tyckte Johan som ställde fråga på fråga.
- Hur slutade det då, undrar Ulla Bjerke.
- Min lärare sa att jag fick spara mina frågor till pausen, annars skulle han aldrig hinna med att berätta allt han tänkt.

Rakt på sak, det är det som gäller. Inga omskrivningar, undermeningar eller små fina vinkar. När Johan började på LiU mejlade han genom Ulla Bjerke alla lärare för att berätta om de svårigheter han har. Men Johan har valt att inte säga något till de övriga i kursen.
- De vet nog, jag döljer det inte. Jag brukar berätta när det är mindre grupper som jag ska jobba med. Den här gruppen är så stor, det skulle kännas lite omotiverat och konstigt.

- Det är så mycket av det sociala samspelet som bygger på mimik, blickar, satsmelodier och gester, på att det underförstådda är en gemensam erfarenhet, säger Ulla Bjerke.

Svårt tolka situationer

Johan Pregmo och Ulla Bjerke småpratar utanför KeyMänniskor med Asperger syndrom, AS, har svårt att tolka sociala situationer. De missuppfattar ofta andra och blir ofta själva missuppfattade.
- Min mamma brukar säga att vi som har Asperger väljer sanningen före det socialt lämpliga. Det har hon rätt i, säger Johan. Han har ofta fått uppleva att han "gjort bort" folk genom säga precis som det är, till exempel att hans föräldrar tyckte skolpjäsen några bekantas barn medverkade i var urusel.
- Det sa jag förstås rakt ut när mina föräldrars kompisar senare frågade om pjäsen. Inte så bra, konstaterar Johan.

På Aspergergymnasiet får eleverna träna sig i social kompetens, lära sig att tolka andra människors beteenden och förstå hur de själva uppfattas.
- Är det något folk hatar att ta itu med, så är det sociala olämpligheter. Istället undviker de kontakt, säger Johan.

Han känner sig själv ganska bra vid det här laget och försöker vara uppmärksam på andras signaler. Men det är ingen lätt sak att försöka föreställa sig vad andra menar när något saknar innebörd för en själv eller när meningen är svårtolkad.

Den konkreta uppfattningen av omvärlden och språket är en annan del av Asperger syndrom. Finns innanför dörren skylten "Här tar vi av oss skorna" gör de flesta människor det; tar av sig skorna, alltså. Den som har AS kan göra en annan tolkning: varför skriver de en skylt som talar om var de brukar ta av sig skorna? Är de inte riktigt kloka?
Likaså kan det inledande småpratet när man träffar någon upplevas som påträngande av människor med AS. De går inte till studievägledaren för att svara på frågor om hur de mår. De vill ha svar på sina frågor!
- Det är vanligaste är väl att man tror de som har Asperger saknar empati. Det är helt fel. Däremot behöver de hjälp att uppmärksamma och tyda tecknen, då kan de också själva uttrycka empati, säger Ulla Bjerke.

Intressestyrd tillvaro

Hon letar efter ord för att generalisera det som kännetecknar vardagen för personer med AS och som gör det extra jobbigt för dem att läsa på universitetet.
- Tillvaron är intressestyrd, vilket innebär att det de uppfattar som ointressant blir oviktigt. Det lagras helt enkelt inte in i minnet. Andra kan lära sig saker om de måste, även om de inte är motiverade. Det är jättesvårt för någon med Asperger. Och man kan ju inte tycka att alla kursmoment är intressanta, även om ämnet i sig är det.
Intressestyrningen påverkar även samvaron med andra, som ur ett "Aspergerperspektiv" ofta tycks prata på om totalt oviktiga saker.

Det är tröttande att leva i en värld man inte riktigt kan tolka. Ofta blir sinnesintrycken förstorade och ovidkommande ljud och rörelser stör. Då blir det svårt att hålla koncentrationen, både under lektioner eller vid en tenta.
Att bedöma vad som är relevant i olika sammanhang är ett annat problem. Det kan också vara jobbigt att orientera sig rent geografiskt.

Johan, till exempel, har gått Corson på Valla många gånger utan att alls lägga märke till byggnader och annat han passerar. För honom är det en ointressant transportsträcka fram till Key-huset, där han har sina lektioner.
- En gång skulle jag till biologiavdelningen i B-huset och fick vägbeskrivning per telefon. Det tog mig en halv timme att hitta. För mig kändes det som en oombedd skattjakt eller något sådant!

Humor underlättar

Studenter med diagnostiserade neuropsykiatriska funktionshinder har rätt till särskilt stöd från universitetets sida och om en stund ska Ulla Bjerke vidare till Studentcentrum för att ta reda på vad som kan gälla för Johan i framtiden.
- Jag kan inte förstå varför du inte kan få fortsätta stötta mig, säger Johan, plirar mot henne och funderar på vilken hjälp han egentligen behöver.
- Mest är det att organisera pluggandet. Och gå igenom schemat. Jag kan till exempel helt peppad åka till Valla för att tenta men väl här blir jag stående. Oops! Var tentan ska vara? Det har jag aldrig kollat…

I sådana lägen underlättar det att ha humor, och det har Johan.
- Jag vet att jag uppfattas som en nörd och det är ok. Det är ju det jag är och det trivs jag med. Och jag vet att det finns sådant som jag är väldigt bra på.

Foto: Gunilla Pravitz

Taggar Visa/dölj innehåll