Blåljusforskning vid LiU

En tankbil har krockat och läcker ammoniak. Flera människor är svårt skadade och gasmolnet driver mot en närbelägen skola. Nu måste polis, ambulans och räddningstjänst snabbt och effektivt samordna sig.

Räddningsfordon med blåljusFoto: Thor Balkhed

– Vi har två fastklämda under lastbilen och ett 20-tal ungdomar uppe vid skolan mår dåligt, de hostar och har andningssvårigheter.

Per Gustafsson, styrkeledare vid Räddningstjänsten informerar ledningen för polis och ambulans om det allvarliga läget.
Han har just i samverkan med sjukvårdsledningen tagit det svåra beslutet att inte försöka rädda de fastklämda personerna under lastbilen – de är förmodligen redan avlidna på grund av den giftiga gasen. I stället måste barnen uppe vid skolan prioriteras.

Det visar sig att han gör rätt prioritering. Snart kommer beskedet – ”Det finns 15 röda och 13 gula vid skolan”.
Röd innebär att tillståndet är livshotande, och gul att det är brådskande. Han ringer sjukvårdsledningen.
– Hur många enheter har ni ute, kan ni skicka fler?

Allting måste sitta

Trots att det bara är en övning vid Katastrofmedicinskt centrum, KMC, i Linköping är stämningen pressad i den gamla brandstationen. Det här är ett av få tillfällen då polis, ambulans och räddningstjänst tillsammans kan genomföra övningar som inbegriper scenarier med kemiska, biologiska, radiologiska, nukleära samt explosiva hot och risker. Allting måste sitta om övningen skulle bli verklighet en vacker dag.
  

Bakom styrkeledaren står Michael Rosander och filmar. Han är docent i psykologi och forskar inom grupp- och socialpsykologi vid CARER, Centrum för forskning inom respons- och räddningssystem, vid LiU.

Michael Rosanders fokus är inte själva olyckan – utan hur samarbetet i ledningsgruppen går till. Tillsammans med personal från KMC har han forskningsmedel för att studera hur arbete i ledningsgrupper på skadeplats fungerar.

– Jag undersöker hur samverkan ser ut, vem som tar upp vad, hur det tas upp, när information sprids och vilka beteenden som fungerar för att föra räddningsarbetet framåt.
Han filmar samtliga ”ledningsmöten”, går runt och antecknar vad som händer vid respektive arbetsgrupp samt låter deltagarna i ledningsgruppen från de tre blåljusen fylla i formulär direkt efter varje övning.
– Syftet är att hitta de optimala förutsättningarna för att hantera olika slags olyckor så effektivt som möjligt, säger Michael Rosander.

CARER är ett samarbete mellan Linköpings universitet och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.
– Vi intresserar oss främst för olyckor som sker med en viss regelbundenhet, som drunkningstillbud, bränder och trafikolyckor, men forskningen rör sig ända upp till globala kriser och terrordåd, säger Sofie Pilemalm, föreståndare för CARER.

CARER har just nu två centrala forskningsområden. Det ena är att undersöka systemsambanden mellan händelse, respons och konsekvens vid olika typer av olyckor, där Michael Rosanders forskning sorterar. Det forskas också på logistik och kapacitet för större skottskador, samverkan över sociala medier och simuleringssystem för att hitta snabbaste vägen till en olycka.

Nya aktörer

Men Carer intresserar sig också för ”nya aktörer” inom respons och räddning. Hur man kan tillföra nya aktörer, som frivilligorganisationer, semi-professoner och privatpersoner till det nuvarande responssystemet.
Sverige är ett glesbygdsland, det kan ta timmar innan traditionella räddningsaktörer hinner ut till en olycka.
– Först på plats är exempelvis ofta en privatperson, vi undersöker vilken slags hjälp och stöd som krävs för att denna ska kunna agera på bästa sätt, säger Sofie Pilemalm.

Andra nya aktörer som gör stor nytta vid olyckor är lokala väktare, hemsjuksköterskor och frivilligorganisationer som Missing people.
– Det är viktigt att kunna tänka större än vad vi gör idag. Det kanske tar en timme för en ambulanshelikopter att ta sig ut i skärgården. Samtidigt står en annan helikopter startklar hos en lokal fiskerifirma alldeles i närheten. Hur kan man hitta fungerande system som samordnar detta, säger Sofie Pilemalm, på bilden till höger.

CARER har funnits i drygt två år, och verksamheten växer stadigt. Nu arbetar man för att på sikt kunna etablera ett mastersprogram för säkerhetsansvariga på olika samhällsfunktioner.
– Ett sådant har efterfrågats av både räddningstjänster och olika responsorganisationer. Vi tänker oss ett tvärvetenskapligt påbyggnadsprogram med ingångar för från samtliga tre fakulteter, säger Sofie Pilemalm.

 

Publicerad 2013-10-15

Relaterad innehåll