Namn: Carina Milde
Utbildning: Kulturvetenskap och kurser i genus och informationssökning
Avslutade studier: 2006
Jobb: Museiintendent på Arbetets museum i Norrköping
- Jag jobbar som intendent på Arbetets museum i Norrköping och ansvarar för EWK-museet, Centrum för politisk illustrationskonst.
Utmaningen ligger också i det stora förtroendet jag får. Jag är ensam, jag bestämmer och resultatet är det vi sedan ska visa upp. Allting kostar pengar och utrymme. Jag har en djup respekt för att jag företräder ett nationellt museum när jag pratar. Men jag har också ett stort stöd av arbetsgruppen och cheferna här. Man blir inte lämnad ensam. Så rädslan, visst att man kan vara spänd och nervös, ångest finns väl på alla arbetsplatser, men här finns en vilja framåt. Och det är väl det som gör att utmaningarna inte bara är kallsupar, utan ett extra järn i elden.
Man träffade så många fruktansvärt bra föreläsare. Jag kände att man hade möjlighet till en dialog med dem och med kursansvariga. Det är det lyxigaste jag har varit med om, att bara få sitta och plugga i fyra år. Många skrattade åt mig, tyckte att jag pratade för mycket och tog plats. Men jag har stor respekt för att det här är det dyraste jag köper, innan jag köper en kåk. Jag var väldigt engagerad i att få ut valuta för pengarna och ställde krav på föreläsare och undervisningen. Det blev oftast väl mottaget.
Jag gick i en fantastisk grupp och jag har fortfarande kontakten med en del polare därifrån. Det är en epok i ens liv som är en del av en identitetsbyggnad. Man lär sig lika mycket om det man läser som om sig själv.
Det är ett konfetti av allkunskap man får och där man inte måste komma ihåg exakt allt efteråt. Jag tycker det är en mänsklig rättighet att i alla fall få gå själva basblocket på Kulturvetarprogrammet. A-kursen med epokstudierna. Och B-kursen i konstvetenskap ska man gå. Det var så himla bra. En upplevelse. Efter B-kursen, det var då jag fattade vad det innebar att kunna något om konst. Om livet. Alltså, det var stort!
Utbildning: Kulturvetenskap och kurser i genus och informationssökning
Avslutade studier: 2006
Jobb: Museiintendent på Arbetets museum i Norrköping
Vad jobbar du med?
- Jag jobbar som intendent på Arbetets museum i Norrköping och ansvarar för EWK-museet, Centrum för politisk illustrationskonst.Vad gör man som intendent?
- Som intendent jobbar man med att producera utställningar, att vara producent och projektledare för dem. Det kan handla om allt från formgivning, research, projektledning, forskning till att arbeta praktiskt med utställningen. Men det är projektledning som är det huvudsakliga instrumentet man använderKan du berätta om ditt jobb?
- Det är mycket av arbetet här som kanske inte alltid syns. Man skriver rapporter, deltar i seminarier, möter folk på konferenser. Mycket handlar om att nätverka och samverka med andra. Det kan vara att arrangera programpunkter, ha föreläsningar och samtal, generera kunskap och förmedla den på olika sätt. Vi söker olika typer av samarbeten som också jag är inblandad i, som pedagogiska projekt.Hur ser en vanlig dag på jobbet ut?
- Den börjar med att jag kollar mejl, telefon och kalender. Sedan väntar en dag som kan bestå av väldigt olika saker. Ibland är det en miljon möten, eller så grejar jag rent praktiskt ute i utställningen. Polerar glas, tar bort klister eller åker runt och köper in inventarier. Kanske skriver jag motioner till ledamöter i riksdagen. Jag som arbetar med politisk satir får hantera att P1 ringer till mig en halvtimme efter Charlie Hedbo-attacken och vill veta vad jag tycker om det. Nästa vecka är jag inbjuden av svenska ambassaden med en utställning med EWK-bilder som blir en del av Europride och där vårt program står med.Vad är det bästa med ditt jobb?
- Att det är en så skön blandning. Det är mitt ”hittepå” det bygger på. Jag ska hitta på saker och det ska bära. Det ska presenteras och godkännas i ledningen och vi tar upp det på utställningsrådet. Sedan så sprutar jag på. Det är allt ifrån att jobba ensam till att jobba supertajt i teamet här. Och arbeta med research och det här nördigt akademiska, som jag älskar. Att man får läsa avhandling på avhandling för att kunna skriva en utställningstext på nio rader. Men det är även att jobba kreativt, möta barn, ungdomar och vuxna i samtal och workshops, att åka ut och representera. Det är fantastiskt att få ägna sig åt bildkonst och politik. Jag får utrymme för att utveckla saker som jag är väldigt engagerad i, som demokratiska värden och mänskliga rättigheter.Vilka är utmaningarna med ditt jobb?
- Det är att hela tiden hålla koll på vad som är vårt uppdrag här på museet, samtidigt som jag ska hitta sätt att nå så många grupper som möjligt med min verksamhet. Basen är min kreativitet och min kapacitet till omvärldsbevakning, men det ska också matcha våra värdeord och direktiv från kulturdepartementet. Som nationellt museum har vi ett regleringsbrev från regeringen. Vi jobbar på uppdrag av Sveriges regering och då ska man svara upp till vissa kriterier.Utmaningen ligger också i det stora förtroendet jag får. Jag är ensam, jag bestämmer och resultatet är det vi sedan ska visa upp. Allting kostar pengar och utrymme. Jag har en djup respekt för att jag företräder ett nationellt museum när jag pratar. Men jag har också ett stort stöd av arbetsgruppen och cheferna här. Man blir inte lämnad ensam. Så rädslan, visst att man kan vara spänd och nervös, ångest finns väl på alla arbetsplatser, men här finns en vilja framåt. Och det är väl det som gör att utmaningarna inte bara är kallsupar, utan ett extra järn i elden.
Var det ditt första jobb efter examen?
- Jag fick chansen att börja undervisa i konstvetenskap och visuell kultur för kulturvetare, på A och B-nivå i konstvetenskap och på GDK, redan under studietiden. Jag var inne på turismutbildningen, och lärarprogrammet bland annat och höll föreläsningar. De handlade till exempel om byggnader som maktspråk, kulturhistoria med föremålsanalys och om tatueringar och piercing och huden som kommunikationsyta. Jag har även arbetat som gästlärare på fotoskolan i Gamleby.Varför valde du den utbildningen och Linköpings universitet?
- Jag arbetade som tapetserare, men drabbades av en svår sjukdom och fick släppa verkstaden. Jag var 32 år och tvungen att börja om. Jag tog mig upp ur rullstolen och lärde mig skriva och läsa på nytt. Jag tänkte att nu ska jag fanimej göra något roligt. Det blev kulturvetarprogrammet enbart för att det är ämnen jag älskar. När jag klarat första tentan i vetenskapsteori - det var en fantastisk känsla - att mitt huvud fungerar fortfarande. Jag satt och tjöt i korridoren och var så lycklig.Vad tyckte du om utbildningen?
- Jag älskade Kulturvetarlinjen! Jag hade tusen frågor, så jag låg på alla föreläsare och lärare om allt. Och kringläste mycket. Alla de här kulturvetenskaperna som jag tycker är jätteintressanta. Jag fick allting allt på ett bräde, snyggt serverat.Man träffade så många fruktansvärt bra föreläsare. Jag kände att man hade möjlighet till en dialog med dem och med kursansvariga. Det är det lyxigaste jag har varit med om, att bara få sitta och plugga i fyra år. Många skrattade åt mig, tyckte att jag pratade för mycket och tog plats. Men jag har stor respekt för att det här är det dyraste jag köper, innan jag köper en kåk. Jag var väldigt engagerad i att få ut valuta för pengarna och ställde krav på föreläsare och undervisningen. Det blev oftast väl mottaget.
Jag gick i en fantastisk grupp och jag har fortfarande kontakten med en del polare därifrån. Det är en epok i ens liv som är en del av en identitetsbyggnad. Man lär sig lika mycket om det man läser som om sig själv.
Har du nytta av det du lärde dig under utbildningen i ditt nuvarande arbete?
- Hela tiden. Eftersom jag jobbar med politiskt kommenterad bild som satir och karikatyr kommer allt från programmet in. Filosofi, historia, litteratur konst, hela utvecklingsspannet finns med. Drama, musik, allting. Det finns inte en onödig grej. Jag har en helgjuten plattform att stå på.Det är ett konfetti av allkunskap man får och där man inte måste komma ihåg exakt allt efteråt. Jag tycker det är en mänsklig rättighet att i alla fall få gå själva basblocket på Kulturvetarprogrammet. A-kursen med epokstudierna. Och B-kursen i konstvetenskap ska man gå. Det var så himla bra. En upplevelse. Efter B-kursen, det var då jag fattade vad det innebar att kunna något om konst. Om livet. Alltså, det var stort!