Räknetankar tar tid

Hur lär sig barn att förstå matematik? Och hur kan lärare på bästa sätt ge stöd? Frågorna prövas direkt i klassrummet där en LiU-forskare arbetar tillsammans med lärare. Barns tankar om matematik måste få ta tid. 

Emme i klass 1c funderar. Visar mattebokens bilder på räknehändelser addition eller subtraktion?

Tätt intill halvsitter Karin Bengtsson, mattelärare i Vikingstad skola, och väntar lugnt ut henne. Rätt som det är Emme färdig att formulera sina tankar i ett lågmält matteprat.

Använda sig av tystnaden

– Det händer mycket under en tystnad. Som pedagog kan man använda sig av tystnaden, eller rättare sagt tystnader, på så otroligt många olika sätt, säger Karin Bengtsson lite senare.

Tystnad ger betänketid, samlar tankar, drar uppmärksamheten till sig, poängterar något viktigt, drar ned tempot. För att ta några exempel.

– Med min tystnad kan jag ge signaler om att det inte bara är okej att tänka efter, utan att det också är nödvändigt. Inte minst för att förstå matematik.

Under hösten var Karin Bengtsson en i den första lärargruppen om fyra som deltog i ett nytt forskningsprojekt i matematikdidaktik vid LiU, finansierat av Linköpings och Norrköpings kommuner med tio miljoner på fem år.

Har gett resultat i klassrummet

– Bara att få tid avsatt för att diskutera undervisning tillsammans med kollegor och forskare har varit fantastiskt. Det bästa är att det också gett resultat i klassrummet, en mer medveten undervisning, säger hon.

Ett möte mellan utvecklings- och forskningsprojekt. Så beskriver Lisa Björklund Boistrup, aktionsforskningen kring bedömning och återkoppling hon leder. Sedan augusti har hon en tjänst som forskare på Institutionen för beteendevetenskap och lärande på LiU och är speciellt inriktad på matematikprojektet.

– Vi går rakt in i klassrummen. En lärargrupp om fyra per termin och kommun deltar. Forskningen utgår från deras verksamhet, det är deras undervisning som ligger till grund för analyserna och tillsammans diskuterar vi fram svaren på de frågor gruppen ställt upp.

Hur grupperna väljer att hantera frågorna kommer att skifta.

– Det innebär att vi allteftersom kommer att samla ihop en provkarta av erfarenheter och användbara kunskaper, säger Lisa Boistrup Björklund.

Utgå från något smalt

Av höstens två grupper valde Linköpingsgruppen att utgå från något smalt, som tystnaden, för att bredda perspektivet till ett mer allmänt bemötande. Norrköpingsgruppen utgick mer brett från begreppet återkoppling för senare rikta in sig på något mer specifikt: hur lärarens bemötande påverkade elevernas lust att fortsätta diskutera matte även sedan läraren gått vidare.

– Vi ville gärna veta om de omedelbart gick över till att prata om den kommande lunchen, säger Annika Knutson, matematiklärare i Vibergsskolan i Norrköping, med ett skratt.

Men, nej, det gjorde de inte.

Elevernas förmåga att hålla kvar koncentrationen på matematiken påverkas i hög grad av hur de blir bemötta av lärarna, till exempel när de behöver hjälp. Mer av feedforward än feedback, som Annika Knutson uttrycker det.

Bemötandet är ett område Lisa Björklund Boistrup själv forskat kring. I stort sett kan bemötandet delas in i fyra kategorier, visade hon i sin doktorsavhandling i matematikdidaktik.

– ”Fort och rätt”, så kan man summera en hållning. ”Anything goes” står för en annan, rätt vanlig, inställning: Allt barnen gör duger, krav ses närmast som ett hinder för lärandet.

– I den tredje kategorin har läraren fokus på matematiken och ställer öppna frågor. Det gör de även i den fjärde kategorin, men de har en annan inställning till lärandet: resonemang måste få ta tid.

Bemötanden i kategori tre och fyra bjuder in eleverna att hålla kvar intresset för matematiken och gå vidare.

Medveten feedback

– Man kan se hur det blir mer och mer matematik allteftersom läraren ger en medveten feedback. Man kan till och med se hur eleverna i närheten påverkas positivt, berättar Lisa Björklund Boistrup om sina egna forskningsresultat.

– Vår grupp blev nyfiken på hur väl hennes slutsatser stämde. Och hur aktiva vi är som lärare och hur vi bemöter eleverna är verkligen avgörande, säger Annika Knutson, vars fjärdeklassare fick ingå i forskningen.

En rad lektionstillfällen videofilmades och blev utgångspunkt för individuella analyser och gruppdiskussioner.

– Det var inga problem att få med vare sig barn och föräldrar. Tvärtom, de kände sig stolta över att få ingå i ett viktigt forskningsprojekt, fortsätter Annika Knutson.

Såg beteendemönster

I Vibergsskolan i Norrköping har undervisning videofilmats i tidigare utvecklingsprojekt, det kan annars vara en känslig punkt för många.

– Som lärare vande man sig ganska snabbt. Snart slutade man se sig själv och såg istället beteendemönster. För mig var det hur nyttigt som helst att få möjlighet att se min egen undervisning efteråt, att kunna stanna upp och reflektera. Och få upptäcka vad som hände hos eleverna, det hinner man inte riktigt uppfatta till vardags, säger Karin Bengtsson.

Många händer i luften, otåliga åkningar på stolarna och småprat är omständigheter som kan få vilken lärare som helst att snabbt stötta med ett ”gör så här” och skynda till nästa barn.

– Idag kan jag tänka att det är bättre att jag hinner hjälpa fyra elever ordentligt under en lektion än att jag springer mellan alla, säger hon.

De deltagande lärarna fick skriva loggbok om sin undervisning de veckor forskningen pågick, de som vill skriva artiklar får stöd för det.

– Vi håller just nu på att skriva ihop en som vi vill få in i nättidskriften Venue, säger Annika Knutson.

För att få kontinuitet får lärargrupperna från en termin dessutom ingå i referensgruppen för aktionsforskningen nästkommande termin.

Fantastisk fortbildning

Från kommunernas sida finns förstås en förhoppning att de insatta pengarna ska resultera i bättre måluppfyllelse, det vill säga bättre matematikkunskaper hos eleverna och också helst snabb och mätbar förbättring av resultaten på de nationella proven. De internationella undersökningar som görs med jämna mellanrum har i flera år visat att svenska skolbarn blivit allt svagare i matematik jämfört med andra länder.

– Det är lite svårt att bära så höga förväntningar, jag försöker tänka att vi är många som gör det här tillsammans. Det är ju poängen med aktionsforskning. Men jag tror verkligen på det här, säger Lisa Björklund Boistrup som nu driver projektet tillsammans med Joakim Samuelsson, docent på Institutionen för beteendevetenskap och lärande, i samarbete med de bägge kommunerna.

– Visst kan det kännas lite jobbigt med förväntningarna. Å andra sidan är deltagandet i forskningsprojektet en fantastisk fortbildning. Det här det här något som alla lärare borde få vara med om, säger Annika Knutson.

Fotnot: Både Karin Bengtsson och Annika Knutson har lärarexamen från LiU och gick ut 2001 respektive 2006.

Publicerad i LiU Magasin 1-2013.


2013-03-01


Forskning