Jobbet handlar både om att förvalta och utveckla

Namn: Emelie Baiden
Jobbar: Verksamhetsutvecklare Svenska Celiakiungdomsförbundet
Examen: 2012

Emelie Baiden, alumnVar jobbar du?

- Jag jobbar på Svenska Celiakiungdomsförbundets kansli som verksamhetsutvecklare. Förbundet är en intresseorganisation och mötesplats för barn och unga med gluten- och laktosintolerans. Vi anordnar läger, utbildningar och andra aktiviteter för erfarenhetsutbyte och gemenskap.  

Vad gör du på ditt jobb?

- Jag har hand om förbundets kommunikation och information. Jag tar fram profilmaterial och ansvarar för webb och sociala media. Jag sköter även medlemsundersökningar och kontakten med press och media. Jag är även medlems- och regionansvarig. Vi består av sex regioner spridda över landet och har cirka 7 000 medlemmar och mitt uppdrag är att samordna dessa samt erbjuda hjälp och stöd vid utveckling och kampanjer. Jag driver även olika former av påverkansarbete. Förbundet arbetar för ett tillgängligt samhälle fritt från diskriminering av gluten- och laktosintoleranta och därför blir det även mycket samrådsmöten, föredrag och föreläsningar för och hos olika organisationer och statliga myndigheter som exempelvis Livsmedelsverket, Diskrimineringsombudsmannen och restaurangbranschen.

Hur ser en vanlig arbetsvecka ut?

- På måndagar börjar jag alltid med att kolla mailen. De flesta av våra medlemmar och verksamma jobbar ideellt och därför blir det ofta mycket som kommer in efter helgen. Det blir att svara på frågor, ringa upp medlemmar och stötta regionerna på olika sätt, till exempel genom att rigga för en kampanj. En till två dagar är jag helt på kontoret och förutom medlems- och regionsarbetet fixar jag då med hemsidan, skriver bidragsredovisningar och har kanslimöten. Annars är jag mycket på språng. Jag går på dialogmöten, nätverksträffar, mångfaldskonferenser och frukostseminarier med mera. Mycket sker även på helg- och kvällstid.

Vad är det bästa med ditt jobb?

- Det är väldigt spännande och varierande, man får både förvalta och utveckla det vi gör. Ingen dag är den andra lik. Det är också väldigt stimulerande i och med att man ofta får tänka utanför lådan och göra olika riskanalyser, som ”hur kan vi göra det här på ett bra sätt”?

Vilka är utmaningarna med ditt jobb?

- Största utmaningen är nog att man jobbar med barn och unga som känner sig utanför i samhället och att man jobbar med så många olika delar. Det är en väldigt bred tjänst och den kräver att jag alltid är närvarande 100%, annars måste jag ta igen det någon annan gång. På så sätt är det också ganska skört. En annan utmaning är att man får en sådan insyn i samhällspolitiken samtidigt som man vill förändra allt! Man inser att man måste göra allt från grunden, det kan vara tufft.

Hur såg din väg in i arbetslivet ut?

- Under den praktik vi hade på utbildningen var jag på en antidiskrimineringsbyrå. Det var väldigt roligt att gav ett kvitto på vad jag kunde och jag fick chans att applicera det, vilket gav mig självförtroende. När jag sedan var klar med utbildningen valde jag att flytta till Stockholm. Jag ville inte läsa vidare till en master som många andra gjorde utan jag var sugen på att börja jobba. Strax därefter fick jag tips om den här tjänsten, som då var helt ny. Jag började med en provanställning på sex månader men blev sedan fast anställd. Och att den var ny kändes bara bra, då fick jag vara med och forma den! Jag är också glad för att jag hittade ett jobb som låg nära utbildningen.

Varför valde du att läsa Samhälls- och kulturanalys på Linköpings universitet?

- Jag läste omvårdnadsprogrammet på gymnasiet och var först helt inställd på att arbeta inom vården. Men i 3:an fick jag väldigt många frågor kring varför samhället ser ut som det gör och började läsa om teorier som förklarade olika samhällsfrågor som demokrati, utanförskap och kulturella mönster. Jag kände att jag ville lära mig mer än vad omvårdnadsprogrammet kunde ge och när det sedan var dags att söka till högskolan började jag surfa runt på Studera.nu och läste om olika programbeskrivningar. Och när jag läste om programmet för Samhälls- och kulturanalys så verkade det som att det skulle ge svaren jag sökte! Eftersom jag bodde i Eskilstuna skulle en flytt till Norrköping, där programmet var förlagt, inte heller bli så lång.

Vad tyckte du om utbildningen?

- Den var väldigt tvärvetenskaplig vilket var bra eftersom jag aldrig behövde kompromissa med det jag var intresserad av. Det var också väldigt välkommet att ställa frågor, ”Varför då? Varför då?” och att få problematisera allt en gång till. Bredden på utbildningen och de tematiska terminerna var också utbildningens styrka. Man fick lära sig mycket om mycket. Alla seminarier och grupparbeten gav också väldigt mycket då man genom dem fick ett tacksamt utrymme för diskussioner. De många självständiga arbetena var också något som var bra eftersom man då fick chans att fördjupa sig och nischa sig. Det var en bra mix av allt helt enkelt!

Har du haft nytta av det du lärde dig under utbildningen i ditt nuvarande arbete?

- Ja, framför allt för att jag lärde mig många akademiska teorier men även för att jag växte själv som människa. Utbildningen gav många konkreta verktyg, till exempel till det kritiska tänkandet, vilket man har nytta av hela tiden. Fokus under utbildningen var på vår samtid, men vi läste även om framtid och historia, att vi är de vi är på grund av det som hänt. Man fick öva upp sitt kritiska öga och fick insikter om förförståelse, strukturer och mönster. Varje föreläsning var en aha-upplevelse! Det var som att SKA-programmet satte på en ett par kritiska glasögon som nu inte går att ta av. Men jag är glad att jag har dem!

Hur såg ditt studentliv ut?

- Jag ville ta del av allt som fanns och göra det bästa av studietiden. Därför var jag i olika perioder med och aktiv i både fadderiet, festeriet och sektionen. På så sätt lärde jag känna många människor även utanför programmet. Jag var också mycket på kårhuset Trappan. På dagtid satt jag där och drack kaffe och pluggade och på kvällstid jobbade jag. Jag var även mycket på campusbiblioteket på dagtid. Vi var ett gäng som satt och pluggade där tillsammans, vi brukade säga att vi ”dygna”, att vi satt där hela dagarna. Vi hade med oss två matlådor var och samsades om kurslitteraturen. Det var både ekonomiskt och trevligt! Förutom all tid jag spenderade på campus så hade jag även ett ideellt engagemang i den lokala UNICEF-föreningen samt jobbade extra inom handikappomsorgen. Norrköping var en väldigt tacksam studentstad på så sätt att allt var väldigt nära. Allt finns ju i stadskärnan och man kunde både plugga, äta, handla och umgås där. Det var också lätt att hitta kompisar som delade ens fritidssysselsättningar. Det var kanske inte alltid 100% studier men det gällde att ha självdisciplin och att hålla uppe tempot. Och att kunna koppla av. Själv tränade jag även mycket för att hämta ny energi.

Vad är ditt tips till andra som vill läsa Samhälls- och kulturanalys?

- Framför allt att de ska söka programmet! Vill de ha en utbildning som ger dem kött på benen, eller om de vet med sig att de vill plugga vidare men är osäkra på vad, då rekommenderar jag verkligen Samhälls- och kulturanalysprogrammet! Det ger nämligen en bra teoretisk kunskapsbas och är väldigt arbetslivsnära. Man får arbeta i projektform och lära sig att argumentera, något jag exempelvis själv behöver kunna nu i min lobbyverksamhet. Praktiken vi hade var också väldigt bra och lärorik, många fick till exempel sommarjobb där de praktiserat. Istället för praktik kunde man också välja att läsa extra kurser vilket också ökade möjligheten att nischa sig. Många valde till exempel att läsa till juridik, som inte annars ingick i programmet. Att läsa ett program är också något jag rekommenderar framför fristående kurser, särskilt om man funderar på att flytta till en ny stad eftersom man då har tre år på sig att bygga upp nya relationer.

Vad var det bästa med din utbildning?

- Svårt att peka på något särskilt, men att jag har fått vänner för livet är nog det allra bästa! Jag har även fått mycket kunskap jag inte vill vara utan. Och en kärlek till Norrköping. Det är en väldigt vacker och kulturrik stad. Jag tyckte om att röra mig i industrilandskapet och var till exempel mycket på Arbetets museum. Jag återkommer gärna till vänner som bor kvar!

Vad är ditt bästa minne från studietiden?

- Nolle-p! Den första tiden var väldigt rolig och alla nyinflyttade fångades upp snabbt och bra.

Vad tror du att du gör om fem år?

- Kanske att jag jobbar som mångfaldsstrateg. Hur som helst vill jag fortsätta arbeta med makt, normer och attityder på något sätt. Att föra dialog med medborgare och att bygga broar, eventuellt mellan stad och glesbygd, är också något jag drömmer om.