Kreativ mångfald på examensutställning 

Nytt av skrot, experimentellt silversmide, perfektionistiska träverktyg, het kläddesign, tygtryck, keramik och textil. Sistaårsstudenterna i slöjd, hantverk och design visar en kreativ mångfald på Östergötlands länsmuseum.

Slöjdad skål, varmt orangeMer än något annat visar årets examensutställning Made in Linköping (Ting & tankar 8 på Östergötlands länsmuseum) bredden på LiU:s kandidatutbildning Slöjd, hantverk och design.

– Det är den enda högre utbildningen i konsthantverk och design vi har i Östergötland. En utställning med studenternas examensarbeten har därför en given plats här på museet, sade Marietta Douglas, verksamhetschef för den publika verksamheten på pressvisningen några dagar innan vernissaget den 17 maj.

För arton studenter innebär utställningen, som pågår till den 12 september, ett avslut. Nu väntar framtiden.

För några har kandidatutbildningen på LiU blivit en språngbräda till vidareutbildning på Konstfack eller HDK, men de flesta är redan på gång att starta eget. Om de inte redan gjort det under studietiden, vill säga.

Ligger i tiden

De sjutton montrarna speglar en mångfald av formspråk, materialval och tekniker. Därtill deras tankar om tingen – så har också överrubriken på de åtta årens examensutställningar varit just Ting & tankar.

Slöjd och hantverk, varsamt brukande och återbrukande ligger i tiden och studenterna är optimistiska.

Rakt ut i hetluften kommer Randa Al Sahli, som redan innan studierna tänkt sig satsa på kläddesign och täckt mode. Nu ska hon starta egen webbshop.

– Muslimskt mode har fått ett riktigt uppsving på senare tid. Inget kunde passa mig bättre, säger hon glatt medan hon fixar det sista i sin monter.

Hon kombinerar sitt ursprung i Mellanöstern med sin svenska uppväxt under devisen Lagom är bäst och vill att hennes kläder ska kunna användas av många, oavsett religion.
Men en klänning som ingått i examensarbetet är inte till salu. I den finns hennes liv insytt:

– Framsidan står för framtiden och alla idéer jag har. Baksidan visar min historia som flykting från Libyen, med inslag av militärkläder och rosa småflicksklänningar.

Gett mer än väntat

Kandidatutbildningen har gett mycket mer än väntat, säger Randa Al Sahli.
– Det har varit jättebra att få lära sig hur man driver företag och hur man ska tänka för att omsätta idéerna till något som går kommersiellt. Vi måste kunna leva på det vi gör.

Ett tjugotal snickarverktyg, gjorda med total precision ligger i en glasmonter i en annan del av utställningen. Ludwig Zackrisson har gjort allt från grunden. Svarvat stål och mässing i metalldelarna till passaren, yxan och olika skärverktyg, handtag i exklusiva träslag han passat på att ta hem från andra sidan jordklotet. Cocobolo, amarant, rosewood får samsas med svensk björk.

– Jag har tagit chansen att testa nytt. Att vi får arbeta i så många olika material är unikt för utbildningen på LiU. Jag upptäckte till exempel hur kul det är att arbeta i metall. Och även keramik, säger han annars har sin utgångspunkt i allmogesnideriet – men i nutida tappning.

För Ludwig Zackrisson har utbildningen framför allt tillfört djupare insikter om formgivningsprocessen.
– Mycket har handlat om reflektion. De underliggande idéerna, olika aspekter på kvalité, estetik, funktion. Slöjdat har jag alltid gjort, men idag ser jag skapandet från ett annat håll.

Soptippsskrot

Som Caroline Kelly, som valt att sy sin sparsmakade klädkollektion på en sekelgammal symaskin utifrån ett hållbarhetstänk. Eller Helene Langborgs Karl Johanssoffa, omklädd i gamla jeans.

Kanske tydligast genomfört hos Izak Örntorp, som använt gammalt skrot från soptippen Kisa i ett fränt nytänk.
– Bromsbelägg och expansionskärl, säger han om sina barstolar.
– Jag har alltid fascinerats av gamla grejer och gillar att experimentera, jag hoppas att kunna leva på återbruksdesign.

I en nyinförskaffad lokal i Skärblacka kommer snart firma Johannanas, Johannorna Höglind respektive Vildskog, att husera med sitt reggieinspirerade textilhantverk. Vävda kuddar och mattor, sjalar, pallar, smycken i naturmaterial eller återbrukat. De startade företag ihop under sista studieåret.

– Det var oväntat att hitta någon att jobba med, men så kul! En del av våra produkter, som hängstolen Feeling Irie, står vi för tillsammans. Annat gör vi var för sig, säger Johanna Höglind.

– Det är viktigt att satsa brett och ha en del enklare produkter som inte kostar alltför mycket, säger Johanna Vildskog som satsat på färgning med reservationstekniker.

Helt otippat för en examensutställning av studenter i slöjd, hantverk och design står en enkel gulmålad träkabin, klädd i plast och fylld med hundratals ballonger.
Sofie Malm får förklara.

– Jag sticker ut, eftersom jag riktat in mig på konstnärliga processer och scenografi. Jag har inga produkter att visa upp, utan har istället skapat projekt 1085, ett utrymme för ett händelseförlopp mellan objekt, känslor och tankar, som under utställningens tid kommer ändra skepnad likt känslor i verkliga livet. Och processen kommer jag att fortlöpande kommentera i en blogg, berättar hon.

Marknadsföring ingår 

Marknadsföring ingår som en del i utbildningen och för marknadsföringen och de flesta studenterna har egna hemsidor på nätet. För marknadsföringen av utställningen med pressvisning och invigning med landshövdingen på vernissagedagen har Frida Haugbak, som själv arbetar med tovad ull i olika former, ansvarat. Med positiv uppmärksamhet i media som resultat.

– Bland annat nyhetsinslag i Östnytt och en fin recension i Corren. Den som vill kan läsa mer om utställningen på vår blogg på vår sektionssida, säger hon.


Foto: Gunilla Pravitz
2015-05-19

Bok med snidearbeten

Izak Örntorp återvinner skrot

Johannorna med sitt reggainspirerade textilhantverk

Bilder på alla studenterna som är med på utställning

Randa Al Sahli med klädesdesign

Ludwig Zackrisson, verktygsmakare och träslöjdare

Silverarbete