Försvarar det fria ordet

Litteraturvetaren Elnaz Baghlanian arbetar med nättidskriften
Dissidentbloggen och för förföljda författare på Svenska PEN-föreningen. Hon hjälper dem fly från en verklighet som hon själv har erfarenhet av. Nu blir hon en av årets alumner.

Elnaz Baghlanian, kansliansvarig Svenska PENFoto: Lena Katarina Johansson

De kunde komma när som helst, oanmälda. Militärer, poliser. De rotade bland sakerna i hemmet, letade efter komprometterande dokument. De tog med sig videoband och kassetter om de hittade några.

– Musik och filmer på band var helt förbjudna att ha, berättar Elnaz Baghlanian, årets alumn vid Linköpings universitet.

Som barn har hon själv levt den verklighet av förtryck och rädsla som hon nu hjälper andra att fly ifrån. I ayatollornas Iran var pappa politiskt aktiv och oppositionell. Som ateist vägrade han att be på arbetsplatsen. Och när de anställda försökte organisera sig fackligt förvärrades problemen. Påhälsningarna från polisen blev tätare, livet i Iran allt farligare. Till slut bestämde sig familjen för att fly.

Idag arbetar Elnaz Baghlanian på Svenska PEN-föreningen, med uppdrag att kämpa för förföljda författare runt om i världen.

– Ett jobb som kombinerar samhällsengagemang med litteratur, mina två största intressen. Jag är otroligt privilegierad, konstaterar hon.

Litteraturvetenskap vid LiU

Vägen dit har gått via en litteraturvetarutbildning i Linköping och en förlags- och bokmarknadsutbildning i Lund. Intresset för litteratur har funnits så länge hon kan minnas.

– Jag har alltid läst och skrivit. Jag hängde så mycket på Ekholmens bibliotek så det kändes som att jag jobbade där. Ibland fick mamma komma och hämta mig.

– När jag valde litteraturvetenskap på universitetet frågade alla vad det skulle leda till. Vad skulle jag jobba med? Men för mig fanns inget alternativ, det var det eller ingenting.

Åren på universitetet formade henne till den människa hon är, säger hon. Hur hon ser på världen, och förstår den, förmågan till kritisk analys. Hon minns engagerade lärare som betydde mycket för henne, som Peter Hansén på litteraturvetenskap och Renée Frangeur på genusvetenskap.

Förlagsutbildningen i Lund gav henne chansen till praktik på förlaget Wahlström & Widstrand, där hon redigerade faktaböcker. En dag ringde Svenska PEN och frågade om hon ville arbeta för dem.

– Vi ska starta en nättidskrift, Dissidentbloggen, är du intresserad av att jobba med den, undrade de.

Det var hon. Idag, mer än tre år senare, förbereder hon ett temanummer med anknytning till den arabiska våren. Det innebär intensiva
kontakter med författare och journalister i Mellanöstern. Dissidentbloggen erbjuder dem en chans att publicera sig.

– Det kan vara författare som har svårt att nå ut, som fått sina bloggar eller andra kanaler stängda.

De texter de bidrar med översätts till svenska och engelska och publiceras också på deras egna språk. Och blir lästa.

– Vi gjorde ett temanummer om Iran förra året, i samband med valet där, och publicerade texter som inte hade kunnat ges ut i Iran. Och de fick många besökare.

Författarfristad engagerar

Elnaz Baghlanian, kansliansvarig Svenska PENFoto: Lena Katarina JohanssonI Sverige är PEN, och därmed Elnaz Baghlanian, just nu hårt engagerade i fristadskampanjen. Att erbjuda en fristad till förföljda författare faller inte inom kommunernas domvärjo, enligt en aktuell dom i förvaltningsrätten. Frågan har drivits av den moderata kommunledningen i Gävle, som inte vill erbjuda författare fristad, och som nu har fått juridiskt stöd för sin sak. Men här är inte sista ordet sagt, om PEN får bestämma. För närvarande finns tio fristäder i Sverige för förföljda författare, och Elnaz Baghlanian diskuterar regelbundet frågan på träffar
med kommunföreträdare.

Författare som får avslag på sina asylansökningar engagerar också mycket av hennes tid. Då kan PEN gå in och exempelvis skriva upprop och debattartiklar till stöd för de utvisningshotade författarna. Och inte sällan lyckas de övertyga migrationsmyndigheterna att upphäva utvisningsbeslutet. Elnaz Baghlanian berättar om en iransk barnboksförfattare, som hade åtalats och hotades av fängelse i Iran.

– Vi skrev till Migrationsverket, vi kopplade in internationella PEN och vi engagerade också medlemmar i svenska PEN, barnboksförfattare som skrev en debattartikel i Aftonbladet. Och vi lyckades.

Det är de finaste telefonsamtalen att få, säger hon, från tacksamma och lättade författare som berättar att de får stanna i Sverige.

Och hon berättar om mötet de ordnade mellan ryska och ukrainska författare nu i våras, för att visa upp enighet mellan intellektuella från de två länderna, om kampanjen för Syriens författare, om kontaktresan hon ska göra till St. Petersburg i höst.

Men Elnaz Baghlanian arbetar inte bara för författares rätt till det fria ordet, hon skriver också själv. I våras tillbringade hon en månad i en skrivarstuga på Fårö som Ingemar Bergman-stipendiat.

En fantastisk månad, säger hon. Ett manus finns, som ännu inte är klart, och som hon är hemlighetsfull om. Hon vill inte säga mer än att det handlar om frågor kring migration och exil, den västerländska blicken på "de andra", hur exotism definieras och vem som definierar det.

Själv har hon landat i att hon är en person som bär på dubbla kulturer.

– Det har tagit lite tid, men nu reflekterar jag knappast längre över vem jag är. Jag är jag. Och människor av min sort, med rötter i flera kulturer, är ju inte särskilt ovanliga längre.

Framtiden då? Går det år rätt eller fel håll med yttrandefriheten i världen?

– Tyvärr måste jag väl säga att det går åt fel håll. Alla dessa konflikter, som vi inte ser någon lösning på. Allt fler flyr, allt fler kontaktar oss. Tyvärr lär PENs insatser behövas i många år till.

Vad hon själv gör om fem år vågar hon inte sia om.

– Men jag kommer alltid att jobba med litteratur, det vet jag.

Film om Elnaz Baghlanian

Mer om utmärkelsen Årets alumn