Fråga en forskare - Biologi

Har du en fråga om biologi? Fråga en expert!
Nedan ser du några av frågorna och svaren. (Vi kan inte hjälpa till med svar på skoluppgifter.)

Mejla din fråga till fragaenforskare@liu.se 

tigerhuvud
Har en ekorre hemma på gården som plockar stenar, i lagom storlek så den kan bära dem i munnen. Den plockar stenar från gårdsplan och springer och gömmer dem. Så här har den hållit på sen i våras och beteendet har inte minskat. Trodde först att det var en parningsgrej. Ingen annan av ekorrarna gör så här och jag har aldrig sett detta förut. Har en stor mängd ekorrar som äter från fågelmatbordet. Varför gör den så här? Mvh, Vivianne

Att samla nötter och gömma dem t ex i ihåliga träd är ett medfött beteende hos ekorren, ett sätt att samla vinterförråd. ekorre med ekollon i munnenSvensk ekorre Foto: Bengt Nyman/Wikimedia CommonsMen det sker inte medvetet, utan som ett automatiskt beteende som drar igång på hösten. Ger man en ekorre i bur en nöt och ett rör att stoppa nöten i - där nöten trillar ut igen nedtill - kan den hålla på hur länge som helst med att samla in nöten. Men det har uppenbarligen blivit fel i hjärnprogrammeringen hos din ekorre, för det är nötter som skall utlösa beteendet, och det skall bara aktiveras på eftersommaren-hösten. Men i den levande världen slår det tyvärr ofta slint... / Sverre Sjölander

Vi upptäckte att på botten vid stranden i vår sjö i Hälsingland ligger hundratals små bollar, stora som små jordgubbar, påminner om hallon i ytskiktet. De har en mörkgrön ton och bollen bryts lätt isär, i kärnan är ett tomrum med några svarta fröliknande saker. Vad är det för något? Sjöväxt? Eller frukt? / Linusungefär som hallon fast gulgrönaDe här fanns på botten av en sjö, men vad är det?

Vi tror att det är en alg/cyanobakterie som kallas för sjöhjortron, Nostoc zetterstedtii. I Artbanken finns mer information om sjöhjortron och på Artportalen finns bilder att jämföra med. / Karl-Olof Bergman och Per Milberg

Jag har en fråga som gäller: Har människan ensamrätt på religion? (Jag är nog ateist (förutom Star Trek)) så jag är ganska neutral i frågan. Blev fascinerad när jag såg ett inslag där delfiner räddar människor i sjönöd. Att däggdjurshonor kan ta hand om nyblivna bebisar från andra arter när de själva just blivit mamma är ju inget nytt – men det här gällde vuxna människor som delfinerna hjälpte. Finns det någon forskning kring om i alla fall vissa djur har ”religion”? Som systemvetare från Stockholms universitet så tycker jag att begreppet religion är vagt och inte noga nog.
Tillbaka till delfinerna – de vinner inga kalorier på att vara snälla mot människor och hjälpa dem mot ytan så de kan andas och hålla hajarna borta så människorna inte blir uppätna – varför gör de så – det är inte rationellt eller logiskt. (Precis som religion inte är rationellt eller logiskt). Är det tänkbart att vissa djur har utvecklat en etik (jag vill inte kalla det för religion) att hjälpa de som är i nöd? / Rein

Alla sociala djur har olika sätt att hjälpa varandra. I första hand hjälper man sina barn och släktingar, men man kan också hjälpa och ha medlidande med främmande individer. Det beteendet brukar förklaras med att den som hjälper en annan i ett nödläge har större chans att själv få hjälp om det senare skulle behövas. Sociala djur har en sorts konton hos varandra: jag hjälper dig flera små gånger mot att du en gång hjälpte mig med en stor sak. Eller tvärtom.

Den här saken har blivit en väsentlig del av många religioner, eftersom det inte behövs någon förklaring till att jag hjälper mina barn, men däremot måste vi berätta om den barmhärtige samariten för att få folk att hjälpa en främling.

Delfiner lever i socialt täta grupper, med många släktskapsband och vänskapsband, och om någon har svårigheter att t ex andas får den hjälp att ta sig upp till ytan. Samma sak kan delfiner göra med människor, och en simmande människa är inte så olika en delfin. Det finns alltså en hjälpsamhetens etik hos sociala djur, men jag ser inte att man behöver fundera på religion i det sammanhanget. Om man skriker i smärta kommer ens hund fram och blir orolig, slickar och vill trösta. Medlidande finns alltså definitivt, hos sociala djur. Men det är knappast grundat på något genomtänkt etiskt resonemang.

Observera att religioner väldigt ofta använder biologiska släktskapsresonemang, eftersom vår medfödda etik i första hand gäller de människor som är närmast släkt med oss. Gud är Fadern, Jesus är Sonen, vi är Guds barn, alla människor är våra bröder, Guds moder är allas moder, etc.

Någon religion finns alltså knappast hos andra djur än människan (dessutom är det bara ungefär en fjärdedel av människorna som är verkligt religiösa, enligt religionspsykologerna). / Sverre Sjölander

Var kommer kossorna ifrån? Vad jag vet så finns det inga vildkossor i naturen. Har vi fångat in alla? Eller var kommer dom ifrån? / Micael

Kossorna kommer från uroxen, även kallad vildoxen. Det var ett stort klövdjur som fanns i Europa och Asien, och när människans befolkning ökade så att man började med jordbruk plockade man också upp kalvar av vildoxen och tämjde dem, ungefär för sju-åtta tusen år sedan, kanske litet mera. Dels slaktade man dem och använde köttet (och skinnet) men man upptäckte att man kunde mjölka honorna, och att mjölken gick att använda för att få fram smör och ost. teckning av uroxeTeckning av en uroxe, troligtvis från 1500-talet

I början drack man inte mjölken, för vi människor dricker bara mjölk (från mamma) under de första två-tre åren. Efter det tål vi inte mjölk så bra. Men när vi började använda mjölk skedde ett urval, där de människor som tålde mjölk som vuxna överlevde bäst och fick flest barn. Därför klarar 95% av infödda svenskar mjölk som vuxna. Men hos andra folk är det annorlunda, där tål de flesta inte mjölk som vuxna.

De vildoxar som fanns kvar ställde till stort besvär, med tjuvparningar och med att locka bort de tama korna, så dem försökte man bli av med. Vildoxen utrotas därför, på sextonhundratalet. Av samma anledning utrotas vildhästen, litet senare, och vildrenen, så sent som för litet mer än hundra år sedan.

Ända fram till tiotusen år sedan klarade sig människan på att jaga och fiska. Men befolkningen ökade hela tiden, och då fick man gå över till jordbruk och tamdjursskötsel. Våra tamdjur är alltså tamdjur sedan bara några tusen år - innan dess var de vilda. / Sverre Sjölander

Vi har jobbat med olika sexuella läggningar i skolan, men är det bara människor som kan vara något annat än heterosexuella? Kan djur också vara det? / Emma

Homosexualitet är ganska vanligt hos däggdjur, även hos fåglar. Men man bör skilja på roll-homosexualitet, där individen ibland tar rollen som hane, och ibland som hona, och objekt-homosexualitet, där individen uppfattar sig som det kön den biologiskt tillhör, men riktar sitt sexuella beteende mot sitt eget kön (eller mot andra objekt).

Roll-homosexualiteten, att ibland ta rollen som hane, ibland som hona, ser man hos många unga djur. Särskilt tydligt är det hos apor, där det ofta fungerar som en signal som visar att man ger sig, att man inte vill bli anfallen - eller att man är den som bestämmer. Hos hundar och hästar kan t. ex. en ung tik eller ett sto rida upp på en annan individ, och där är beteendet ett sätt att visa dominans.
Att man tillhör ett kön men ibland visar det andras typiska beteende är alltså ganska vanligt hos djur i naturen.

Objekt-homosexualiteten, att rikta sin sexualitet mot ett annat objekt än det som är det naturliga, är något som man nästan bara ser hos djur som lever i fångenskap. En fågel kan t ex visa sitt sexuella beteende mot människor, eftersom den blivit uppfödd bland människor och blivit präglad på dem. En hane som fötts bland andra hanar kan rikta sitt sexuella beteende mot hanar. Han har blivit präglad på dem, och ser alltså andra hanar som sexualobjekt. En gris som har uppfattat skottkärran som sin mamma, den som ger honom mat, kan försöka para sig med skottkärror. Det finns tyvärr många exempel på felpräglade djur. / Sverre Sjölander

Jag undrar om djur (utöver människan?) kan röra sig i takt med musik - och gör det. Hasse Alfredsson anmärker någon gång att det är tur att finns musik, för hur skall man annars förklara rörelserna på dansgolvet. Att människan kan röra sig i takt märks ju där liksom vid marscher och gånglåtar. Har andra djur samma förmåga/egenskap? / Thomas

Jodå, hästar, till exempel, kan gå i takt med musik. Det har förstås inte med dans eller musik att göra, utan att man skall hålla samma takt som de andra när man springer tillsammans. Det är ett mycket arbetsbesparande sätt att röra sig i en jämn takt, och det är säkert bakgrunden till arbetssånger och arbetsdanser, som risplanteringsdanserna i Asien.

Pardansen hos oss har säkert sin bakgrund i samlaget - där rör man sig ju också i takt och synkroni med den andra. Dansar man bra tillsammans kan man rätt säkert räkna med att det fungerar i sängen. Ett roligt ämne! / Sverre Sjölander

Kan andra djur låta i stämmor? D v s kan t ex insekter intonera ackord? Fåglar sjunga flerstämmigt? / Thomas 

Jag har aldrig hört talas om stämsång hos några djur. Inte ens valarnas långa sånger. Men fågelhanar som sjunger samma sång kan alternera, hoppa in efter en sekvens och sjunga den som kommer efter. Däremot kan en del fåglar - precis som vi i badrummet - pröva sig fram i tonhöjd tills de kommer i resonans med rummet/gläntan de sjunger i. Det förstärker ljudet avsevärt!

Sångfåglar har absolut gehör, de kan bara sjunga i samma tonart. Relativt gehör är en mänsklig specialitet (såvitt vi vet). / Sverre Sjölander

En tidningsuppgift angav att en djurart har "medellivslängden" 10 miljoner år ( 10 Mår). Finns någon motsvarande livslängd för "djurgrupper"? Dinosaurier var ju en synnerligen framgångsrik grupp, 100 Mår fanns den; 10 ggr medelvärdet av dag. Människans hittillsvarande tid är ju rätt kort jämfört med t ex arkéer, som överlevt det mesta hittills. (Vad som finns kvar om t ex 0,5 -2 Gigaår kan vi lämna!) Hur länge kan man anta att människan resp primaterna resp "en överlevarart av guds nåde" kommer att finnas kvar på jorden? (Jorden, som om en halvmiljard år, kan bli för varm att bo på, p g a att den blir för varm.) / Thomas

En kul fråga, men ett generellt svar finns knappast. 5-10 Mår är ett vanligt svar för arter, men variationen är enorm. Vi har ju t ex dolksvansar kvar, medan isbjörnen är en färsking. Man får tänka på att arter, familjer, ordningar etc är något som vi människor hittar på för att få överblick. I naturen finns bara grupper av djur med mer eller mindre stort genetiskt utbyte sinsemellan, i miljöer som kan variera enormt (kultursamhället) - eller vara mycket stabila (djuphavet, t ex).

Med sju eller tio miljarder människor på jorden finns det inte mycket plats för andra djur. Vi kommer att få uppleva ett enormt utdöende av djurarter, det värsta på 65 miljoner år. Mycket sorgligt, men det finns knappast något att göra, när vi är så många. Om vi, som under 99% av vår utveckling, bara vore 5-10 miljoner, skulle jorden vara ett paradis, utan några miljöproblem...

Människan är ett undantag, eftersom vi kan styra vår utveckling. Om tusen eller tiotusen år ser vi säkert annorlunda ut. Förr eller senare börjar vi naturligtvis avla oss själva, precis som vi avlar hundar och andra tamdjur, för att förbättra arten. (Jag är glad att jag slipper vara med). För många en otäck tanke, men jag har svårt att se hur det skulle kunna bli på något annat sätt. Då kan vår art leva lika länge som omständigheterna tillåter att däggdjur kan leva på vår planet. / Sverre Sjölander 

Varför har vissa djur fler ben än andra? / Klass 6B Blommenbergsskolan

Beorende på hur stor man är, och miljön man lever i, är det olika fördelaktigt att ha olika antal ben. Är man en art som lever på slätter, och behöver springa fort rakt fram, kan det bästa vara två ben (struts, människa, Tyrannosaurus, hönsfåglar etc). Men oftast är det fyra ben som ger bra springförmåga i kombination med möjlighet att snabbt vända, ändra kurs etc (många rovdjur, t ex, men annars hästdjur, antiloper etc). För små, lätta djur som kryper eller klättrar kan sex eller åtta ben vara mera praktiskt, flera ben ger bättre fäste mot underlaget.

Sen finns det också historiska förklaringar, som att en viss djurtyp i sin grundkonstruktion är uppdelad i segment, och då blir det ett par ben per segment, även om det kanske inte är den alla mest optimala konstruktionen (tusenfotingar, ledmaskar).

I naturen finns många olika konstruktioner, och man kan sällan säga vad som är "bäst". Det är som framhjulsdrift eller bakhjulsdrift på bilar, det beror på vilka egenskaper man är ute efter. Evolutionen är en blind process, utan planering. Det blir ibland si, ibland så, och så länge det fungerar finns arten kvar. Annars dör den ut. Vi har många exempel på att den historiska utvecklingen gör att det blir en konstruktion som egentligen är dålig. Att vår luftstrupe och vår matstrupe korsas har en historisk bakgrund. Om Gud hade skapat det hade han/hon aldrig gjort på det viset. Varje år dör människor av att de sätter in halsen. / Sverre Sjölander

Kan nuvarande apor utvecklas till homo sapiens? / Klass 6B Blommenbergsskolan

Ja, det skulle vara möjligt. Om de som är intelligentast och har lättast att lära sig är de som får fler ungar än de andra (som i sin tur sedan för flera ungar, etc), så skulle de nuvarande aporna mycket väl kunna utvecklas på samma sätt som vi. Men dels vet vi inte vilka mentala egenskaper det är hos dagens schimpanser, gorillor etc som är till fördel i deras miljö och deras livssätt, dels har de blivit så få att chanserna för att nya varianter skall dyka upp är mycket begränsade. Dessutom skulle det ta hundratusentals år för en sådan evolution att ske (det tog det ju för oss själva). Så: möjligt är det, men knappast troligt. / Sverre Sjölander

Det påpekades för en tid sedan för mig att människan är det enda(?) djur som "föredrar att para sig i enrum", andra djur parar sig mera offentligt. Vilken är den evolutionära fördelen med det mänskliga beteendet, därvidlag? Och är fördelen knuten till endera parten, hanen eller honan? / Thomas

Människan är inte alls det enda djur som föredra att para sig i enrum, det är en vanlig sak, särskilt hos parlevande djur. Det är en situation där man kan vara utsatt för rovdjur, och har svårt att försvara sig. Men däremot är det nog bara människan, och troligen de stora människoaporna, möjligen också delfiner, som kan förstå att "nu tittar någon annan på mig och förstår vad jag sysslar med".
Vi visar gärna upp oss när vi flirtar, dansar etc, och unga par brukar gärna kyssas så det syns. Inte sällan kan själva parningsakten vara ganska offentlig, den med.
Förmodligen är anledningen till att just själva parningsakten hålls "hemlig" att det är ett tillfälle då man lätt kan överraskas, av fiender och av rovdjur. Hos sociala djur kan det också vara en fördel att det inte blir allom bekant vem jag parar mig med. Särskilt kan det vara en fördel för honan, om den ledande hanen i flocken inte vet att hon parat sig med en annan hane. Samma fördel har en svag, underlägsen hane av att ledaren inte känner till eventuella snedsprång. Läs mera om detta under termen "sneaking fucker", exempelvis. / Sverre Sjölander, Prof.em. i zoologi 

Jag har precis läst Lasse Bergs bok "Gryning över Kalahari". Där beskriver han hur människans hjärna och intelligens utvecklats av vår kost från havet. Hur kommer det sig då att sjöfåglar inte är smartare/har större hjärna än exempelvis kråkfåglar, eller att grizzlybjörnar är smartare än brunbjörnar? /Annelie 

Du har alldeles rätt, så enkelt är det inte att hjärnan blir större bara för att man får proteinrik mat. Lasse menar nog att kustlivet var en bra start med proteinrik mat, som vi senare också fick genom att jaga stora djur. Människans stora hjärna är rätt säkert utvecklad i första hand för ett väldigt komplicerat socialt liv. Man kan kanske tänka sig att ett djur som "behövde" en stor hjärna, men inte levde i en ekologi där det fanns bra tillgång på protein, inte så lätt kunde utveckla den - men det verkar vara en ganska osannolik hypotes. Man bör, som Darwin, utgå från att olika djur har de egenskaper som evolutionen har sorterat fram som anpassningar till ett visst sätt att leva. Varje art har så stor hjärna som den behöver, med de egenskaper som behövs. Varken mer eller mindre. /Sverre Sjölander


För att förhindra inavel lär katter kunna få ungar från olika fäder. Gäller detta även stora kattdjur, speciellt tigrar? /Caroline 

Det gäller såvitt jag vet alla kattdjur. Men det är inte för att förhindra inavel, utan för att honan skall kunna ha olika fäder till sina ungar, satsa på fler lotter i evolutionens lotteri. Den första hanen har störst chans att få de flesta ungarna, sen minskar chansen. Men i och med att honan parat sig med flera hanar kommer just de inte att försöka döda hennes ungar, som de annars gör med främmande ungar. Det är samma system hos hunden. Den första hanen försöker oftast att hålla andra borta, men det går långt ifrån alltid. /Sverre Sjölander

Är kaniner kolonidjur eller flockdjur? Vad är skillnaden? /Malin
Skillnaden mellan kolonidjur och flockdjur är att flockdjuren känner varandra individuellt, de har relationer till varandra, t ex i en vargflock. Kolonidjur lever helt enkelt på samma ställe, men känner inte varandra annat än att de kan känna igen grannen, t ex i en koloni av häckande fåglar. Kaniner är flockdjur på så vis att de lever i familjeflockar, och där känner de varandra. Sedan kan de också leva i en koloni, med många olika bohålor på samma område. Svaret är alltså både och, kaniner är alltid flockdjur, men kan ofta dessutom leva i kolonier. /Sverre Sjölander
Om ett rovdjur utvecklar en bättre jaktförmåga, vad finns det då för alternativ för dess bytesdjur? Om ett bytesdjur utvecklas på ett sätt som gör att den undankommer rovdjur lättare, vad händer då med rovdjuren som jagar just det bytet? /Simon

Det vanligaste är att utvecklas mot att kunna röra sig ännu snabbare än rovdjuret, men man till exempel också bli giftig, kamouflerad, taggig eller hårdfjällad eller härma någon annan, farlig art. När ett byte utvecklas åt ett sådant håll får rovdjuret likaså bli snabbare, utveckla tålighet mot gift, bättre tänder eller syn - eller börja jaga andra byten istället. Det är en kapplöpning som aldrig tar slut, om inte den ena arten dör ut. Det är svårt att tänka sig att ett rovdjur skall kunna utrota sitt byte, för rimligen dör rovdjuret ut innan bytena är helt borta. Det finns bara ett djur som systematiskt utrotar andra arter, och det är vi själva. Vi dör inte ut om vi utrotar alla mammutar, vi får det bara litet jobbigare.  /Sverre Sjölander

Varför har män skäggväxt? /Veronica
Män har skägg av samma anledning som lejon har man eller älgar har horn. Det är en signal som säger: jag är en vuxen hane. Det har under miljoner år varit viktigt för oss att kunna tala om, med signaler, att vi är vuxna män (skägg, djup röst, särskild doft etc) eller kvinnor (byst, ljus röst, särskild doft etc). Könsangivande signaler är viktiga för alla ryggradsdjur, utom sådana som leker i stora stim, till exempel många fiskar. /Sverre Sjölander
Om en art utvecklas, vad händer då med de andra arterna i dess ekosystem? Märker någon att evolutionen pågår?
Vissa arter har funnits på jorden i över 500 miljoner år. Varför har inte dessa dött ut? /Simon
Om en art börjar utvecklas mot att konkurrera med andra som har en liknande specialitet, händer det oftast att de "gamla" arterna blir utkonkurrerade och dör bort. Alla som arbetar med djur och växter märker hela tiden att evolutionen pågår. Det sker också på kort sikt - tänk på alla djur som blivit okänsliga för våra olika gifter. Varför vissa arter funnits i många miljoner år är en svår fråga, men de är nästan alltid specialiserade på ett levnadssätt där de inte har någon konkurrens. /Sverre Sjölander
Vilken är den evolutionära fördelen av att inte ha päls på kroppen? Människans "släktingar" är ju rätt så hårbeklädda i jämförelse. Och vi, som flyttat norrut, borde ju ha just hår över hela kroppen med det klimat vi har. /Thomas
Människans hårlöshet (eller rättare sagt mycket tunna päls) har diskuterats mycket, och man är inte överens. En förklaring är att vi behövde den öppna huden för att kunna svettas och kyla av oss. Vi är den stora apan som kan klara de längsta marscherna och löpsträckorna, och då behöver man kunna kyla av sig. Men hästen har samma problem (och svettas) men har ändå en päls, så...

Den förklaring som jag själv gillar bäst är att vi är en varelse som är väl anpassad för att gå i och ur vatten (vi klarar marin föda bättre än de andra aporna, vi har ett salt-och jodbehov, vi har anpassningar för att dyka, etc). Fast sälar, utter och bäver har behållit pälsen...

Vi som flyttat norrut har haft alldeles för kort tid på oss för att gå igenom stora förändringar. När vi kommer hit börjar vi genast klä oss i djurhudar, och vi har elden. Vi har faktiskt mer kroppshår än afrikanerna, men annars är vår enda anpassning att vårt skinn blivit blekare för att kunna utnyttja den sparsamma solstrålningen till att skapa D-vitamin. /Sverre Sjölander
Är högerhänthet något generellt drag hos däggdjur? Varför är det "norm" att vara högerhänt som människa - borde det inte rent matematiskt vara 50/50? /Rein

Ja, "hänthet" är vanligt hos däggdjur, både höger och vänster. Jag vet inte om det finns undersökningar på hur många procent som är vänsterhänta hos högerhänta arter. En intressant fråga är förstås varför det inte är 50/50. Förmodligen beror det på att det är en fördel hos sociala djur att ha samma hänthet som de andra i flocken har. /Sverre Sjölander

 

Uppfattar djuren vulkanens och tsunamins varningssignaler tidigare än människor? /Malin

Ja, det anses att djur med god kontakt med marken, särskilt ormar, är mycket känsligare för vibrationer än t ex vi själva. I jordbävningsländer är det känt att när man ser ovanligt många ormar så kommer snart en jordbävning (den föregås nästan alltid av små mikrojordbävningar). Det sägs också att elefanter är känsliga, och flyr mot högre mark när en tsunami kommer. Saken är väl inte klart bevisad, men mycket trolig. /Sverre Sjölander

Hur gör sig delfiner av med avfallsämnen? /Jasmine och Hanna

Delfiner avviker nog inte från andra däggdjur. De har avföring och urin, och man ser inte sällan hur det kommer ut ett moln av avföring. Den är förstås ganska lös - delfiner behöver inte spara på vatten genom att göra hård spillning.

En mycket egendomlig avfallsprodukt är klumparna som kan bildas i kaskelotens tarm, ett kådartat ämne som kallas ambra, och som man tror är rester av bläckfiskskal. Det hade på sin tid en stor betydelse i parfymindustrin. Får ni reda på mera om detta tala gärna om det för mig! /Sverre Sjölander

Varför är katter så noga med att täcka över sina fekalier och urin? De krafsar noga och täcker över. Hundar tycks mera "formal-krafsa" som motion för tassarna utan större krav på reell täckning. Har hundaveln avlat bort ett naturbeteende? /Thomas

Den allmänna förklaringen är att katter täcker över sina toalettbesöksrester för att dölja att de finns i grannskapet. Ofta är det kastrerade katter eller honor, och de är inte så intresserade av att annonsera sin närvaro. Men en hankatt kan mycket väl göra tvärtom, om den anser sig som revirägare.

Hunden täcker inte över sina markeringar, den sprätter ut dem alldeles extra, för att öka effekten. Vargar gör likadant, alldeles särskilt ledarvargarna. /Sverre Sjölander

Forskningsnyheter

Fortsätt fråga