Fråga en forskare - Juridik

Vi, en ekonomisk förening, arrenderar 60 000 kvm med 43 tomter som är detaljplanerat (en tomtbetäckning). Marken ägs av kommunen. Vi äger redan vårt eget VA samt bekostat vägar. Vår fråga är: om vi nu vill ha en annan ägarform vad kan vi göra rent juridiskt där vi har möjlighet att låna från banken? Vad är mest fördelaktigt för ”tomtägarna”? Tomträtt? Kan man skapa en bostadsrätt? Andelsrätt? Friköpa?

Den som äger tomträtt är INTE ÄGARE till marken. Tomträtt är en tidsbegränsad nyttjanderätt till marken och liknar på så vis den arrenderätt som föreningen idag har. Om kommunen skulle låta föreningen få tomträtt, så vore kommunen fortfarande ägare till marken. Dessutom måste tomrätten gälla all den mark som hör till en och samma fastighet. Det går därför inte att få tomträtt till mark som bara är en del av all den mark som ingår i fastigheten.

Föreningen måste inte äga marken, för att kunna få lån i banken. Själva tomträtten, d.v.s. nyttjanderätten, kan användas som säkerhet för banklån, genom att tomrätten, d.v.s. nyttjanderätten pantsätts till banken.

Det enda sättet för föreningen att bli ägare till marken är att köpa den. Om marken idag inte utgör all mark som ingår i en fastighet, måste markköpet följas av en fastighetsbildningsförrättning. Genom denna blir den köpta marken en egen fastighet. Denna nya fastighet kan föreningen använda som säkerhet för banklån, genom att pantsätta fastigheten till banken. / Vänliga hälsningar, Ingrid Arnesdotter

Jag har hört att kontopengar inte har samma starka lagliga skydd som fysiska pengar. Dvs om jag blir bestulen på fysiska pengar så är det solklart en stöld, men det är inte lika säkert om pengar stjäls från mitt konto. Stämmer det? Och i så fall, varför denna skillnad? /Harriet

Det är riktigt att den som utan lov lägger sig till med ditt kontokort och med hjälp av detta skaffar sig sedlar inte kan dömas för stöld av pengar. Men detta betyder inte att handlingssättet skulle vara fritt från straff. Det kan ofta bestraffas som bedrägeri. Skillnaden beror på att ordet stöld i det juridiska språket har ett mycket snävare användningsområde, än vad det har i allmänspråket. Brottet stöld definieras i 1 kap 1§ Brottsbalken. Av den paragrafen framgår det, att det endast är fysiska ting (saker) som kan stjälas. Vidare måste den som lägger sig till med en annans sak göra detta handgripligen. Sker det på något annat sätt, är det inte fråga om brottet stöld utan om något annat brott. Om den som olovligen har lagt sig till mitt ditt kontokort sedan förser sig med sedlar med hjälp av kontokortet, t.ex. via en banks uttagsautomat, så har du inte blivit bestulen på dessa sedlar. För det första var sedlarna inte dina, utan bankens. För det andra har personen i fråga inte kommit över dessa sedlar genom att gå handgripligen till väga utan genom att utnyttja att automaten är programmerad att mata ut sedlar, ifall det använda kontokortet och det använda lösenordet stämmer överens. Personen så att säga "lurar datasystemet".

Inom juridiken är det väsentliga inte att något är "pengar" utan vad för slags egendom det är som används som "pengar". Sedlar är fysiska ting och kan därför stjälas. Kontopengar består däremot i att kontohavaren har en fordran gentemot den kontoförande banken (givet, förstås, att det finns ett tillgodohavande på kontot). Fordringar är inte fysiska ting och kan därför inte stjälas.

/Ingrid Arnesdotter

Jag och min sambo ska titta på ett hus där tomten är en andelsrätt. Vad innebär det? /Anna

Jag tror att jag behöver börja med att reda ut vad en fastighet är för något. I 1kap 1§ Jordabalken uttrycks saken så här kärvt och vackert: "Fast egendom är jord. Denna är indelad i fastigheter. Om fastighetsindelning finns särskilda bestämmelser". Vidare är det så, att till en viss fastighet hör även de byggnader som finns på det stycke jord som utgör denna fastighet. Men detta förutsätter att byggnaderna och marken har exakt samma ägare. Detta betyder att om byggnadens ägare inte också är markens ägare, så är byggnaden vad jurister kallar för "lös egendom". En praktisk konsekvens av detta är att reglerna om köp av fastigheter INTE gäller, när det som köps är ett hus som inte ägs av markägaren. Köparen kan inte heller få lagfart eller ge en bank panträtt i huset. Det senare är förstås ett problem när det gäller att finansiera köpet av huset.

Svaret på själva frågan är inte självklart. Avgörande är vilken verklighet som döljer sig bakom orden "tomten är en andelsrätt". I juridikens föreställningsvärld kan en "tomt" inte "vara en andelsrätt". En "tomt" är ett stycke mark och "en andelsrätt" är en den rätt som andelen medför för sin ägare. Så jag gissar att orden "tomten är en andelsrätt" står för "en rätt att använda tomten för bebyggelse och för en privat trädgård etc". Exakt hur denna nyttjanderätt är utformad, beror på vad det är för något som andelen är en andel i. Jag kan tänka mig bl.a. följande möjligheter.

• "Tomten" utgör en del av den mark som ägs av en bostadsrättsförening och huset är ett av flera enfamiljshus som denna förening har låtit bygga på föreningens mark. I så fall äger denna förening såväl huset som "tomten", och det du och din sambo kan köpa är inte huset utan en andel i bostadsrättsföreningen. Denna andel ger er rätt att bo i huset och att använda tomten. En bostadsrätt kan pantsätts, vilket är en fördel när det gäller att få lån till att finansiera köpet.
• "Tomten" utgör en del av den mark som ägs av ett bolag eller en/flera person/-er. Markägaren arrenderar ut ett antal markstycken till skilda arrendatorer, som var och en har låtit bygga ett hus på den mark (den "tomt") som just hen arrenderar. I så fall ägs "tomten" fortfarande av markägaren och det du och din sambo kan köpa är dels huset, dels arrenderätten till "tomten". Det är alltså fråga om köp av två tillgångar, inte en. I detta fall blir det svårare att utnyttja det ni har köpt som säkerhet för det lån ni kanske behöver för att finansiera köpen.
•  "Tomten" utgör en del av den mark som ägs av två (eller fler) personer. De har t.ex. ärvt en villafastighet med en stor tomt. Därefter har en av arvingarna, med den andres samtycke, byggt ett hus för eget bruk på den gemensamt ägda marken, medan den andre arvingen bor i den ursprungliga villan. De har också med staket markerat vilken del av marken som skall utgöra den nya villans "tomt". Däremot har de aldrig låtit avstycka denna "tomt" från fastigheten. Detta innebär att huset och "tomten" inte utgör en separat fastighet. Inte heller har de skrivit något avtal om husägarens rätt att använda "tomten". I detta fall kan du och din sambo köpa huset. Men för att vara säkra på att ni även förvärvar rätt att använda tomten, behöver ni få till stånd ett nyttjanderättsavtal med såväl hussäljaren som den som tillsammans med hussäljren äger all mark. I detta fall köper ni således bara en tillgång (huset), samtidigt som ni ingår nyttjanderättsavtalet förvärvar en andra tillgång, nämligen den tillgång som består i nyttjanderätten. Även i detta fall kan det vara svårare att använda det ni förvärvar som säkerhet för det lån ni kanske behöver för att finansiera köpet av huset.
  
  /Ingrid Arnesdotter

Vad är straffet för att bryta mot sekretess för t. ex. läkare och psykologer? Finns det några sådana domar? /Helene

Jag måste nog börja med det klassiska svaret från en jurist: Det beror på omständigheterna i det enskilda fallet! Vilket straff den kan få som bryter mot sin tystnadsplikt, beror i första hand på vad tystnadsplikten går ut på och vad den grundar sig på. Att det är på detta sätt framgår av straffbestämmelsen i 20 kap 3 § Brottsbalken.

I den bestämmelsen definieras vad som utgör "brott mot tystnadsplikt". Tystnadsplikt består dels i plikten att hemlighålla viss/vissa uppgifter, dels i plikten att inte utan lov använda sig att den hemliga uppgiften på något annat sätt (med lagens ord "olovligen utnyttja sådan hemlighet"). Plikten att hemlighålla en viss uppgift bryter man mot genom att man "röjer" uppgiften.

För att röjandet, eller utnyttjandet på annat sätt, av en hemlig uppgift skall vara straffbart enligt 20 kap 3§ Brottsbalken, måste tystnadsplikten framgå av en lag (eller en annan författning, se not 1) eller av en föreskrift som i sin tur är tillåten enligt en lag (eller annan författning).

En ytterligare omständighet som är av betydelse, är om röjandet/utnyttjandet av den hemliga uppgiften inte har skett med uppsåt utan endast av oaktsamhet. Det uppsåtliga handlandet leder till högst ett 1 års fängelse eller till böter. Ett oaktsamt handlande kan leda enbart till böter och om oaktsamheten bedöms som "ringa" skall inget straff alls utdömas.

Jag har inte kunnat finna några domar från Högst domstolen som gäller läkare/psykologer som har brutit mot sin tystnadsplikt. Om det finns domar från tingsrätt eller hovrätt kan jag inte svara på. Vad jag i övrigt har funnit är två beslut från JK (justitiekanslern, se not 2). De handlar om konflikten mellan tystnadsplikt och rätten att lämna uppgifter till media (den rätten är en del av den grundlagsskyddade yttrandefriheten). JK ansåg i båda fallen meddelandefriheten gick före tystnadsplikten (JK Dnr 1986-98-30, JK 1996 B2).

Not 1: Med "annan författning" menas sådana för alla bindande regler som har beslutats av regeringen. Lagar har beslutats av riksdagen. I grundlagen anges vilka slags frågor som regeringen får utförda förordningar och vilka frågor som måste regleras genom lagstiftningen. Lagar och förordningar kallas tillsammans för författningar.

Not 2: Justitiekanslern är regeringens högste ombudsman, på samma sätt som Justitieombudsmannen är riksdagens högste ombudsman. Justitiekanslern ska värna integriteten och yttrandefriheten samt rättssäkerheten i den offentliga verksamheten. Justitiekanslern ska också med hög kvalitet och effektivitet bevaka statens rätt. Justitiekanslern ska medverka till att rättstillämpningen är effektiv och av hög kvalitet. Justitiekanslern kan sägas ha sex huvudsakliga ansvarsområden; att utöva tillsyn över myndigheter, att reglera skadeståndskrav från enskilda, att vara särskild åklagare i tryck- och yttrandefrihetsmål, att vara statens advokat samt att värna enskildas integritet. (Denna beskrivning är hämtad från Justitiekanslerns hemsida).

/Ingrid Arnesdotter

Hur ser en vanlig dag ut för en forskare? Och varför ska jag välja forskning framför juristyrket? Det är dessa jag väljer mellan. /Laura Herzog

Eftersom du säger att du väljer mellan "forskning och juristyrke", tänker jag mig att det är juridisk forskning du överväger att ägna dig åt. I vilket fall som helst är det enbart sådan forskning som jag ägnat mig åt och därför kan berätta något om.

Juridisk forskning bedrivs så gott som alltid vid universitet/högskola. Mig veterligen finns det i Sverige ingen från akademien fristående juridisk forskning. Detta betyder att forskaren har en akademisk lärartjänst (professor, universitetslektor) och att arbetstiden därför fördelas mellan undervisning, administration och forskning. Fördelningen sker för ett år i taget, och andelen forskning kan variera stort mellan åren. Avgörande är dels hur mycket pengar som står till buds för forskning, dels vilken personal som finns tillgänglig för att täcka undervisnings- och administrationsbehovet. Eftersom framgångsrik forskning kräver arbetsro, är det vanligt att så långt det är praktiskt möjligt dela upp arbetsåret i undervisningsperiod och forskningsperiod.

Vad gör en forskare i juridik? Enligt min mening är svaret: Letar källmaterial - mycket ofta via dator -, läser, tänker, begrundar, grubblar, skriver, skriver om, skriver om igen, diskuterar med kollegor, deltar i seminarier och konferenser, skriver ansökningar om forskningsmedel och handleder doktorander.

Jag har själv prövat på att arbeta som jurist (sex år i bankvärlden), för att därefter återgå till akademien och bli lärare och forskare. Varför det?

Juristarbetet blev med tiden föga stimulerande - samma typer av frågor återkom, så jag lärde mig ingenting nytt. Inte heller fick jag någon återkoppling i fråga om vilken nytta frågeställarna hade av mina svar. Sammanfattningsvis: Jag fick inte utlopp för min juridiska nyfikenhet och kunde inte tillgodose mitt behov av att se resultatet av mitt arbete. Som lärare och forskare i affärsrätt har jag stort utrymme för att nyfiket ta mig an den ena, och av mig valda, nya juridiska frågan efter den andra och som lärare blir jag rikt belönad varje gång en student, genom sitt ansiktsuttryck eller verbalt, talar om att: Nu förstår jag!

Jag fann att jag blev alltmer fängslad av juridiken som sådan; en tankekonstruktion som ständigt är stadd i långsam förändring och som är starkt kopplad till språket och kulturen. I arbetet som jurist fanns ingen plats för detta intresse. Det gör det däremot i högsta grad i mitt arbete som lärare och forskare.

Jag hoppas att ditt val underlättas av ovanstående! /Ingrid Arnesdotter