Hur ser en vanlig dag ut för en forskare? Och varför ska jag
välja forskning framför juristyrket? Det är dessa jag väljer mellan. /Laura
Herzog
Eftersom du säger att du väljer mellan "forskning och
juristyrke", tänker jag mig att det är juridisk forskning du överväger att
ägna dig åt. I vilket fall som helst är det enbart sådan forskning som jag
ägnat mig åt och därför kan berätta något om.
Juridisk forskning bedrivs så gott som alltid vid
universitet/högskola. Mig veterligen finns det i Sverige ingen från akademien
fristående juridisk forskning. Detta betyder att forskaren har en akademisk
lärartjänst (professor, universitetslektor) och att arbetstiden därför fördelas
mellan undervisning, administration och forskning. Fördelningen sker för ett år
i taget, och andelen forskning kan variera stort mellan åren. Avgörande är dels
hur mycket pengar som står till buds för forskning, dels vilken personal som
finns tillgänglig för att täcka undervisnings- och administrationsbehovet.
Eftersom framgångsrik forskning kräver arbetsro, är det vanligt att så långt
det är praktiskt möjligt dela upp arbetsåret i undervisningsperiod och
forskningsperiod.
Vad gör en forskare i juridik? Enligt min mening är svaret:
Letar källmaterial - mycket ofta via dator -, läser, tänker, begrundar, grubblar,
skriver, skriver om, skriver om igen, diskuterar med kollegor, deltar i
seminarier och konferenser, skriver ansökningar om forskningsmedel och
handleder doktorander.
Jag har själv prövat på att arbeta som jurist (sex år i
bankvärlden), för att därefter återgå till akademien och bli lärare och
forskare. Varför det?
Juristarbetet blev med tiden föga stimulerande - samma typer
av frågor återkom, så jag lärde mig ingenting nytt. Inte heller fick jag någon
återkoppling i fråga om vilken nytta frågeställarna hade av mina svar.
Sammanfattningsvis: Jag fick inte utlopp för min juridiska nyfikenhet och kunde
inte tillgodose mitt behov av att se resultatet av mitt arbete. Som lärare och
forskare i affärsrätt har jag stort utrymme för att nyfiket ta mig an den ena,
och av mig valda, nya juridiska frågan efter den andra och som lärare blir jag
rikt belönad varje gång en student, genom sitt ansiktsuttryck eller verbalt,
talar om att: Nu förstår jag!
Jag fann att jag blev alltmer fängslad av juridiken som
sådan; en tankekonstruktion som ständigt är stadd i långsam förändring och som
är starkt kopplad till språket och kulturen. I arbetet som jurist fanns ingen
plats för detta intresse. Det gör det däremot i högsta grad i mitt arbete som
lärare och forskare.
Jag hoppas att ditt val underlättas av ovanstående! /Ingrid
Arnesdotter