Sedan årsskiftet uppmuntras fäder att spendera 90 dagar av de 480 dagar som föräldrar får för att vara hemma med sina nyfödda barn. Syftet, enligt regeringen, är att åstadkomma ett mer jämställt uttag av föräldrapenning, vilket stärker barns rätt till båda sina föräldrar. Men förslaget är kontroversiellt – både i Sverige och utomlands.Roger Klinth
Roger Klinth har skrivit en avhandling i ämnet samt ett antal böcker och artiklar om pappor och föräldraledighet. Så när världen ställde sig undrande kring Sveriges senaste påhitt vad gäller könsrelationer och föräldraskap, har han fått göra analysen.
Varför har det här fått sådan stor spridning?
– Från början var det BBC som kontaktade mig för ett reportage de skulle göra. Jag gissar att det har spritt sig över världen utifrån det. Men faktum är att detta är en kontroversiell fråga - även för en del svenskar. Så det är inte konstigt att man reagerar i länder där den könsbaserade ansvarsfördelningen mellan män och kvinnor är mer traditionell än i Sverige. Normen i många länder är att mamman tar hand om barnen, så Sverige uppfattas i den här frågan som annorlunda och exotiskt.
Hur tas den här förändringen emot i andra länder?
– Man både hyllar och förfasas. I amerikansk debatt används ofta Sverige som slagträ i den interna politiska debatten. Vissa lyfter fram Sverige som skräckexemplet – ”titta så här illa kan det gå!” – medan andra använder Sverige som det eftersträvansvärda exemplet.
Det handlar också om den status som Sverige under en lång tid haft utomlands som någon form av experimentverkstad vad gäller könsrelationer och föräldraskap. Den här extra pappamånaden förstärker bilden av ”landet annorlunda”. Det bör också framhållas att Sverige under perioder aktivt har bidragit till att sprida bilden av sig själv som en jämställdhetspolitisk stormakt.
Tror du att fler fäder kommer att vilja spendera mer tid med sina nyfödda barn, på grund av en extra månad?
– Hittills har kvotering visat sig vara det mest verkningsfulla styrmedlet för att öka uttaget av pappaledighet. 1995 då den första kvoterade månaden introducerades såg man över en natt att fäderna började vara hemma mer med sina barn. Antagligen berodde det på den ”use-it-or-lose-it”-mekanism som fanns i reformen. Tog inte pappan ut månaden frös den inne, och det gav effekt.
Om jag minns rätt är det idag ungefär 20 procent av fäderna som inte är hemma någon dag alls med sina barn under de första två åren. Men, den gruppen krymper.
Hur ser framtiden ut på det här området, tror du? Kommer internationell press att skriva om ytterligare en svensk pappamånad om några år?
– Politiskt sett så är de konservativa strömningarna i svensk politik starkare än på länge och de dessa krafter har som regel inte gått i bräschen i jämställdhetsfrågor. Därför är det inte säkert att den utveckling vi hittills sett kommer att fortsätta. Jag tror dock att bilden av det ”konstiga” landet i norr kommer att bestå under överskådlig framtid.
Roger Klinth har skrivit en avhandling i ämnet samt ett antal böcker och artiklar om pappor och föräldraledighet. Så när världen ställde sig undrande kring Sveriges senaste påhitt vad gäller könsrelationer och föräldraskap, har han fått göra analysen.
Varför har det här fått sådan stor spridning?
– Från början var det BBC som kontaktade mig för ett reportage de skulle göra. Jag gissar att det har spritt sig över världen utifrån det. Men faktum är att detta är en kontroversiell fråga - även för en del svenskar. Så det är inte konstigt att man reagerar i länder där den könsbaserade ansvarsfördelningen mellan män och kvinnor är mer traditionell än i Sverige. Normen i många länder är att mamman tar hand om barnen, så Sverige uppfattas i den här frågan som annorlunda och exotiskt.
Hur tas den här förändringen emot i andra länder?
– Man både hyllar och förfasas. I amerikansk debatt används ofta Sverige som slagträ i den interna politiska debatten. Vissa lyfter fram Sverige som skräckexemplet – ”titta så här illa kan det gå!” – medan andra använder Sverige som det eftersträvansvärda exemplet.
Det handlar också om den status som Sverige under en lång tid haft utomlands som någon form av experimentverkstad vad gäller könsrelationer och föräldraskap. Den här extra pappamånaden förstärker bilden av ”landet annorlunda”. Det bör också framhållas att Sverige under perioder aktivt har bidragit till att sprida bilden av sig själv som en jämställdhetspolitisk stormakt.
Tror du att fler fäder kommer att vilja spendera mer tid med sina nyfödda barn, på grund av en extra månad?
– Hittills har kvotering visat sig vara det mest verkningsfulla styrmedlet för att öka uttaget av pappaledighet. 1995 då den första kvoterade månaden introducerades såg man över en natt att fäderna började vara hemma mer med sina barn. Antagligen berodde det på den ”use-it-or-lose-it”-mekanism som fanns i reformen. Tog inte pappan ut månaden frös den inne, och det gav effekt.
Om jag minns rätt är det idag ungefär 20 procent av fäderna som inte är hemma någon dag alls med sina barn under de första två åren. Men, den gruppen krymper.
Hur ser framtiden ut på det här området, tror du? Kommer internationell press att skriva om ytterligare en svensk pappamånad om några år?
– Politiskt sett så är de konservativa strömningarna i svensk politik starkare än på länge och de dessa krafter har som regel inte gått i bräschen i jämställdhetsfrågor. Därför är det inte säkert att den utveckling vi hittills sett kommer att fortsätta. Jag tror dock att bilden av det ”konstiga” landet i norr kommer att bestå under överskådlig framtid.