Foto: Eva Bergstedt– När jag började som doktorand 2010 hade jag redan jättebra kontakter i Kenya. Jag ville göra något som har praktisk nytta där. Mobiltekniken i Kenya är mycket avancerad – de har till exempel haft swish i tio år – och jag ville ta reda på hur tekniken kan gynna lärandet.Vad ledde avhandlingsarbetet till?
– Jag följde 30 lågutbildade personer som fick var sin smartphone att göra vad de ville med. Mobiltekniken öppnade en helt ny värld för dem. Plötsligt kunde de ta till sig kunskap om omvärlden, läsa Washington Post, lära sig språk – någon lärde sig spanska till exempel. De kunde starta företag, ta bilder, marknadsföra sig, bli insatta i det som hände i det kenyanska samhället. Vi ställde frågan till dem att om vi skulle göra en kurs i telefonen, vad skulle de helst vilja ha för kurs? 90 procent svarade en kurs i mänskliga rättigheter. Så vi gjorde en sån i samarbete med lokala krafter och med FN. Kursen är gratis och öppen för alla kenyaner, hittills har 250 deltagit. Nu ska den börja ges även i Zimbabwe. Vi har fler kurser på gång i ämnen som är efterfrågade, som freds- och konfliktvetenskap och entreprenörskap. Vi ska också göra en kurs i sexualitet och reproduktiv hälsa där vi lyfter frågor om kvinnors situation när de har mens, men även om relationer, våld i hemmet, könsstympning och barnäktenskap.– Dessutom planerar vi för en hel gymnasieutbildning i alla skolämnen. Alla har inte råd att gå i skola, men alla har en telefon. Jag var i Etiopien i förra veckan. Myndigheterna där är också intresserade av det mobila lärandet, vi planerar att starta kurser i yrkeskunskaper som biodling och kycklinguppfödning där.
– Det mobila lärandet skulle också kunna användas i flyktingläger så att flyktingar kan fortsätta sin skolgång via telefoner, laptops eller läsplattor, även på universitetsnivå.
Du är också engagerad i Kenya och Östafrika på andra sätt och driver skolprojekt där, bland annat tillsammans med LiU:s lärarstudenter.
– Ja, för 20 år sedan startade jag den ideella föreningen Global relations. Vi driver en fyraårig gymnasieskola med lokala lärare i slummen i Nairobi och startar snart en även i Etiopien. Fattiga barn och ungdomar får gratis utbildning, mat, böcker och skoluniformer. Pengarna kommer bland annat från lärarstudenter och numera har vi också med sponsrande kändisar som Måns Zelmerlöw och tennisspelaren Jonas Björkman. Det finns också en lokal organisation kring verksamheten och på sikt hoppas vi att myndigheterna på plats tar över så att vi kan garantera långsiktigheten.
Och så har du upparbetat kontakter som gör att blivande lärarstudenter i samhällskunskap kan åka till Kenya och Etiopien för att lära sig mer om skola och samhälle där. Varför?– Jag tycker det är viktigt att lärarstudenterna får perspektiv. Bilden av Afrika behöver nyanseras. Bilden är ensidigt väldigt negativ vilket är helt obegripligt för mig. På plats får studenterna skaffa sig en egen, mer nyanserad bild som de sedan kan förmedla i sin undervisning.
Är studenterna intresserade av att åka dit?
– Ja, intresset är stort. Fler söker sig idag till ämneslärarutbildningen i samhällskunskap just på grund av den möjligheten så det blir samtidigt en slags marknadsföring för LiU. Vi utvecklar projekt och utbyten hela tiden. Just nu har vi till exempel två lärarstudenter på plats på FN i Nairobi. De gör sitt examensarbete där och har intervjuat människor i slummen om hur de använder sig av mobilt lärande i sina telefoner.
Du lägger ner mycket jobb både privat och professionellt på ditt samarbete med Östafrika. Vad driver dig?
– Det är meningsfullt.
Global relations
Kenswed
Foto på den svenska gruppen: Lärarstudenter på sommarkurs i Eldoret (västra Kenya). De gör ett besök på ett ”community project” på landsbygden. Foto: Privat
Foto på massajer: Avslutning på gymnasieskolan som drivs i projektform och där skolans första årskull tar examen. Massajerna medverkar vid ceremonin. Foto: Privat
.jpg?as=1&w=640&h=420&cr=1&crw=640&crh=420&bc=%23ffffff&hash=D0688F2D18EB2BB4B96ED4C608D7E686F6BAFB78)
