Över tid har fokus för en pilots uppmärksamhet skiftat från att styra sitt flygplan till att hantera dess sensorsystem. Man kan jämföra med moderna drönare, som är enkla att styra, medan styrningen av kamerans rörelser fortfarande är en utmaning. Utmaningen som studeras här är att automatiskt flyga och styra de tillgängliga sensorerna på ett sådant sätt att den användbara informationen maximeras, och på så sätt ge piloten möjlighet att spendera sin tid med att förstå vad informationen betyder.
Det kräver en förståelse för hur tillgängliga sensorer kan hanteras; att proaktivt ta hänsyn till olika begränsningar i omgivningen, att reagera på förändringar och lära av erfarenhet samt att samarbeta där det är nödvändigt.
Fyra doktorander inom WASP demonstrerar en autonom flygning i testarenan Visionen som en del av en av WASP:S projektkurser. Foto David Brohede
Det kräver en förståelse för hur tillgängliga sensorer kan hanteras; att proaktivt ta hänsyn till olika begränsningar i omgivningen, att reagera på förändringar och lära av erfarenhet samt att samarbeta där det är nödvändigt.
