Hommage till Tage Danielsson

Årets akademiska högtid kläs i ett nytt, fräscht tonspråk. Två
av Sveriges hetaste unga kompositörer bidrar med specialskriven
promotionsmusik och en hyllning till Tage Danielsson som ett
uruppförande vid festkonserten.

Christina Hörnell, director musicesFoto: Gunilla Pravitz– Ett 40-årsjubilerande universitet som har förnyelse som riktmärke måste självklart fira med nyskriven musik, säger Christina Hörnell, director musices vid LiU.

Och att förnya musiken blev en av de första arbetsuppgifterna hon tog sig an när hon tillträdde i oktober förra året. Vad utmärker just Linköpings universitet, hur gestaltar man en akademisk högtid på just LiU musikaliskt, vad kan förstärka festkänslan ett jubileumsår som 2015?

Musiken, konstaterar Christina Hörnell, ska ju på sitt sätt spegla och förstärka LiU:s karaktär. Hon läste på om LiU, grävde i gamla jubileumsverk av diverse slag – och tänkte nytt:

– Ett universitet har rent historiskt en viktig roll som kulturbärare och kulturgenererare. Linköpings universitet är ett ungt universitet och det tycker jag ska avspeglas i musiken. Samtidigt ville jag förstås ha med en lokal anknytning.

Uruppförande och fanfarer

Det landade i två uppdrag av skilda slag. Dels ett uruppförande till den akademiska festkonserten, dels promotionsmusik med sina fanfarer.

Tage DanielssonFoto: OkändFör festkonserten blev valet att hylla Tage Danielsson givet, han var uppvuxen i Linköping och hedrad som hedersdoktor vid LiU 1980.

– Tages tankar och skriverier är tidlösa och framstår som moderna än idag, trots att det i år är 30 år sedan han lämnade oss, säger Christina Hörnell.

Och en modern promotionsmusik, med in- och utgångsmusik, fanfarer och musikaliska teman som kan anpassas till det som utspelas på podiet - hur skulle den utformas?

– Så långt från traditionell marschmusik som möjligt. Inget som mutar in hur processionen ska gå, säger Christina Hörnell och skrattar.

– Istället något som knyter an till dagens filmiska tonspråk, mer böljande och böjligt. Det är ingen helt enkel beställning; det går aldrig att förutsäga hur lång tid förflyttningar och ceremonierna på scenen tar och det måste gå att anpassa musiken för stunden, förkorta eller förlänga den.

Så satt Christina Hörnell till slut där i tjänsterummet i Key-huset med en lång lista på möjliga tonsättare, lyssnade, vred och vände på sina argument för och emot och specificerade beställningarna i detalj utan att för den skull begränsa den konstnärliga integriteten.

Uppdragen gick till Andrea Tarrodi och Daniel Nelson, två av de hetaste namnen i svensk musikvärld.

– Andrea Tarrodi är lite för ung för att själv ha upplevt Tage Danielsson, men hon är uppvuxen med hans böcker och filmer. Hon fick fria händer att gestalta honom som kulturpersonlighet. Det var spännande att höra hur en ung kvinna skulle tolka Danielsson, det finns så mycket musik förknippad med honom genom filmer och revyer, säger Christina Hörnell som hade förväntningar på en lekfull och till formen ganska enkel musik.

En droppe i Livets älv

Det blev verket ”En droppe i Livets älv – hommage à Tage Danielsson” för kör och orkester och utgångspunkten är just Danielssons dikt En droppande droppe i Livets älv.
Verket börjar med tonerna i namnet Tage och fragment ur musiken i Tage Danielssons filmer och revyer får vara med.

– Det hela glider över i en vals där jag utgått från Tages text En droppe droppad i Livets älv där jag försökt fånga Tages humor men också det nostalgiskt känslosamma, beskriver Andrea Tarrodi själv sin Tage-hyllning som avslutas med en fanfar och ett typiskt danielssonskt ”Ajö!”.

Uruppförandet får inleda den akademiska festkonserten, som hittills alltid getts dagen innan promotionen. Men i år blir det ändring och den får istället avsluta högtidligheterna.

– Det blir en tidig eftermiddagskonsert klockan två på söndagen. Det tror jag passar jättebra, då har alla hunnit med en sovmorgon efter festen och kanske en riktig långfrukost!

Festkonsertens program i övrigt, med Francis Poulenc’s körverk Gloria från 1961 och Tjajkovskijs Violinkonsert i D-dur, skriven 1878, är vald med omsorg.
– Det riktig festmusik som jublar, dessutom behövde LiU:s orkester och två stora körensembler få något utvecklande att bita i. De är oerhört kompetenta – och därför är det spännande att utmana dem med musik där de ibland också får ta till intelligensreserven, säger Christina Hörnell.

Egensinnigt körverk

Vilket särskilt då gäller Polenc’s stora körverk. Det gav sångarna lite hicka först, medger hon:
– Den är fräsch och egensinnig. Polenc var i princip självlärd och utvecklade tidigt ett eget tonspråk och ett unikt förhållande till texten.

Till att börja verkar det som han helt felbetonar orden i förhållande till noterna – men när man väl kommit överens med musiken går den rakt in.
Fastnar i huvudet.

– Då upptäcker man att man inte ens vill bli av med den …

Och inte blir det sämre av att festkonserten sopransolist heter Elin Rombo. Uppvuxen i Katrineholm, gick musikgymnasium i Norrköping och debuterade på Stockholmsoperan redan understudietiden på Operahögskolan. Idag med en tilltagande internationell karriär.

En bredare svensk publik har kunnat uppmärksamma henne som hovsångerska vid tv-utsändningar från prinsessan Estelles dop eller nobelfestligheter.

– Elin Rombo har har en makalös scennärvaro, hon inte bara gestaltar en känsla, hon är den, säger Christina Hörnell som själv kommer att dirigera kör och orkester i Tarrodi och Polenc.

Ännu en dirigent kommer att ställa sig på podiet, den akademiska orkesterns ledare Merete Ellegaard, biträdande director musices på LiU. Då gäller det Tjajkovskijs violinkonsert och det blir första gången som Merete Ellegaard göra en konsert tillsammans med sin bror, violinisten Christian Ellegård.

Ovanligt med ny ceremoniell musik

Och en ny promotionsmusik av Daniel Nelson, vad finns att berätta om den?
Historiskt sett fyllde den tidiga klassiska musiken nästan alltid någon form av funktion, som processionsmusik, först långt senare sågs den som en autonom konstform i egen rätt.

– Idag är det ovanligt att få uppdraget att skriva ceremoniell musik. Utmaningen har varit att sammanföra dåtid med nutid till en slags möjlig framtid, skriver Daniel Nelson om sitt arbete.

Men hur blev det då?
– Nästan så håren reser sig. Jag har en tidig ljudfil i datorn någonstans, vänta, säger Christina Hörnell och letar febrilt bland de inkommande mejlen i sin dator.

Den har förstås försvunnit.
Återstår bara att gå på promotionen och lyssna.


2015-04-28

Mer om den akademiska högtiden