Integrationen kan snabbas upp

– Vi tror att det här kommer att gå, jag är allvarsam men optimistisk, säger Anders Kessling, statssekreterare på Arbetsmarknadsdepartementet. Det han talar om är integrationen av det stora antal flyktingar som kom till Sverige, främst under 2015.

Diskussion om integration i Almedalen 2017Anders Kessling, statssekreterare, Stefan Jonsson, professor, Peo Hansen, professor samt moderator Claes de Faire. Foto: Monica WestmanHar vi något val? frågar Claes de Faire, moderator under seminariet om varför integrationen går så långsamt, på East Sweden Arena i Almedalen.

– Vi har inget val och vi har ett stort behov av att prata om värderingar, att vi vill leva i ett öppet samhälle där invandring är bra. Jag är helt övertygad om att invandringen dessutom är lönsam för Sverige och det finns det forskning som stöder, säger Anders Kessling.

Stora utmaningar

Men han påpekar också att det är en extrem situation och att det finns stora utmaningar. En av dem är att de mest utbildade kvinnorna har svårare att komma in på arbetsmarknaden än männen med lägst utbildning. En annan att många ungdomar har för låga kunskaper för att komma in på något av gymnasieskolans program.

– I skolan måste vi arbeta snabbare, annars förlorar vi en hel generation, säger Anders Kessling.

Invandringen av högutbildade ökar, men det gör även invandringen av människor med låg utbildning, eller ingen utbildning alls.

– Komvux, som är avsedd för att komplettera en utbildning måste förändras och sänka golvet, säger han.

Men största hoppet ställer han till en större och bättre samverkan mellan kommunerna, staten, arbetsförmedlingen - som fått nya uppgifter, och det lokala näringslivet, där han också ser många positiva exempel ute i kommunerna.

– Bäst fungerar det när näringslivet kommit in tidigt i processen.

Goda exempel

Där det har fungerat har man gjort en kompetenskartläggning; vilka är kockar, har arbetat inom vården, är ekonomer, målare osv. Därefter näringslivet tillfrågats vilka behov som finns. Kommunerna har sedan matchat det behovet med utbildning.

Ett exempel är Norrköpings kommun där kommunen öronmärkt pengar för ett snabbspår till vård- och omsorgsyrken. Läkare, sjukvårdspersonal och liknande får lära sig svenska samtidigt som de får kompletterande utbildning inom svensk sjukvård och kultur.

– I Norrköping har vi fått 3000 nya medborgare som kommer till de 8000 som redan är arbetssökande. Ödeshög har tagit emot lika många flyktingar som Estland och Linköping lika många som Tjeckien. Det är klart att det hade varit enklare om flyktingströmmarna varit bättre fördelade. Det hade också varit bättre om fler svenska kommuner hade tagit emot åtminstone några. Vi hade en helt unik situation 2015 och vi måste alla dela på ansvaret, säger Lars Stjernkvist, ordförande i kommunstyrelsen i Norrköping.

Stimulera efterfrågan

Peo Hansen, professor vid Remeso, Institutet för forskning inom migration, etnicitet och samhälle, vid LiU, hävdar att staten borde kunna ta ett stort steg till, speciellt med tanke på den nya bosättningslagen där alla kommuner är skyldiga att ta emot flyktingar.

– Vi ser hur flyktingarna givit en ekonomisk skjuts åt länder som Tyskland och Sverige. Många små svenska kommuner ser en möjlighet att bryta den negativa befolkningsutvecklingen. Här måste staten gå in och hjälpa till så att människorna får jobb på ort och ställe så att de väljer att stanna.

En modell han ser framför sig är att sluta lägga så stora resurser på avvisningar och kontroller och istället satsa på att få ut människor i arbete.

– Vi har inte ett kostnadsproblem i Sverige, vi har ett resursproblem. Vi är alla ense om att det viktigaste för integrationen är att de nyanlända kommer ut på arbetsmarknaden. Därför måste vi komma bort från utbudstänkandet och istället utforma en robust politik för full sysselsättning som stimulerar den samlade efterfrågan i ekonomin.

Hans förslag i korthet: Staten skjuter till pengar till kommunerna för lönekostnader. Bristyrken och arbetsuppgifter finns det gott om, det finns mycket som behöver göras inom vård, omsorg, parkförvaltning, idrottsföreningar, åldringsvård mm. Det finns många jobb där människor kan anställas och lära sig jobbet på plats.

– Detta måste vara statens uppgift, vi vet från forskningen att näringslivet inte anställer arbetskraft bara för att den är billig. Arbetsgivare anställer för den produktion som efterfrågas, säger han.

Glesbygdens chans

Systemet skulle också fungera som konjunkturutjämnare eftersom det finns större tillgång till utbildad arbetskraft med arbetslivserfarenhet när näringslivet ropar efter dem i högkonjunktur. När konjunkturen viker fångar systemet åter upp människor i den här typen av extrajobb som ger lön istället för bidrag.

– Det är nu glesbygdskommunerna har chansen att vända utvecklingen, säger Peo Hansen.

Stefan Jonsson, även han professor vid Remeso, påminner oss om Kristina från Duvemåla, som aldrig lärde sig språket och som inte heller integrerades i det amerikanska samhället.

– Men hon var inte mindre värd som människa för det. Vi vet att människor integreras snabbare om de känner sig trygga och att integration tar olika lång tid för olika människor. Så måste det också få vara, säger han.
Peo Hansen Anders KesslingPeo Hansen i samtal med Anders Kessling Foto: Monica Westman
Se hela seminariet i en liveinspelning hos East Sweden

East Sweden Arena

Fler nyheter från LiU