Under en och en halv timmes engagerad diskussion stöttes och blöttes frågan om hur skolan ska kunna bedrivas på vetenskaplig grund, arrangörer av seminariet var det nyinrättade Skolforskningsinstitutet och föreningen Vetenskap & Allmänhet, VA.
– Lärarna har en positiv inställning till forskare och forskning, men de anser att bristen på tid är ett hinder om de vill använda nya forskningsrön i klassrummet, berättar Maria Lindholm, VA, som nyligen gjort en enkätundersökning kring lärares och skolledares syn på den vetenskapliga grunden i skolan.
Foto: Monica WestmanLärarna i undersökningen anser också att en skola på vetenskaplig grund förutsätter att lärarna är behöriga och när de väl nås av nya forskningsrön så är det oftast via media. De tycker inte heller att de har ledningens stöd om de vill använda nya forskningsrön i undervisningen. Få lärare har kontakt med någon forskare, medan något fler skolledare har det, enligt undersökningen
Nyinrättat skolforskningsinstitut
Regeringen har nyligen inrättat Skolforskningsinstitutet med uppgift att vara en bro mellan skola och forskning.
– Vi står på två ben, vi ska producera forskningsöversikter och vi ska fördela forskningsanslag till praktiknära skolforskning, berättar Lena Adamson, generaldirektör för Skolforskningsinstitutet.
Men det är en liten myndighet hon leder, 15 personer och anslag på 18 miljoner.
– Det är ju bara en droppe i havet, men signalvärdet är kanske det viktigaste, säger hon.
Forskningen som finansieras ska ha hög kvalitet, men lika viktigt är relevansen.
– Vi har tre skall-krav för att finansiera forskning, berättar hon. Kraven är att forskningen ska bedrivas i skolans miljö, det ska finnas ett avtal med skolans rektor och forskningsfrågorna ska formuleras i dialog med skolan.
Lena Adamson vill också se en tydligare forskningskoppling i utbildningen:
– Lärarutbildningen behöver bli en professionsutbildning, som att utbilda sig till ingenjör eller psykolog, och knytas närmare forskning och forskarutbildning. Den ryggraden behöver vi, säger hon.
Utbyte kring lärandeobjekt
Anja Thorsten, universitetsadjunkt vid Institutionen för beteendevetenskap och lärande, LiU, berättade om sin forskning kring lärande-studier, där grupper av lärare får arbeta tillsammans med en 
Foto: Monica Westmanforskare och ibland också en handledare. De får arbeta med ett så kallat lärandeobjekt, något som de ser är svårt för barnen att lära sig eller utmanande att lära ut. Några exempel på lärandeobjekt är hur man jämför historiska händelser, hur man lär nyanlända barn som inte kan läsa hur man lokaliserar sig på en karta, hur barn återberättar något i årskurs ett eller hur man lär ut storleksordningar i bråk.
Det handlar om att prova nya metoder, utvärdera och prova igen i diskussion med sina lärarkolleger – ett kollegialt lärande. Anja Thorsten själv hade arbetat med en grupp lärare som arbetade med barn som skulle skriva en berättelse.
Anja Thorsten– En flicka var så nöjd med sin berättelse eftersom den slutade så bra: det börjad regna och då åkte de hem. Men barnen behöver lära sig att inte sätta sig i karaktärens ställe utan i läsarens för att kunna skapa en spännande berättelse, förklarar hon.
Efter ett antal omtag med utvärdering och diskussioner i gruppen blev resultatet en teoretisk beskrivning av vad barn behöver lära sig för att kunna skriva en levande berättelse.
– Lärandestudier har visat sig vara en bra metod att utveckla sitt eget lärande tillsammans med andra, säger hon.
Kollegialt lärande nämndes flera gånger som en bra väg framåt. Det faktum att utbildningsvetenskap inte är något eget vetenskapsområde och att det finns så ”genant” lite pengar för forskning var några av de utmaningar som lyftes under diskussionerna, liksom svårigheten för lärarna att ta del av de forskningsresultat som faktiskt finns.
Med vid seminariet var även riksdagsledamöterna Betty Malmberg (M) och Thomas Strand (S) samt Helene Öberg, (MP) statssekreterare hos Gustav Fridolin, med flera.
Vid LiU finns nättidningen Venue med de senaste forskningsnyheterna inom utbildningsområdet.
