Foto: David EinarNär jag intervjuar Maria Jenmalm om hennes forskarkarriär är det ett namn som dyker upp om och om igen: Bengt Björkstén, barnläkare och allergolog, numera professor emeritus vid Karolinska Institutet.
– Han var pionjär med ett nytt synsätt på barnallergi och dessutom en fantastisk handledare. Som doktorand fick jag stort ansvar och frihet. Jag fick till och med ersätta honom som keynote speaker på en konferens i Lissabon.
Nu är Maria själv professor, i experimentell allergologi. Hon hade satt upp målet att vara där innan hon fyllde 40, men missade det med en hårsmån. Hennes forskning är mer grundläggande än klinisk och barnläkare blev hon inte.
– Som gymnasist i Örebro var det barnläkare jag först ville bli. Men då kom jag att tänka på om jag skulle göra ett misstag så att ett barn dog: det skulle jag aldrig klara av.
Via magisterexamen i kemi hamnade hon i stället på allergispåret. Bengt Björkstén hade startat rekryteringen av en kohort med 100 nyfödda barn i Linköping och en lika stor i den estniska universitetsstaden Tartu, som följdes till fem års ålder. Det visade sig att förekomsten av atopiskt eksem var betydligt ovanligare i Tartu, trots att städerna var jämförbara.
Andra studier pekade i samma riktning. Polska barn hade bara en tredjedel så mycket allergier som barn i Norrland trots att de varit ständigt utsatta för kolrök. Östtyska barn var mindre drabbade än västtyska.
– När det visade sig att immunsystemet mognade senare och sämre hos de svenska barnen än de estniska, då blev det extremt intressant. Var det den västerländska livsstilen som låg bakom snarare än luftföroreningar? Vi började fundera på tarmflorans betydelse, säger Maria Jenmalm.
Dammet som samlades in i en bostad i Tartu innehöll mycket högre andel endotoxiner, potentiellt giftiga immunstimulerande substanser som finns på ytan av vissa bakterier. Ändå hade barnen där färre allergier. Allt tydde på att de måste ha ett bättre skydd redan från mycket tidig ålder, kanske redan från livmodern.
– En ny spännande hypotes är att mammans tarm- och munflora och komponenter i immunförsvaret förs över till fostret via moderkakan. Sedan kan det fortsätta med modersmjölken, färdigtuggad mat och nappen som mamman sugit på. Om vi ger barnen bredspektrum-antibiotika mot ofarliga sjukdomar, tvättar händerna med sprit och förlöser barn med kejsarsnitt – då stör vi den viktiga kommunikationen, säger Maria Jenmalm.
Att bakterier har två sidor är ett synsätt som sjunker in på bred front. Allt flercelligt liv har uppstått i närvaro av mikrober, och under evolutionens gång har vi anpassat oss till varandra. Nu skulle vi högre organismer inte kunna leva utan dem. Forskare som har studerat ”bakteriefria” möss i sterila miljöer har sett att de bland annat har dåligt immunförsvar, mindre slem i slemhinnorna och får ett ADHD-liknande beteende.
Det finns alltså goda skäl för Maria Jenmalm att gå vidare på mikrobspåret. Hon basar nu över en grupp med två doktorander, en biomedicinsk analytiker, en förste forskningsingenjör och två forskningssjuksköterskor. Utanför gruppen har hon ett tätt samarbete med barnläkare, obstetriker och kliniska immunologer. Kontakten med den kliniska verkligheten, där hon bland annat är aktiv i studier av allergiförebyggande behandling, är ett exempel på det – något hajpade – begreppet translationell forskning. Ett annat av 2000-talets tankegods, epigenetiken, är hon inte heller främmande för.
–Epigenetiska fenomen, att miljöfaktorer kring den gravida kvinnan kan påverka avkomman, skulle kunna vara en länk i kommunikationen mellan mamman och fostrets immunsystem.
Maria Jenmalm är en flitig forskare med en lång publikationslista. Men hon låter inte forskningen ta all tid:
–Jag tycker också mycket om att undervisa studenter. De ger mig nya idéer. Att föreläsa är också det bästa sättet att själv hålla sig à jour med forskningsfronten.
Text: Åke Hjelm