Livet som doktorand på Tema T

Hon är inne på sitt tredje år. Han disputerar nästa höst. – Att lägga ner väldigt mycket tid på något är en del av att vara intresserad av det, säger doktoranderna Nimmo Elmi och Johan Niskanen på Tema Teknik och social förändring.

Doktoranderna Johan Niskanen och Nimmo ElmiNimmo Elmi kommer från Norge, men har under doktorandstudierna vid Linköpings universitet gjort sex månaders fältarbete i Kenya. Hon, som är socialantropolog, undersöker nämligen hur teknologi används i utvecklingsländer för att öka skattemoral och skatteintäkter.

– Det är viktigt att göra egen insamling av data, för att verkligen få ett grepp om relationen mellan vad folk säger att de gör och vad som faktiskt görs, säger Nimmo Elmi och får medhåll av Johan Niskanen.

Tidigare studerade Nimmo Elmi vid Universitetet i Oslo.
Hon har många gånger fått till sig att hon har en analytisk förmåga, som kan vara till fördel inom forskning. Ändå blev Nimmo Elmi inte antagen första gången hon ansökte om att bli doktorand. 

– Jag gav inte upp, säger Nimmo Elmi, som menar att universitetet är en plats där man uteslutande bedöms utifrån det arbete man producerar.
– Vissa har undrat om det inte är svårare att ta sig fram när man inte tillhör den etniska majoritetsgruppen, men så är det inte bara man slipar sina redskap och idéer.

Johan Niskanen blev inte heller antagen första gången han ansökte om att bli doktorand. Ibland kan det nog vara bra att ansöka till ett annat universitet än där man studerat tidigare, tror de. Nimmo Elmi googlade sig fram till Linköpings universitet och Johan Niskanen hörde talas om Tema T via vänner och bekanta.

– Att forska om teknik med ett samhällsperspektiv kändes lockande, säger han.   

Johan Niskanen är utbildad miljövetare och arbetade som energi- och miljökonsult
innan han blev doktorand. Sedan februari 2014 har han undersökt spridningen av lågenergihus och i september 2018 är det dags att disputera. På Tema T är man doktorand i minst fyra år och arbetet är krävande, men Johan Niskanen försöker att hitta en balans i livet så att det inte bara ska bestå av jobb.

– Jag tänker på hälsan, säger han, men tillägger att man som doktorand är både student, lärare och forskare samtidigt och att dessa roller i perioder kräver fler än 40 timmar i veckan.

Både Johan Niskanen och Nimmo Elmi undervisar vid sidan av doktorandkurserna och de egna projekten. 

Måste man undervisa?
– Det finns inga måsten, men det är meriterande. 
– Det finns inget facit, man får hitta sitt eget sätt att vara doktorand på och det är olika vart man tar vägen sedan.

 

Kontakt