Megastader jättemarknad för miljöteknik

Visst finns det en jättemarknad för svensk miljöteknik i megastäder som Mexiko City. Men miljö och sociala frågor hänger tätt samman och det som fungerar bäst är teknik som anpassats till den mexikanska vardagen, visar en nyutkommen licavhandling.

Mexiko City är en av världens största städer, med 21 miljoner invånare, varav 9 miljoner bor inne i själva staden. Miljöproblemen är stora; vattenbrist, trafikkaos, dålig luft och gigantiska sopberg är några av dem.

Santiago Mejia-Dugand, doktorand i industriell miljöteknik på Linköpings universitet ville veta varför all den miljöteknik som finns och fungerar inte används där den behövs som bäst. Han valde att studera Mexiko City och Kairo, två städer med ungefär lika många invånare, de finns i oljeekonomer och har liknande problem. Beroende på oroligheterna i Egypten har studierna hittills i huvudsak fått gälla Mexiko City och slutsatserna i licavhandlingen bygger på ett antal besök i staden och mängder av intervjuer.
Santiago Mejia DugandFoto: Peter Modin

– Megastädernas stora dilemma är att de styrande är väl medvetna om de stora miljöproblemen, de vet också att lösningar kräver stora förändringar, men för att undvika socialt kaos måste de välja de lösningar som har minst påverkan på de existerande strukturerna, säger Santiago Mejia-Dugand.

Statliga projekt verklighetsfrämmande

Stora påkostade projekt, som SymbioCity, startat på initiativ av svenska regeringen, upplevs som direkt utopiska och verklighetsfrämmande. Störst möjligheter har istället de företag där man verkligen satt sig in i problemen och erbjuder en lösning som är anpassad för just den verklighet som möter i Mexiko City.

Storstäder är komplicerade mänskliga organismer som består av mängder av kopplingar och beroenden, ett stort antal aktörer samsas som alla har olika typer av relationer och intressen. En utifrån sett bra lösning på ett problem, som alla vet måste lösas, stöter ändå på patrull om det också innebär stora förändringar, och oppositionen kommer från många olika håll.

– Att driva ett förändringsarbete kräver en stabil politisk ledning. När vi talar om 20-årsperspektiv i det relativt sett stabila Europa handlar det i Mexiko om månader, eller ibland till och med om dagar, säger Santiago Mejia-Dugand.

Minimalt behov av värmen

Problemen är heller inte enkla att lösa, några exempel: Inne i själva staden produceras mer än 12 500 ton avfall per dag. Att bränna avfallet och utnyttja värmen fungerar inte som här eftersom det inte finns någon stor marknad för den frigjorda energin - värmen. Det är även problematiskt att använda soptipparna som resurs på det sätt vi försöker göra i Sverige: i Mexiko City är många människor beroende av soptipparna för sin försörjning och de fungerar som informella återvinnare. Tar man bort den möjligheten skapas stora sociala problem. Att utvinna biogas är heller ingen höjdare i ett land som lever av och har gott om olja.


– Innovativa lösningar sprids betydligt snabbare om mottagarna direkt inser fördelarna, att tekniken är lätta att använda och fungerar i vardagen, konstaterar Santiago Mejia-Dugand.


Diffusion of Environmental Technology in an Megacity, a case study of Mexico City, Santiago Mejia Dugand, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Linköpings universitet, 2013.


2013-02-25

Forskare