Foto: Rebecca Havedahl, studentfotograf– När jag såg Olle, då var det ingen tvekan om att det här skulle bli jättebra, säger Sebastian Japec, student vid Linköpings universitet sedan höstterminens början. Han tyckte om att Olle verkade så glad och trevlig, och Olle blev lättad av Sebastians positiva inställning.– Han är väldigt positiv, snäll och lätt att ha att göra med, tycker Olle Reichard som tidigare jobbat med funktionsnedsatta barn, men inte visste riktigt vad han gav sig in i när han sökte just det här jobbet.
– Jag kände inte direkt att jag skrivit upp mig på något, för i början var det bara sagt att vi skulle prova en månad.
Foto: Rebecca Havedahl, studentfotografDe ser glatt på varandra när de tänker tillbaka på det första mötet, i mitten av september, utanför Åsa Löwgrens kontor. Hon är koordinator för studenter med funktionsnedsättning och trodde att Olle kunde passa som mentor till Sebastian – något som de har sina aningar om varför.
– Fast du är ju bättre än mig på tyska, så det är ju inte som att jag rättar dina uppgifter eller något, säger Olle (th i bild).
Balansera passionen
Nej, det som Sebastian behöver hjälp med är framför allt att planera studierna. Under gymnasiet, som han slutade tidigare i år, fick han också en del studieteknisk hjälp.– Jag tyckte att det var jobbigt med matte och engelska, medan det övriga sköttes nästan per automatik, säger han. I början fick jag kanske bara godkänt i betyg ändå, för tekniken kom till mig först senare.
Sebastian behövde tips för att nå upp till de högre betygen, vilket han till slut också lyckades med.
– Jag är jättenöjd, för jag tog studenten med otroligt bra betyg, strålar han.
Foto: Rebecca Havedahl, studentfotografOch det märks att han brinner för ämnet som han har valt att läsa vidare i. Tysk grammatik intresserar honom, liksom skönlitteratur och ”realia” – som han förklarar handlar om bland annat kultur, samhälle och historia.– Sebastian är den första jag jobbat med som inte behöver tvingas att plugga, menar Olle. Här handlar det i stället om att hitta en balans, för han har större passion för pluggandet än flera av mina kurskamrater.
Hitta rätt studieteknik
Aspergers syndrom är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som sedan i år, 2015, ingår i den övergripande diagnosen ASD (Autism Spectrum Disorder). Symptomen och graden av dessa varierar från person till person, men handlar till exempel om svårigheter i socialt samspel, begränsade beteendemönster eller intressen – och känslighet för olika sinnesintryck. En sårbarhet för att utveckla psykisk ohälsa är därför vanlig.– Jag upplevde snart stress när jag började plugga, minns Sebastian. Det vällde in arbete och att hitta rätt studieteknik tog tid.
På universitetets webbplats läste han om rätten till pedagogiskt stöd vid neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Det var då han tog kontakt med Åsa Löwgren.
– Jag insåg att jag behövde stödet för att kunna tillgodogöra mig mina studier. Det var svårt för mig att anteckna samtidigt som jag lyssnade på läraren.
Foto: Rebecca Havedahl, studentfotografUtöver planeringsträffarna med Olle en gång i veckan får han därför anteckningsstöd av en kurskamrat. Det, ihop med Olles smarta listor som han enkelt kan pricka av, har underlättat för Sebastian att behålla lugnet och stärka sin inlärning.– Mitt syfte här på universitet är att få möjlighet att fortsätta utveckla mina språkkunskaper, berättar han. Jag ville få in en fot på högskolan och känner att jag hittat rätt genom att välja ett ämne som är starkt inom mig.
Sebastian har inte riktigt bestämt sig för vad han vill jobba med efter studierna. Men han har i alla fall ytterligare ett intresse som får honom att skina upp: järnvägsbranschen.
– I framtiden vet jag att jag vill utbilda mig till lokförare. Det är min dröm, säger han, och lyfter yrkets goda framtidsutsikter.
Sebastian har precis sökt ett extrajobb som tågvärd – något som kanske inte hade varit möjligt utan Olles hjälp med vardagsstrukturen.
– Han har förbjudit mig att plugga när jag sitter på tåget hem från skolan, avslöjar Sebastian.
Varför då?
– Jag vill att Sebastian ska känna att tåget och hemmet inte är någon pluggzon, förklarar Olle.
Öppen med diagnosen
Plugga kan han i stället göra i Vallabiblioteket. Där är det ”toppenlugnt”, tycker Sebastian som trivs i universitetsmiljön.
– Sedan jag berättade om min asperger för kurskamraterna har jag blivit mycket väl bemött, känner han.
Olle som är intresserad av ledarskap har funnits som uppmuntran på vägen och känner själv att han får göra en bra sak – för en bra person.
– Jag känner mig viktig och är glad att det är just Sebastian som jag får ”dra det här loket med”, avslutar han fyndigt.
Det finns en värme mellan de två som är lätt att smittas av och som tyder på ett gott samarbete.
– Vi har kanske börjat bygga upp en vänskap också, säger Sebastian, och får medhåll av Olle som tycker att vänskapen nog redan uppstod för länge sedan.
