Den nordiska folkbildningen, med sina rötter i jämlikhetstänk och folkrörelser, har ofta beskrivits som en motpol till de traditionella utbildningssätten som spreds av kolonisatörerna. Folkbildningstraditionen har också setts som besläktad med de förkoloniala, icke-formella bildningsformerna som funnits i regionen. Samtidigt har det pekats på nykoloniala tendenser i själva exporten av folkbildningsidéer. Projektets syfte är att studera hur nordiska folkbildningsidéer har spridits, tolkats och tagits i bruk inom ramarna för två folkbildningsprojekt i Tanzania och Kenya.
- Vi har projektdeltagare med språkkompetenserna som krävs, som kan den lokala kontexten och som är ledande forskare när det handlar om afrikanska bildningstraditioner. Det i kombination med folkbildningskompetensen som finns vid LiU gör att vi skall kunna bidra med ny kunskap för fältet, inte bara i Norden och Östafrika utan också internationellt sett, säger Henrik Nordvall, som leder projektet.Nordiska biståndsprojekt har historiskt inneburit spridning av icke-formell utbildning till östra Afrika. Men det saknas studier om skillnaderna i utbildningstraditioner och hur interaktionerna kan påverka hur väl utbildningsformerna tas i bruk. Icke-formell utbildning är till exempel kursdeltagande i folkhögskolors regi eller studiecirklar, utanför det formella skolsystemet.
Forskarna vill nu studera vilka skillnader som finns i grundtankarna för utbildning och hur samspelet mellan de olika traditionerna ser ut. Studien hoppas både kunna identifiera hur olika maktförhållanden påverkar samspelet och om det uppstår utbildningsmässiga innovationer i och med att olika traditioner möts.
Även deltagarnas perspektiv på verksamheten skall studeras och hur utbildningen påverkar deltagarnas livsmöjligheter. Deltagarna kommer att intervjuas när de påbörjar och avslutar sin utbildning, och följs upp två år efter att utbildningen avslutats.
Det andra anslaget inom utbildningsforskning som LiU-forskare erhållit är på 4,8 miljoner kronor över fyra år.Joyanto Routh, lektor på Tema Miljöförändring, har fått anslaget för att undersöka det kolomsättningssystem som är unikt i Nepal. Projektet kommer att titta på omsättning av kol i små vattendrag i Himalaya.
Nepal har inga större vattendrag utan små bergsfloder som alla har sin källa i Himalaya. Erosionen som vattendragen skapar tar med sig sediment och i det en stor mängd uppbunden kol. Vattendragen transporterar kolet vidare till större floder, och slutligen ut i Indiska oceanen där kolet binds upp i stora kolsänkor.
– Om kolet inte transporteras bort är det tillgängligt för nedbrytning. Nedbrytningen i sin tur leder till bildandet av växthusgaser och har en klimatpåverkan, berättar Joyanto Routh.
Det är både naturlig erosion och markanvändningen i Himalaya som påverkar omsättningen av markbundet kol. De små vattendragen och deras bidrag till kolomsättningen är ett hittills outforskat område. Joyanto Routh hoppas på att kunna klarlägga flödet av kol i systemet. Projektet skall också bidra till utbyte av kunskap i Nepal om hur erosionen och förändringar i markanvändningen påverkar kolomsättningen, och vilka konsekvenserna kan bli för klimatet i längden.
Projektet är ett samarbete med universitetet i Kathmandu, och projektets startpunkt innebär ett stort planeringsarbete kring logistiken av provtagningar i Nepal och utbyte av personal mellan universiteten.
.jpg?as=1&w=640&h=420&cr=1&crw=640&crh=420&bc=%23ffffff&hash=D7D1921AA809996E139AD992F9607129)
