En inblick i Jessicas resa

När jag var liten hade vi en stor skön Dux-fåtölj hemma, den var klädd i ett lent blått sammetstyg. Jag minns exakt hur det kändes när man drog med handen över tyget, det var lent medhårs och lite strävt när man smekte över tyget åt andra hållet. 

Julia möbeltapetsering Den fåtöljen står nu på vinden hemma hos min pappa, övertäckt och övergiven. Det gör mig ledsen att den står där, förpassad till damm och mörker. För är det inte så att en del möbler följer en i livet, tar lite större plats, nästan som en familjemedlem. Som om de hade en själ.

Jag har alltid varit en kreativ person som tycker mycket om att skapa med händerna, sy, måla och skriva. Jag har arbetat hela mitt vuxna liv i resebranschen i olika roller och i olika företag. Det kreativa har jag liksom haft på sidan om, alltid tänkt att ett arbete är ett arbete och en hobby är en hobby. Det tog mig många år att inse att så är inte fallet. Man kan faktiskt arbeta med sin hobby, sin dröm.

Jag minns så väl, jag satt på balkongen till mitt hotellrum vid havet i Alicante och bläddrade i en broschyr från Folkuniversitetet. Det var sista dagen på semestern och jag hade just fått ett nytt jobb. Den där välbekanta känslan gjorde sig påmind igen som den gjort så många gånger tidigare. Vad ska jag bli när jag blir stor? Jag fick syn på något i kurskatalogen, Tapetserarlinjen stod det.

Min pappa har alltid sagt att ”man borde skola om sig och bli tapetserare istället och fixa med gamla möbler”. Det var det här jag skulle syssla med. Ansökningsdatumet hade redan gått ut men jag skickade iväg ett mail ändå. Om jag inte minns fel så tror jag att jag fick svar redan samma dag. Det fanns plats för mig, jag var välkommen!

Tillbaka från semestern stegade jag in till min nya chef på min nya arbetsplats och bad om tjänstledigt två dagar i veckan i ett år framöver. Jag skall bli möbeltapetserare sa jag. Otroligt nog fick jag ett ja av henne och är fortfarande mycket tacksam för det. Hade hon sagt nej är jag osäker på om jag vågat satsa.

Jag gick sedan ett år på Folkuniversitetets tapetserarlinje, två dagar i veckan fick jag och några andra skickliga tjejer och killar knyta resårer, bygga stoppningar, restaurera gamla stolar och kläfåtöljer. All denna magi i en källarlokal i Jakobsberg. Det var en otrolig känsla att vara bland andra som delade samma kärlek till detta kreativa hantverk.

Efter året på Folkuniversitetet hamnade familjelivet i fokus under ett par år och jag gick några helgkurser och kvällskurser i möbeltapetsering på Folkuniversitetet. Tanken på att söka in till Malmstens har funnits med mig sen jag avslutade året på tapetserarlinjen. Men jag vågade inte riktigt tro att jag kunde söka mig dit. Jag trodde att de som gick där i princip var färdiga tapetserare innan de ens påbörjat utbildningen. Men så fick jag en massa uppmuntran av familj och vänner att söka. Skicka in en portfolio och se hur det går helt enkelt, våga!

Nu är jag här och får syssla med det jag älskar varje dag, tillsammans med fyra andra otroligt duktiga blivande tapetserare. Och tanken på att jag snart kan plocka ner den där fåtöljen med det blå sammetstyget från pappas vind och ge den nytt liv, den tanken är helt otrolig.

Så mitt råd till dig som vill arbeta med något kreativt, med möbler och med form, sök Möbeltapetsering på Malmstens. Våga!

Jessica möbeltapetsering 4
Jessica mobeltapetsering 4
Jessica möbeltapetsering 2
Jessica mobeltapetsering 2
Jessica möbeltapetsering 1
Jessica mobeltapetsering 1
 Jessica möbeltapetsering 3
Jessica mobeltapetsering 3

Utbildning
Visa/dölj innehåll