PrioC i Almedalen 2016

En svårighet med prioriteringar i hälso- och sjukvården är att göra dessa på ett öppet och transparent sätt. Prioriteringsriktlinjerna från 1997 förespråkar stor öppenhet vid prioriteringsbeslut och att grunderna ska vara tillgängliga för medborgarna. Men varför är det så svårt att kommunicera prioriteringsbeslut som inte är resurstillskott? Vad är utmaningarna idag och vilka lösningar finns?

Dessa frågor diskuterades under ett fullsatt Almedalsseminarium arrangerat av Prioriteringscentrum vid Linköpings universitet och Statens medicinsk-etiska råd (Smer). Två forskare inledde med problematisera öppenhet vid beslutfattande utifrån ett demokratiskt och etiskt perspektiv. Fyra politiker med lång politisk erfarenhet av hälso- och sjukvård bildade en mycket engagerad panel som diskuterade hur prioriteringar går till idag och vilken utveckling de önskar sig.

Öppenhet i beslutsfattande - är det positivt eller negativt?

Daniel Naurin och Lars Sandman, professorer i statsvetenskap respektive hälso- och sjukvårdsetik hjälpte oss att reda ut vilken typ av positiva och negativa effekter öppenhet i beslutsfattande kan resultera i – Öppenhet leder förhoppningsvis till ökad förståelse för varför vissa beslut fattas och det i sin tur leder till ökad sympati. Men det gäller att motivera varför besluten har tagits och fundera över vem som är publiken och om vi når ut med våra argument menade Daniel Naurin. En negativ effekt av öppenhet kan vara att den leder till låsningar mellan olika parter och en sämre beslutskapacitet i systemen, till följd av att en publik med starkt intresse i frågan inte ställer upp på kompromisser. Lars Sandman berättade att han stött på situationer där beslutsfattare undvikit att besluta i linje med gängse prioriteringsprinciper, trots att de egentligen ansett det som rimligast, men att de inte trott sig kunna försvara beslutet offentligt.

Armkrok, mod och tilltro

Panelen var överens om att öppenhet vid prioriteringar är självklart något att sträva efter. Öppenheten är dock inte tillräcklig idag och det finns många förklaringar till det. Prioriteringsbeslut leder inte sällan till stark kritik vilket avhåller politiker från öppenhet. Barbro Westerholm menade att kritiken har ofta sin grund i en oförmåga att kunna förklara och kommunicera besluten på ett begripligt sätt för patienter och medborgare. Prioriteringsbeslut i hälso- och sjukvården är inte heller sällan mycket komplicerade och kräver därför samarbete och samsyn mellan flera parter. Anders Åkesson efterlyste fler arenor för samtal där olika aktörer - politiker, medborgare, profession och förbund, går armkrok i diskussioner om prioriteringar. – Om vi ska förvänta oss en utveckling av vården så tror jag att det i framtiden krävs mer samtal och större öppenhet.

Vi måste också våga tro på att medborgarna klarar att ta till sig den här typen av svåra beslut, menade Anna-Lena Sörenson. När prioriteringarna är särskilt komplicerade och känsliga ur opinionssynpunkt var panelen tämligen enig om att det krävs mer av nationella beslut. Barbro Westerholm önskade en nationell överenskommelse om hur de breda prioriteringarna ska se ut.

Medverkande i panelen: Barbro Westerholm, riksdagsledamot (L), Anders Åkesson, regionråd i Region Skåne (MP), Anna-Lena Sörenson, riksdagsledamot (S) och Chatrine Pålsson Ahlgren, fd. riksdagsledamot (KD). Samtliga är ledamöter i Statens medicinsk-etiska råd.

Övriga medverkande: Daniel Naurin, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, Lars Sandman, professor i hälso- och sjukvårdsetik vid Linköpings universitet, Per Carlsson, moderator och chef vid Prioriteringscentrum

Text: Emma West

Om Prioriteringscentrum
Visa/dölj innehåll