Med anledning av slutrepliken i Svenska Dagbladet "Principerna har redan rangordnats" av Stefan Svensson, regionråd (KD), och Per Landgren, ledamot i Statens medicinsk-etiska råd (KD), ger Prioriteringscentrum följande svar.

Prioriteringscentrum är ett kunskapscentrum vars uppgift är att bidra till analys, dialog och förståelse av hur prioriteringar faktiskt görs i en resursbegränsad vård för att utifrån det ge stöd till myndigheter och vårdgivare. Det innebär att vi som tillhör Prioriteringscentrum tillåter oss att tänka olika, pröva argument och ha fötterna i den verklighet där besluten måste fattas. Vi är inte en intresseorganisation som driver en agenda i någon särskild ideologisk riktning.

2005 gav Socialstyrelsen, på uppdrag av regeringen, Prioriteringscentrum i uppdrag att utvärdera implementeringen av den etiska plattformen. I uppdraget ingick det att, utifrån de utmaningar vi fann i en empirisk kartläggning, föreslå justeringar av den etiska plattformen. Detta resulterade i det förslag som debattörerna hänvisar till. Eftersom regeringen inte tog vidare dessa förslag har inte heller Prioriteringscentrum arbetat vidare med frågor om annan rangordning eller ansvar, utan betonat plattformens nuvarande konstruktion i alla de möten vi har haft genom årens lopp. Vi har dock, i samverkan med bland annat myndigheter som TLV och Socialstyrelsen och med olika regioner, försökt bistå i hur rangordningen ska tolkas i praxis. Samtidigt håller Prioriteringscentrum med debattörerna om att det kan leda till ett demokratiskt underskott. Vi har därför vid upprepade tillfällen efterlyst en parlamentarisk översyn av plattformen för att klargöra denna form av tolkningsfrågor.

När debattörerna hävdar att diskussioner om ansvar, gränser eller konsekvenser hotar vårdens ovillkorlighet, reduceras etiken till ett skydd mot svåra beslut snarare än ett stöd i dem. I argumentationen erkänns resursbrist i teorin men inte i praktiken, vilket skapar en retorisk ordning där det verkar möjligt att alltid ”göra gott” utan att något annat samtidigt måste väljas bort. I verkligheten förskjuts då svåra avvägningar och ansvaret för undanträngningseffekter från principnivå till vardagsbeslut, från öppna prioriteringar till tyst ransonering.

Pandemin blottlade kärnan i det problemet: den etiska plattformen ger inte fullödiga svar på hur legitima värden ska vägas mot varandra under extrem knapphet. Om man anser att det strider mot människovärdesprincipen att prioritera den patient som har mest att vinna i form av återstående livslängd när flera patienter har liknande kortsiktig prognos - måste man istället komma med ett alternativt förslag för hur det valet ska göras. Ska det avgöras genom lottning, kötid eller kanske genom att prioritera den med kortast återstående livslängd? Inte heller dessa förslag har stöd i den etiska plattformen.

I detta sammanhang är det också värt att betona att det var Socialstyrelsen som tog fram riktlinjerna för pandemin, ett arbete där enstaka personer från Prioriteringscentrum samverkade med professionsföreträdare och experter (inklusive juridisk expertis) från Socialstyrelsen. Detta undviker debattörerna att nämna.

9 januari 2026

Mer om Prioriteringscentrum