Pseudovetenskap och det naturvetenskapliga klassrummet

Pseudovetenskap och dess position i skolan är ett ämne som med jämna mellanrum diskuteras i skoldebatten. En pseudovetenskap är en lära som utger sig för att vara vetenskaplig utan att uppfylla kraven för detta. Men vad säger forskningen om tilltron till pseudovetenskapliga modeller? Hur kan pseudovetenskap användas för diskussioner i det naturvetenskapliga klassrummet?

Naturvetenskapen strävar efter att ge förklaringsmodeller för att förstå den fysiska världen. Många av våra frågor om världen kan besvaras med hjälp av biologi, kemi, fysik och andra naturvetenskaper. Empiriska mätningar, testbara hypoteser och andra arbetssätt används inom naturvetenskapen för att skapa förklaringsmodeller. Naturvetenskapen har etablerat sig som en pålitlig vetenskap som ligger till grund för många beslut i samhället och har även en betydande roll i skolans läroplan. Elever ska kunna använda sina kunskaper från naturvetenskapliga områden i vidare studier, men också i samhällsliv och i vardagsliv.

Pseudovetenskap utger sig för att vara vetenskaplig

Undervisningen i biologi, fysik och kemi ska ge eleverna förutsättningar att använda sina kunskaper för att granska information och ta ställning, genomföra systematiska undersökningar samt beskriva och förklara samband i världen. Men emellanåt dyker andra förklaringsmodeller upp som går stick i stäv med de naturvetenskapliga. Det kan till exempel röra sig om alternativa behandlingar av sjukdomar, osynliga currylinjer som påstås påverka vårt välbefinnande eller att någon påstår sig kunna förutsäga framtiden. Sådana förklaringsmodeller kan ofta placeras in under pseudovetenskapens paraply.

Pseudovetenskap definieras som läror som hävdar att de är vetenskapliga, men som inte uppfyller de kriterier som vanligtvis sätts upp för en vetenskap. Exempel på sådana kriterier kan vara att en behandling ska gå att testa, helst upprepade gånger, och att den ska visa sig fungera på det sätt som hävdas när den blir granskad av vetenskapssamhället.

Skillnader i tilltro till olika typer av pseudovetenskap

Hur vanligt är det då med tilltro till pseudovetenskap? Undersökningar och forskning visar att det skiljer sig mycket åt beroende på vilket fenomen det rör sig om. Tilltron till exempelvis tankeläsning, en form av extrasensorisk perception, är relativt hög. Extrasensorisk perception bygger på idén om att en person har ett så kallat “sjätte sinne” och därmed kan uppfatta sådant som inte alla kan uppfatta. Andra exempel som relativt många tror på är förmågan att kunna se in i framtiden eller att kunna ha kontakt med andar.

I en enkätstudie (Lundström, 2010; Lundström och Jakobsson, 2009) svarade ca en tredjedel av de tillfrågade gymnasieungdomarna att tankeöverföring kan fungera och att månens faser påverkar en människas hälsa. Däremot var det väldigt få som trodde att helande kristaller fungerar eller att könet på ett barn kan avgöras genom att svänga en pendel över en gravid kvinnas mage.

Tilltron till pseudovetenskap skiljer alltså mycket mellan olika typer av pseudovetenskap. Det går därför inte att säga att individer är pseudovetenskapliga eller inte. Det finns också en vanlig uppfattning om att kvinnor tenderar att ha en högre tilltro till pseudovetenskap och vidskepelse jämfört med män. Forskning visar dock en delad bild. Wiseman och Watt (2004) kommer fram till att så är fallet medan Shermer (2003) och Lundström och Jakobsson (2009) inte visar någon statistiskt säkerställd skillnad mellan könen.

Pseudovetenskap stärks av tendens att minnas speciella händelser

Hur kan vi förklara att tilltron till dessa fenomen är så pass hög som den är? Till viss del kan orsaken vara att så kallad anekdotisk evidens har hög trovärdighet. De flesta har varit med om att vi tänker på en person och att det i samma stund ringer i telefonen och det är just den personen vi tänker på som ringer. Detta blir något vi lägger på minnet eftersom händelsen är speciell. Det kan tolkas som att tankeöverföring har skett.

Till skillnad från en sådan speciell händelse noterar vi sällan alla de gånger när vi har tänkt på samma person och denne inte har ringt. Vi tenderar i stället att glömma bort dessa händelser. Anekdotisk evidens står alltså för att vi använder oss av en enstaka händelse för att bekräfta en hypotes. Detta strider mot det vetenskapliga kriteriet att en undersökning ska kunna upprepas flera gånger och då leda fram till samma resultat.

Sammanhang påverkar om elever resonerar pseudovetenskapligt

Förutom att tilltron till pseudovetenskap varierar beroende på vilket fenomen som diskuteras har också sammanhanget betydelse. I en uppföljande studie (Lundström, 2010; Lundström och Jakobsson, 2012) fick gymnasieelever diskutera samma ämnen som de tillfrågades om i enkätstudien som beskrevs ovan. När eleverna fick diskutera i grupp var det väldigt få som förde fram argument som stödde pseudovetenskapliga förklaringar.

Frågan är då vilket resultat som stämmer med elevernas verkliga uppfattningar. Förmodligen resonerar och handlar vi olika i olika sammanhang. Det är skillnad mellan vad vi uttrycker i en enkätstudie eller hur vi handlar när vi är ensamma, jämfört med en situation där andra är närvarande och ser vårt agerande.

Viktigt diskutera vad som är pseudovetenskap

En del av förklaringen till den relativt sett höga tilltron till pseudovetenskap kan vara att människor inte vet vilka skillnaderna mellan vetenskap och pseudovetenskap är, eftersom pseudovetenskap ofta hämtar sin begreppsapparat från naturvetenskapen. Energier, pulser och fält är begrepp som används både inom pseudovetenskapen och inom naturvetenskapen, men med helt olika betydelser.

Eurobarometern, som en är stor europeisk undersökning, visar att en tredjedel av de tillfrågade betraktar homeopati som en vetenskap. I själva verket är homeopati en pseudovetenskap som bygger på att “lika botar lika”, det vill säga att små doser av det en person blir sjuk av ska användas som behandling mot samma sjukdom. Vid en första anblick kan homeopatins metoder dock likna medicinens, men det finns inga bevis utifrån vetenskapliga metoder på att den fungerar. Däremot visar studier att den effekt som kan uppmätas är densamma som placeboeffekten, som är en numera fastställd och erkänd effekt. Dessutom är substanserna som används inom homeopati så utspädda att det oftast inte finns någon aktiv substans kvar i det som ges som botemedel.

I diskussioner om pseudovetenskap kommer ibland frågan om religion upp. Det finns olika åsikter om religion ska räknas som pseudovetenskap eller inte. Inom olika religioner finns förklaringar som strider mot de naturvetenskapliga. Jordens tillkomst och livets utveckling är sådana exempel där olika religioner för fram förklaringar som skiljer sig från astronomins och evolutionsteorins naturvetenskapliga förklaringar.

I definitionen av pseudovetenskap ingår, som tidigare nämnts, att läran ska påstå sig vara vetenskaplig. Religion utger sig vanligtvis inte för att vara vetenskaplig och skulle i så fall falla utanför det som kallas för pseudovetenskap. Kravet på testbarhet medför också att religion inte kan räknas som vetenskap. Frågan “Finns Gud?” är till exempel möjlig att diskutera, men inte möjlig att testa. Religionen svarar helt enkelt på andra typer av frågor än de som kan testas vetenskapligt, och så länge de hålls isär och inte försöker svara på samma frågor så är vetenskap och religion inte varandra uteslutande.

Ökad kunskap i naturvetenskap minskar inte tilltron till pseudovetenskap

Ofta har kunskaper i naturvetenskap lyfts fram som väsentliga för att minska tilltron till pseudovetenskapliga metoder. Om det stämmer skulle det betyda att allmänna naturvetenskapliga kunskaper skulle kunna sägas fungera som ett vaccin emot pseudovetenskap. Forskning visar att så inte är fallet. Enkätstudien med gymnasieelever, som nämndes ovan, visar att det inte finns någon tydlig skillnad mellan elever med goda kunskaper i människans biologi jämfört med de med mindre kunskaper med avseende på deras tilltro till pseudovetenskap. Slutsatsen från den studien ligger i linje med andra studier inom naturvetenskapernas didaktik.

Allmänna kunskaper i naturvetenskap överförs inte direkt från ett sammanhang av “ren” naturvetenskap till ett sammanhang där frågorna blir mer komplexa och inkluderar såväl värderingar, attityder som etiska spörsmål. Liksom med mycket annan kunskap måste den omstruktureras för att passa in i den situation som är aktuell. För att motverka tilltro till pseudovetenskap hjälper det alltså inte att göra en “vaccinering” med allmän naturvetenskaplig kunskap.

Lärare kan diskutera pseudovetenskap i klassrummet

Pseudovetenskap är i sig inget nytt fenomen, men sociala medier och den snabba spridningen på internet ger nya möjligheter för förespråkarna att sprida sitt budskap. Hur kan lärare bemöta detta i skolan? Ett sätt kan vara att ta upp pseudovetenskapliga förklaringar i klassrummet. Det gäller då att fundera på hur pseudovetenskap diskuteras och hur den ställs mot sin motsats – naturvetenskapen och dess förklaringar.

Målet med undervisning om pseudovetenskap bör vara att eleverna ska kunna förstå att det finns väsentliga skillnader i olika förklaringsmodeller. De bör också förstå att det finns ekonomiska intressen bakom en hel del av de pseudovetenskapliga förklaringar som förs fram. Försäljningen av en mirakelsalva eller ett sätt att kunna hitta vatten på kan vara förknippat med att någon vill tjäna pengar. Detta kan i och för sig finnas även hos de som försörjer sig med naturvetenskapen som grund också. Men medan de läkemedel som erbjuds av en läkare gått igenom noggranna tester och därmed kostat stora pengar att ta fram har de substanser som homeopati och andra pseudovetenskaper erbjuder inte testats i samma omfattning.

En annan möjlighet är att göra undersökningar av och kritiskt granska pseudovetenskapliga påståenden i klassrummet. Det går till exempel att göra tankeläsningsförsök i klassrummet, där en person får gå ut ur rummet och de andra ska försöka rita vad personen tänker på. Här går det att diskutera hur mycket lättare det är att gissa om det är något objekt eller någon händelse som är nära i tid eller rum eller vad som är på tv under kvällen. För övrigt ska det naturligtvis inte ges några ledtrådar. Det är också viktigt att diskutera slumpens betydelse. Även händelser som är osannolika kan hända någon gång.

En sak som kan göra det svårt att pröva pseudovetenskapliga modeller är att förespråkarna i de flesta fall hävdar att inte alla har förmåga att till exempel kunna läsa tankar eller förutspå framtiden. Det kan då vara intressant att diskutera varför till exempel de som säger sig kunna se in i framtiden oftast inte är miljonärer efter vinster på lotto eller stryktips.

Ett intressant pseudovetenskapligt ämnesområde som är vanligt förekommande är astrologi. Ibland förväxlas astrologi med den naturvetenskapliga grenen, astronomi. Här kan det vara intressant att utifrån ett vetenskapshistoriskt perspektiv diskutera hur naturvetenskapen astronomi och pseudovetenskapen astrologi delvis vuxit fram parallellt för att sedan ta helt olika vägar, när naturkatastrofer eller pandemier fick andra förklaringsmodeller än att det skulle bero på hur himlakroppar rörde sig.

Lärare kan hitta många resurser på internet att använda vid diskussioner om pseudovetenskap. Det finns till exempel gott om klipp på YouTube där olika pseudovetenskapliga idéer både hyllas och kritiseras. En annan användbar sida är http://paranormal.se/ som ”förklarar” många av de begrepp som används inom pseudovetenskap. Det är en sida som huvudsakligen propagerar för olika former av pseudovetenskap och där det finns reklam för olika kurser i healing med mera. Denna sida kan användas för att jämföra hur olika begrepp används i olika sammanhang.

En annan intressant ingång kan vara att prata om hur pseudovetenskap kan motverkas. Ett exempel kan vara den kanske mest kände bekämparen av pseudovetenskap, James Randi. Han avslöjade bland annat Uri Geller, som under 1970-talet och framåt rönte stor uppmärksamhet när han böjde skedar med mera i olika tv-shower. Han har även utlyst prispengar till de som kan bevisa att paranormala (övernaturliga) fenomen existerar. Se https://www.youtube.com/watch?v=M9w7jHYriFo och Randis webbplats på http://web.randi.org/

Mats Lundström
mats.lundstrom@mah.se

Lärarpanel
Visa/dölj innehåll

NATDID Daniel ÅkerblomReligion och vetenskap utesluter inte varandra.

Daniel Åkerblom tycker att det är svårt att få till en ordentlig diskussion om skillnaden mellan vetenskap och pseudovetenskap med eleverna i naturkunskapen.

-Diskussionerna blir ofta ganska ytliga, säger han. Daniel Åkerblom arbetar som gymnasielärare i naturkunskap och geografi på Stagneliusskolan i Kalmar.

-Den här artikeln ger dock väldigt bra ingångar för diskussioner i grupper och helklass, fortsätter han. Det är viktigt att diskutera att både religion och pseudovetenskap är något annat än vetenskap.

-Diskussionen finns med i Naturkunskap 1b, men det är svårt att få till en djupare diskussion. Vi tar även upp det i samband med att vi pratar evolution i Naturkunskap 2, säger Daniel Åkerblom.

Han har inte upplevt någon direkt motsättning mellan elevers tro på pseudovetenskap och vetenskap. Däremot uttrycker en del elever frustration när det gäller dessa frågor.

Daniel vittnar också om att religionslärare har reagerat på att det är svårt att föra in ett religiöst tankesätt hos eleverna när de i årskurs 3 på gymnasiet ska läsa religion. Det kan exempelvis handla om vad tro är och vad tro kan vara bra för.

En del av utmaningen verkar alltså ligga i att eleverna skolas in i ett vetenskapligt sätt att tänka och därmed har svårt att utveckla förståelse för vilken roll religionen kan ha.

-Religion är något helt annat än vetenskap och det känns väldigt viktigt att eleverna förstår att religion och vetenskap inte utesluter varandra, menar Daniel Åkerblom.

Visa/dölj innehåll

Mats Lundströms föreläsning om pseudovetenskap och det naturvetenskapliga klassrummet på NATDID:s ett årsjubileum

 

 

Fritt tillgängliga referenser

EC. (2005).  Europeans, science and technology – Eurobarometer 2005. Länk till fulltext: http://ec.europa.eu/public_opinion/archives/ebs/ebs_224_report_en.pdf

Lundström, M. (2009). Vetenskap eller pseudovetenskap. Licentiatavhandling vid Lunds universitet/Malmö högskola. Länk till fulltext: https://dspace.mah.se/bitstream/handle/2043/103/ML_Vetenskap_eller_pseudovetenskap.pdf?sequence=2

Lundström, M. (2011). Decision-making in health issues. Doktorsavhandling vid Lunds universitet/Malmö högskola. Länk till fulltext: http://dspace.mah.se/dspace/bitstream/handle/2043/12460/2043_12460%20Lundstrom%20muep.pdf;jsessionid=8FA30CC0B2ADF283B18CAB123D3C4AAD?sequence=2

Lundström, M & Jakobsson, A. (2009). Students’ ideas regarding science and pseudo-science in relation to the human body and health. NorDiNa: Nordic Studies in Science Education 5 (1) 3-17.Länk till fulltext: https://www.journals.uio.no/index.php/nordina/article/view/279/329

Lundström M. & Jakobsson, A. (2012). Scientific trustworthiness: the considerations and perceptions of students.  Utbildning & Lärande, 6 (2).
http://www.his.se/PageFiles/27772/Lundstr%C3%B6m%20Jakobsson%20-%20Scientific%20Thrustworthiness.pdf

Wiseman, R. & Watt, C. (2004). Measuring superstitious belief: Why lucky charms matter. Personality and Individual Differences, 37, 1533-1541. http://ac.els-cdn.com/S0191886904000418/1-s2.0-S0191886904000418-main.pdf?_tid=b4b62968-2898-11e6-bc0b-00000aab0f6b acdnat=1464854881_cf1a1201576f3f4c9aac040ab321d676

Övriga referenser

Shermer, M. (2003). Why smart people believe weird things. Sceptic, 10 (2), 62-73

 

Publicerat 20160816

Visa/dölj innehåll