Rapport från årets ESERA-konferensen

Alltmer forskningsintresse riktas mot de yngre barnen, konstaterar Karin Stolpe som gästar konferensen European Science Education Research Association i Helsingfors.

Esera-konferensen 2016 Finland 
Dr Jarkko Lampiselkä, ansvarig för konferensen i Helsingfors, hälsar välkomna.

I en vecka träffas forskare från hela världen för att diskutera frågor om undervisning i naturvetenskap – från förskolan till högskolenivå och lärarutbildning (31 augusti-4 september 2015). Konferensen, med namnet ESERA (European Science Education Research Association), är den elfte i ordningen och har temat ”Engaging Learners for Sustainable Future”.

Nästan 1300 forskare deltar på konferensen och programmet består av ett digert utbud. Lärares professionella utveckling och lärares profession inom de naturvetenskapliga ämnena är de ämnes som flest presentationer handlar om på årets konferens, även om spridningen på områden är stort. Det är också intressant att det är många presentationer som handlar om yngre barns lärande, både förskoleåren och de tidigaste åren i grundskolan.

Denna trend har synts under de senaste åren, där alltmer forskningsintresse riktas mot de yngre barnen. Inom fältet är man överens om att det är under de tidigaste åren som intresset för naturvetenskap grundas. Däremot finns en diskussion om det faktiskt är naturvetenskap som de yngsta barnen lär sig. Lärarutbildning och bedömning är ytterligare två områden som behandlas i högre utsträckning.

Genusperspektiv

Förutom vilka områden som är väl representerade kan det också vara intressant att notera att genusperspektiv, hållbar utveckling och teknik i undervisningen finns det relativt få presentationer om. Det betyder att det är få forskare inom just det naturvetenskapsdidaktiska området som intresserat sig för dessa frågor.

Professor Ilka Parchmann från IPN i Kiel och Marianne Achiam, från Köpenhamns universitet, höll på tisdagen en föreläsning där de ställde sig frågan vem som ska definiera vilket innehåll den naturvetenskapliga undervisningen bör behandla. Det finns många som vill vara med och påverka innehållet och Parchamann och Achiam skiljde på fyra olika intressegrupper. Den första gruppen är forskare inom de naturvetenskapliga ämnena.

De har ett intresse av att den kunskap som de producerar sprids i samhället, exempelvis genom skolan. Den andra gruppen är samhället i allmänhet, exempelvis företag, och kanske politiker i synnerhet. Politiker och företag styrs av önskan att elever kommer ut med rätt kunskaper för att kunna fungera på arbetsmarknaden. Den tredje gruppen är lärarna i skolan och lärarutbildarna på universitetet. De har ett intresse av att väcka ett intresse för naturvetenskap hos eleverna, kanske för att de så småningom ska välja att läsa vidare.

Sist, men inte minst, har vi de elever och studenter som läser naturvetenskap. Vad har de att säga till om när innehållet ska definieras? Och vad är deras drivkrafter för att vilja ta till sig det innehållet?

Här kommer inte Parchmann och Achiam med några färdiga svar, utan istället uppmanas publiken – som består  av naturvetenskapsdidaktiska forskare – att fundera över vilken roll de har i den här frågan och gentemot de fyra olika grupperna.

Vem bestämmer vad undervisningen i naturvetenskap ska behandla?

Professor Ilka Parchmann från IPN i Kiel och Marianne Achiam, från Köpenhamns universitet, höll på tisdagen en föreläsning där de ställde sig frågan vem som ska definiera vilket innehåll den naturvetenskapliga undervisningen bör behandla. Det finns många som vill vara med och påverka innehållet och Parchamann och Achiam skiljde på fyra olika intressegrupper. Den första gruppen är forskare inom de naturvetenskapliga ämnena. De har ett intresse av att den kunskap som de producerar sprids i samhället, exempelvis genom skolan.

Den andra gruppen är samhället i allmänhet, exempelvis företag, och kanske politiker i synnerhet. Politiker och företag styrs av önskan att elever kommer ut med rätt kunskaper för att kunna fungera på arbetsmarknaden. Den tredje gruppen är lärarna i skolan och lärarutbildarna på universitetet. De har ett intresse av att väcka ett intresse för naturvetenskap hos eleverna, kanske för att de så småningom ska välja att läsa vidare. Sist, men inte minst, har vi de elever och studenter som läser naturvetenskap. Vad har de att säga till om när innehållet ska definieras? Och vad är deras drivkrafter för att vilja ta till sig det innehållet?

Här kommer inte Parchmann och Achiam med några färdiga svar, utan istället uppmanas publiken – som består  av naturvetenskapsdidaktiska forskare – att fundera över vilken roll de har i den här frågan och gentemot de fyra olika grupperna.

Karin Stolpe
2015-09-04

Relaterat innehållVisa/dölj innehåll