Foto: Staffan Gustavsson/Redakta
Engagemanget för pedagogiken, eleverna, lärarutbildningen och studenterna har funnits med i hela Kajsa Anderssons yrkesliv. Under 15 år som mellanstadielärare, lika många år på lärarutbildningen vid Campus Norrköping och de senaste två åren som rektor på en grundskola.
– Jag har i nästan hela mitt yrkesliv haft ett växelspel mellan skola och akademi. Som mellanstadielärare tog jag emot många lärarkandidater och jag var redan då intresserad av forskningen och kontakter med universitetet som ett sätt att befrukta den praktiska verklighet jag befann mig i.
Dagen efter vårt möte är det dags för höstterminsstart och på Skäggetorpsskolan i Linköping råder en lugn men intensiv stämning inför elevernas ankomst. Personalen är på plats och Kajsa Andersson är uppbokad på möten i stort sett hela tiden.
Sommaren har varit extra kritisk i Skäggetorp, långvariga oroligheter och gängkriminalitet har kulminerat i en dödsskjutning i juli. Skolan, med sin devis "Många nobelpristagare lever i dubbla kulturer! Vi vill utbilda framtidens nobelpristagare!" deltar i nätverksarbetet för att motverka våld och lyfta fram goda motkrafter.
– Som vanligt målar kvällspressen fram en svartvit bild av området. Det är så få av de som bor här som är inblandade i bråken, de allra flesta vill förstås leva helt vanliga liv.
Jobbade med nytt lärarprogram
Kajsa Anderssons starka intresse för både elevers, studenters och skolans utveckling ledde henne till en anställning på universitetet. I slutet av 1990-talet blev hon tillfrågad om hon, parallellt med lärarjobbet på mellanstadiet, ville bidra med det vardagliga skol- och lärarperspektivet när det nya grundskollärarprogrammet skulle byggas upp. Det ville hon.
Några år senare sa hon upp sig från skolan och blev istället ansvarig för den verksamhetsförlagda utbildningen i Norrköping. Under några år var hon också avdelningschef. Ett chefskap som 2012 ledde fram till Årets ledarskapspris på LiU, ett pris som röstades fram av de universitetsanställda.
I den vevan hoppade hon av, till Skäggetorp. Hon ville utveckla sitt ledarskap, men även skolans utmanande och mångfacetterade värld lockade återigen.
– En anledning till att jag började jobba på universitetet var mitt intresse för att få in skolans perspektiv i lärarutbildningen. Av samma anledning, fast tvärtom, hoppade jag på rektorsjobbet. Jag vill få in det forskande och lärande perspektivet i skolan.
Skolan ska ha en vetenskaplig förankring enligt läroplanen.
– För mig är det givet, med min erfarenhet från universitetet betonar jag kanske det starkare än många av mina kollegor. Jag vet nu i praktiken hur betydelsefullt det är att undervisningen är forskningsbaserad, men också hur viktigt det är med beprövad erfarenhet. Att få dessa två huvudlinjer att gå hand i hand och befrukta varandra är en av mina yrkesutmaningar.
Tid att reflektera
Dagar som på universitetet var fyllda med möten med studenter, skolfolk och kollegor, seminarier, internationella samarbeten och ledarskap, har ersatts av andra fullspäckade rektorsuppgifter som inte kan vänta, utan som måste lösas direkt.
Akuta situationer uppstår hela tiden. Centralt i arbetet är mötet med människor, små som stora, och på olika nivåer i samhället.
– I de mötena har jag stor nytta av att ha lärt mig att tänka kritiskt och reflekterande, men också av att lyssna lyhört.
Fotnot: 2015 utsågs Kajsa Andersson till Årets alumn.
Film om Kajsa Andersson
