Intelligenta robotar ska göra tjänst som mänskliga kompanjoner och hjälpredor, uppe i luften likaväl som nere på marken. Det handlar om så kallade UAV:er, obemannade flygande robotar som kan se, känna igen dig, din röst och dina gester, som kan dra egna slutsatser och arbeta efter dina instruktioner, men helt fristående från dig.
Patrick Doherty- Det här är en miljardindustri i vardande, säger Patrick Doherty.
Robotarna finns i våra hem
Det kan låta som science fiction, men robotar finns och fungerar ute i samhället redan i dag och enkla varianter av robotarna har ju också tagit ett första steg in i våra hem som gräsklippare och dammsugare.
När Patrick Doherty och hans forskargrupp började studera artificiell intelligens kopplat till obemannade flygande farkoster och robotar i slutet av 1990-talet, var de ganska ensamma, men intresset har exploderat och i dag finns forskning på många av de stora universiteten. Intresset är också stort från polis, räddningstjänst och andra områden i samhället. Små robotar kan ta sig in där vi människor inte kan och vara till stor nytta vid katastrofer som jordbävningar och översvämningar. De kan verka uppe i luften, likaväl som på marken.
– Vi deltar bland annat i ett europeiskt projekt, Sherpa, där det handlar om att ta fram robotar som kan delta i räddningsteamen vid oväder, olyckor eller laviner i Alperna, berättar han.
Samarbete människa-robot
Foto: Göran BillesonRäddningsstyrkan består då både av människor och robotar. En person som är fullt upptagen med att rädda och ta hand om skadade kan inte samtidigt styra en robot. Robotarna måste därför kunna orientera sig, dra egna slutsatser och även förstå mänskligt tal och gester och de ska kunna samarbeta såväl med varandra som med människorna. Det kan handla om att hitta vägen, kolla vad som finns bakom ett klippsprång, identifiera levande människor i snön eller flyga iväg med förnödenheter eller medicin.
– Sherpa är ett femårigt projekt med en budget på 9 miljoner euro. Vi är ett av sju Europeiska universitet som deltar och ungefär en miljon euro hamnar här på LiU, berättar Patrick Doherty.
Sedan många år tillbaka samarbetar Patrick Doherty med Saab, till en början i det Wallenberg stödda projektet WITAS, ett forskningsprojekt som startades 1997 just för att höja kompetensnivån inom området. När projektet avslutades 2004 fungerade samarbetet så väl att det fick en fortsättning i LinkLab, där Patrick Doherty och Gunnar Holmberg från Saab är programdirektörer.
Nästa generations flygande farkoster
– Samarbetet har inte handlat om utvecklingen av konventionella system utan om framtiden, om nästa generations flygande farkoster. LinkLab-projekt handlar ofta om att ta fram demonstratorer och vi utvecklade bland annat ett gränssnitt för styrning av en helikopter med en mobiltelefon, en ericsson P900, redan 2008, långt innan det fanns smartphones och långt före alla andra, berättar han.
När sedan Saab beslutade att utveckla det obemannade helikoptersystemet Skeldar, intensifierades samarbetet ytterligare.
– Det är ett bra samarbete där de har sina styrkor och vi har våra.
– Patrick Dohertys forskning är mitt i prick i hjärtat av Saab, säger också företagets förre vd Åke Svensson, numera vd för Teknikföretagen, som den 17 september delade ut sitt stipendium för tredje gången. I fem år ska det delas ut till forskare på teknisk fakultet på LiU och stipendiet är en avskedsgåva från Saab till Åke Svensson.
I motiveringen kan man läsa att Patrick Doherty skickligt sammanfogat områden som datorseende, sensorsystem, reglerteknik och artificiell intelligens.
– Det är fantastiskt roligt att få dela ut det till Patrick Doherty i år, hans forskning är tillämpbar i många av Saab applikationer, inom flyget, för avancerade ledningssystem och för beslutsstöd i tidskritiska, komplexa situationer. Samarbetet mellan företagen och akademin är jätteviktigt, säger han.
Avknoppning
Patrick Doherty har också tillsammans med några kollegor knoppat av tekniken i ett företag, UAS Technologies Sweden AB, där de utvecklar små, lätta och flexibla mikro UAV-system.
Tekniken kommer alltså på bred front, men hur länge dröjer det?
– Det finns några hinder att överbrygga. Dels måste världens flygmyndigheter komma överens så att de obemannade flygande farkosterna kan samsas med trafikflyget, det handlar om att enas om regelverk och standarder. Luftfartsmyndigheterna är positiva och arbetar hårt med det. Det andra hindret är misstänksamhet. Framför allt i USA är folk rädda att polisen ska hänga en kamera över min bakgård för att kontrollera vad jag gör, berättar Patrick Doherty.
Men han är helt övertygad om att den misstron lägger sig när robotarna börjar göra verklig nytta. Och de markgående har ju som sagt redan nästlat sig in i våra hem.
Fotnot: WITAS Wallenberg Laboratory for Information Technology and Application Systems, är en del av ett forskningsprojekt på LiU som pågick 1997-2005.
Publicerad 2013-09-18
