Ständigt denne Malmsten

Malmsten har alltid funnits där, i bakgrunden. Vare sig man vill det eller inte, säger Kersti Sandin Bülow, professor i möbeldesign vid LiU Malmsten. 

Finns det någon svensk formgivare som satt så djupa spår hos så många människor och påverkat svensk formgivning under så lång tid som Carl Malmsten? Under sju 1900-talsdecennier, från 1916, möblerade han Sverige. Från slottssalonger till en slags compact living för KF, från styrelserum som andas makt till kontorsmöbler och räknemaskiner för Åtvidaberg.

Tryggt helhetskoncept

Malmsten kom med tiden att stå för ett tryggt helhetskoncept; kvalitet och hemtrevnad, möbler som aldrig var riktigt fel, som man kunde sitta i och vid i timmar, som skulle hålla i generationer. Men som knappast stack ut. För att citera honom själv: Vill man nå gestaltningar av bestående värde bör man vakta sig för att vara originell.

– Det kan ju mana till eftertanke i en tid då möbler blir artefakter och upplevelser snarare än något format för människan, säger Kersti Sandin Bülow.
 
 Hon är på språng genom verkstäderna på LiU Malmsten på Lidingö. Knackar i förbifarten försynt på dörren till ateljén. Andraårsstudenterna vid Carl Malmsten Furniture Studies har skulpturvecka och koncentrationen är total. Modellen lämnar hastigt rummets centrum för att svepa in sig i en morgonrock; studenterna tittar upp. Vi stör.

– Här inne blir det påtagligt: synintrycken formas till tankar och gestaltas genom dina händer. Du får en sinnlig kunskap, en formkänsla som intuitivt sätter sig i kroppen, säger Kersti Sandin Bülow.
  

Det, mer än något annat, är Carl Malmstens pedagogiska grund: hand och tanke i skapande samverkan. Själv lade han ofta till ande, i betydelsen känsla och uppövad konstnärlighet.

– Dagens design handlar rätt ofta om posering, att göra något ”kul” som sticker ut. Många unga formgivare blir stressade över pressen att snabbt åstadkomma resultat, bli kända och omskriven. Visst, det är häftigt att bli uppmärksammad, men man riskerar att bli bakbunden av trenderna.

Mycket kan sägas om Carl Malmsten, men bakbunden var han inte. Tvärt om. Oftast i opposition, hetlevrad och tvärsäker. Och, som han såg det, med ansvar för ett folkbildningsuppdrag: att verka för ett samhälle som inte skulle ta kål på vare sig människor eller miljö.

Startade skolor i protest

Redan på 20-talet gav han sig in i en debatt om tidens ”fördummande” skolslöjd, höll kurser för slöjdare och lärare, utvecklade läromedel och startade flera skolor i protest mot sina egna erfarenheter av ”korvstoppningsskolan”. Till den montessoriinspirerade Olofsskolan (1928-1941) skickade Stockholms kulturelit sina barn. Ur Olofsskolan växte Malmstens Verkstadsskola med avancerad möbelsnickarutbildning. 50-talets storstilade planer på en folkhögskola för handaslöjder i Nyckelviken havererade, men idéerna togs vidare till Nyckelviksskolan på Lidingö.

Och vid 70 års ålder gav sig Carl Malmsten, tillsammans med sin hustru Siv, in i ett sista skolprojekt, Capellagården på Öland. Det är tusentals slöjdare, lärare, hantverksintresserade svenskar som under årens lopp gått på Malmstens kurser eller i hans skolor. ”Malmstenare” och ”capelluser” blev - och är också idag – begrepp som alla inblandade känner till. Många av dem blev kända formgivare eller inredningsarkitekter.

Till Capella åkte Kersti Sandin Bülow på en snickarkurs sommaren 1968. En 17-åring som inte var särskilt imponerad, då. Snarare lite störd av den sektliknande uppslutningen kring Carl Malmsten.

– När jag ser tillbaka inser jag hur djupa intryck han gjorde. Malmsten hade ett absolut formgehör och kände nog i kroppen när något var i obalans. Hans formgivning var alltid satt i ett sammanhang, han utgick från kontexten och vad hans möbler skulle användas till. Hon lärde sig att reflektera.

– Som formgivare måste man fundera över de egna värderingarna. Ställa sig frågan: vart leder det här? Vad är det för samhälle jag är med om att forma?

Vill inte låta sig fållas in

Vad skulle Carl Malmsten sagt, om han vetat att Kersti Sandin Bülow skulle bli professor vid LiU Malmstens?

– Jag är inte säker på att han skulle gilla det, även om han skulle ha respekterat min kompetens och insats, säger hon och skrattar. Därtill är hon själv för obändig, vill inte låta sig fållas in. På den punkten ganska lik Carl Malmsten. Rostfria skruvar hade passat bättre i sammanhanget, påpekade han efter att ha granskat den låda hon snickrat på sin sommarkurs.

– Lådan har jag kvar. Med mässingsskruvar!

Kersti Sandin Bülow installerades som professor i möbeldesign på LiU Malmsten i våras. Hon har en lång karriär bakom sig som inredningsarkitekt och prisbelönt formgivare, i första hand för offentliga miljöer. Därtill grundade hon tillsammans med sin kollega Lars Bülow möbelföretaget Materia 1992. Företaget förvärvades 2004 av Sveriges främsta inredningskoncern, Kinnarps, och Kersti Sandin Bülow arbetade några år vidare som design director inom koncernen.

Det senaste decenniet har hon dessutom varit utredare åt regeringen och sakkunnig på Kulturdepartementet. Några år som professor på Högskolan för design och konsthantverk vid Göteborgs universitet får också fogas till yrkeserfarenheterna.

– Det fantastiska med Carl Malmstens Furniture Studies är den gedigna grunden i utbildningarna. Kompromisslös kvalité, omsorg i varje detalj, den konstnärliga formgivningen kombinerad med hantverksmässigt materialkunnande, säger hon.

Denna sommar tillbringade Kersti Sandin Bülow två veckor på Ellen Keys Strand vid Vättern för att skriva sitt bidrag till en ny en bok om Carl Malmsten, inget mindre än ett praktverk som kom ut till höstens stora utställning på Waldemarsudde i Stockholm: Carl Malmsten – formgivare och pedagog.

– Mitt perspektiv är formgivarens och entreprenörens, säger Kersti Sandin Bülow.

Starkt varumärke

Carl Malmsten lyckades bygga ett starkt varumärke som står sig än idag, också internationellt.

– Han hade en intuitiv känsla för entreprenörskap och såg redan från början till att verka på många arenor.

Efter genombrottet 1916, då Carl Malmsten som helt okänd – han var autodidakt som formgivare – vann pris i en tävling om möbler till Stockholms stadshus, fick han snabbt uppdrag för den köpstarka Stockholmssociteten, som han själv vuxit i.

– Malmsten såg till att bygga upp sitt renommé genom att ställa ut praktmöbler och han vann en rad prestigefulla möbeltävlingar och inredningsuppdrag. Parallellt med det engagerade han sig i tidens idéutställningar och visade nya sätt att inreda enklare hem. Han pendlade strategiskt mellan olika målgrupper.

Carl Malmsten utvecklade en rad olika stödfunktioner för sitt konstnärskap. Det har vi en del att lära av, konstaterar Kersti Sandin Bülow. Han tog kontroll över möbeltillverkningen, först i egen verkstad från 1916 och senare genom Verkstadsskolan, där han också medverkade till att trygga återväxten av skickliga möbelsnickare.

För att exponera sina möbler öppnade han 1930 egen butik vid Norrmalmstorg där hela rum visades och där den köpstarka medelklassen kunde få trygg hjälp med sin heminredning. 1940 fick butiken sitt nuvarande läge vid Strandvägen, med arkitektkontoret några trappor upp.

– Malmsten insåg att det var lönande att kunna erbjuda ett helhetskoncept, han samarbetade tidigt med textilkonstnärer som Märta Måås-Fjätterström och Margaretha Åkerberg och han ritade också själv textilier och tapeter.

Välrenommerade möbeltillverkare

Ett annat strategiskt drag var bildandet av Nyckelverkstäderna 1950. Ett antal välrenommerade möbeltillverkare fick tillverka Malmstensmöbler på licens.

– Anseendet inom inredningsbranschen är avhängigt en viss tillgång av varorna – dock i lagom mängd. Att bli alltför lättillgänglig sänker varumärkets status och att omfamnas av fel målgrupp en katastrof, konstaterar Kersti Sandin Bülow.

Carl Malmsten klarade den balansgången.

– Efter den inledande perioden med praktmöbler fann han sitt formspråk under 30-talet då han tydligt började utgå från de svenska allmogemöblerna, som han dekonstruerade och utvecklade i nya kontexter. Ett bra exempel är stolen Lilla Åland, inspirerad av en stol Malmsten tecknade av i en åländsk kyrka.

– Men varumärket Carl Malmsten kom inte i första hand att stå för ett företag, utan för honom själv som person. Han såg till att omge sig med skickliga medarbetare, men värnade alltid sitt namn och sitt ego. Han var en karismatisk mästare, inte en lagspelare. Som yrkesmänniska var och förblev han en egen ö.

Boken Carl Malmsten formgivare och pedagog är utgiven av Carlssons 2013.

LiU-medverkan i praktverk om Malmsten, artikel om boken på LiU-nytt: http://www.liu.se/liu-nytt/arkiv/nyhetsarkiv/1.522940?l=sv

 

Publicerad 2013-11-13