Foto: Gunilla Pravitz
– Studenter i allmänhet är ganska dåliga på att planera sina studier. Det stöd som vi mentorer ger skulle väl vem som helst ha nytta av. Jag själv, till exempel, säger Alex Telon med ett brett leende.
Just nu är han mentor för två studenter med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (dit hör till exempel asperger eller adhd). Han går igenom scheman och kurslitteratur, pratar igenom vad, hur, när och var de ska läsa. Och han ringer och kollar att de kommer igång med läsandet som tänkt, påminner om CSN och annat.– Det är inte så dumt, det händer att jag då kommer på vad jag själv glömt att göra …
Praktiskt vardagsstöd
Och de pratar igenom praktiska saker.Som att lägga upp en plan B om den invanda läsplatsen råkar vara upptagen, tänka ut i förväg vad man ska göra om grupprummet är stängt, räkna ut när man måste gå hemifrån för att hinna vara på plats vid tentan.
– Eller tala om vad jag tycker de kan skippa om tiden inte räcker, säger Alex. Så har han till exempel fått resonera kring en lägenhetsflytt: vad behöver läsas in för att hinna med sådant? Bra flyttdag? När står det mindre viktiga saker på schemat?
Bara en sådan sak – hur avgör man vad som är viktigt?
– Det är lite häftigt att umgås med människor som utgår från ett annat logiskt tänkande. Det ger mig perspektiv. Jag har lärt mig otroligt mycket av att vara mentor och eftersom jag i framtiden helst vill arbeta med management inom data kommer jag att ha jättestor nytta av det.
Vilken form av stöd som Alex ska ge avgör studenten:
– Vilken diagnos de har behöver jag inte få veta, det viktiga är att jag vet på vilka sätt jag kan hjälpa till.
Hundratals studenter behöver stöd
Efter två år som mentor har han själv blivit fena på att strukturera sina dagar. Han knappar fram en föredömligt färgmarkerad kalender på mobilen och visar.
– Annars hinner jag inte med det jag vill. Jag blir så himla besviken om när jag glömmer något roligt.
Som mest har han varit mentor för tre studenter samtidigt, därtill studiesocialt aktiv i kårarbetet och på sektionsnivå som studienämndsordförande för D-linjen.
– Tjaa, säger han och ser ut som om det är helt normalt att ha så många järn i elden, jag är en väldigt social person. Jag tycker helt enkelt om att göra saker som jag märker spelar roll för andra.
Det väckte en viss förvåning när Alex, redan innan han började läsa till civilingenjör, hörde av sig till LiU för att berätta att han gärna ställde upp som stöd för studenter med funktionsnedsättningar.
– Det tillhör inte vanligheten. Men man blir ju glad! Och mentorer behövs, det finns närmare 400 studenter med olika slags funktionshinder och som har rätt till olika former av stöd, säger Anneli Högström som tillsammans med Åsa Löwgren koordinerar det stödet på LiU.
Skillnad på livskvalité
För Alex Telon var det närmast en självklarhet att ställa upp.
– Jag vill inte leva ett liv där jag försvinner in i en datorvärld. Jag har hela livet haft kontakt med flera runt mig som bland annat har asperger och jag har jobbat på sommarläger för ungdomar med alla möjliga funktionsnedsättningar. Jag vet vilken skillnad på livskvalité ett bra stöd ger.
Fotnot: Mentorskapet omfattar vanligtvis en timme per student och vecka.