Utanförskap är inget enkelt begrepp

Bilden av utanförskapet är starkt negativt laddad i politiken. Men frågan om vad som är innanför- och utanförskap är komplex. Om vi förenklar den för mycket, riskerar också lösningarna bli förenklade och därmed inte fungera, varnar forskare i socialt arbete.

Bild på hyreshus”Alla ska med”. Vi känner alla igen den, bilden av ett homogent framåtsträvande samhälle där ingen ska ställas utanför. Det är en stark politisk ambition. Men frågan är: Utanför vad? Och är inkludering alltid den rätta lösningen?

Dessa och liknande besvärliga frågor ställs av forskarna Werner Schirmer och Dimitris Michailakis, båda verksamma vid Avdelningen för socialt arbete, Linköpings universitet.

- Det moderna samhället är så differentierat och specialiserat, säger Dimitris Michailakis. Alla är inkluderade någonstans och exkluderade någonstans. Och vi kan inte på förhand säga att det alltid är bra att vara inkluderad.

Inkludering kan förstärka olikheter

Några uppenbara exempel är kriminella gäng eller nazistiska grupperingar. Hur bra är det att vara inkluderad i dem? Ett mindre uppenbart fall är när barn med särskilda behov till varje pris ska inkluderas i vanliga skolklasser istället för att få gå i särskoleklasser. Är det alltid den bästa lösningen?

- Inkludering motiveras ofta med att vi vill nå jämlikhet, men det fungerar inte alltid i verkligheten. Tvärtom kan inkluderingen bli problematisk och förstärka olikheter.

Samtidigt finns en starkt exkluderande praktik i samhället, konstaterar de. Organisationer kan inte fungera utan att exkludera. Anställningsprocesser och betygssättande är två välkända exempel.

- Exkluderingskriterier blir mycket viktigare än kriterier för inkludering, säger Dimitris Michailakis. Det moderna samhället bygger till stor del på exkludering, urvalsprocesser.

Olika system med egen logik

Forskarna tar sin utgångspunkt i den tyske sociologen Niklas Luhmanns systemteori. Han identifierar en mängd olika system i det högt specialiserade moderna samhället, system som bara intresserar sig för en enskild aspekt av människan. Det ekonomiska systemet, det politiska, utbildningssystemet, rättsväsendet, sjukvårdssystemet är exempel på det. De har alla sin egen logik och reagerar bara på vissa saker, ”observationskoder” med Luhmanns terminologi, medan de är totalt döva för andra. Det kan fungera bra om varje system sköter sin del. Men om exempelvis det ekonomiska systemet ska hantera medicinska frågor kan det bli fel. Det ekonomiska systemet förmår inte reagera på koden sjuk-frisk utan bara på vinst-förlust.

Alla människor ingår ur någon aspekt i något system. Men som hela människor, individer, ingår vi inte någonstans. Då är vi utestängda. Sedan kan varje individ vara exkluderad från mer eller mindre betydelsefulla system. Att vara utanför både bostadsmarknaden (hemlös) och arbetsmarknaden (arbetslös) innebär stora problem, men inte att vara utanför exempelvis trossystemet (religionen) i dagens samhälle. Exklusionen kan också vara vad forskarna kalla kumulativ, dvs. om man exkluderas ur ett system kan det leda till exkludering ur flera. Att förlora sitt arbete kan leda till ekonomiska problem och hälsoproblem osv.

Socialtjänsten administrerar exkluderingen

Systemen är inte heller synkroniserade. Det som framstår som ett problem i ett system, kan vara en lösning i ett annat.

- Arbetslösheten, till exempel, är ett politiskt problem, men för ekonomin är den en lösning. Den innebär att man kan pressa lönerna, välja och vraka bland arbetskraften och får mer lojala anställda, säger Dimitris Michailakis.

Socialtjänsten är ett slags ”exkluderingens administration”, konstaterar de två forskarna. Socialarbetarna har till uppgift att stödja människor som är exkluderade från flera viktiga system, tillfälligt eller permanent, eller som riskerar bli det.

- Men socialtjänsten kan aldrig inkludera människor i andra system än sitt eget, där de hjälpbehövande inkluderas som klienter. Socialtjänsten kan bara arbeta för att klienterna ska uppfylla de andra systemens förväntningar på dem och därmed göra dem inkluderbara.

Ingen lösning i sikte

De två forskarna vill också slå hål på myten att alla behövs. Det är helt enkelt inte sant, säger de. Den omfattande ungdomsarbetslösheten i stora delar av Europa talar ett annat språk.

- Förr i tiden kunde Europa exportera sitt överskott av arbetskraft, till USA, Australien, Nya Zeeland… Idag är det inte möjligt längre, tvärtom har vi ett stort inflöde av arbetskraft, något som skapar motsättningar och riskerar leda till konflikter. Och ingen lösning finns i sikte, säger Dimitris Michailakis.

Analysen presenteras i artikeln ”The Luhmannian approach to exclusion/inclusion and its relevance to social work”, publicerad i Journal of Social Work.

Foto: Eva Bergstedt
2014-09-17