1. Vad är rimligt syfte med att använda Nationell modell?
2. Vi måste hålla budgeten, det är det viktigaste syftet för oss. Kan modellen vara till nytta för det?
3. Hur vet vi att vi uppnått syftet med vårt prioriteringsarbete ‒ utvärdering finns ju inte med som ett steg i modellen?
4. Om syftet är att ransonera, måste vi gå igenom hela vår verksamhet då?
5. Vi har fått uppdraget att arbeta med prioriteringar, vart startar vi?
6. Våra patienter har många andra vårdgivare och deras insatser påverkar även oss, men vi kan inte bestämma vad vi ska prioritera.
7. Är det fel om bara vår yrkesgrupp gör ett prioriteringsarbete, utan att involvera andra professioner?
8. Vi tycker egentligen inte att vi har något problem med vårt sätt att arbeta med resursfördelning. Vad kan då motivera att arbeta enligt modellen?
9. Vårt syfte med prioriteringsarbetet är att visa för landstingsledningen hur viktig vår verksamhet är.
1. Vad är ett rimligt syfte med att använda Nationell modell?
Detta är en mycket viktig fråga! Att skapa förhoppningar att en enda modell skulle kunna lösa många olika slags problem som rör resursfördelning och prioriteringar är vilseledande. Oavsett vad syftet är med ert prioriteringsarbete är det viktigt att hålla i minnet att det som modellen kan tillföra är en systematisk struktur för att bedöma och rangordna vårdbehov utifrån den etiska plattformen för prioriteringar. Utöver det kommer även andra redskap och kunskap att behövas för att ni ska uppnå ert syfte, både vad det gäller olika typer av beslutsunderlag samt kunskap om arbetsprocesser, implementeringskunskap och styrning- och ledningsfunktioner av olika slag.
2. Vi måste hålla budgeten, det är det viktigaste syftet för oss. Kan modellen vara till nytta för det?
Modellen innehåller bedömning av kostnadseffektivitet men inte budgetpåverkan. Det innebär att bedömningen görs av om kostnaden för en vårdåtgärd är rimlig i relation till den patientnytta som åtgärden kan ge. Modellen tar med andra ord ingen hänsyn till antal drabbade vilket ju däremot är ytterst relevant vid bedömning av budgetpåverkan. För att bedöma hur såväl besparingar som investeringar påverkar budgeten behöver med andra ord modellen kompletteras med andra styrningsredskap. Det modellen däremot bidrar med är att den kan hjälpa er reda ut vad i er verksamhet som utifrån den etiska plattformen för prioriteringar bör vara lågt respektive högt prioriterat. Ni kan därför få hjälp att vid diskussioner om ransoneringar starta med det lägst prioriterade för att uppnå ert sparbeting eller i motsatt situation, starta uppifrån i prioriteringslistan vid tillförsel av medel.
3. Hur vet vi att vi uppnått syftet med vårt prioriteringsarbete - utvärdering finns ju inte med som ett steg i modellen?
Uppnådde vi den ransonering vi ämnade göra? Lyckades vi uppnå mer jämlik vård i vår verksamhet? Utvärdering är förstås ett väldigt viktigt steg i en prioriteringsprocess. Nationell modell är bara ett steg i ett prioriteringsarbete - steget handlar om att ta fram beslutsunderlag. Modellen beskriver med andra ord inte den arbetsprocess (deltagare, arbetsformer, styrning och ledning etc) som prioriteringsarbetet som helhet innebär.
Att inte utvärdering finns med som ett steg i modellen innebär med andra ord inte att detta är oviktigt. Tvärtom. Det kan vara värdefullt att förbereda för uppföljning samtidigt som man startar sitt prioriteringsarbete ‒ vad är det vi vill följa upp och hur ska vi arrangera vår prioriteringsprocess så att detta går att mäta? En tidig planering av uppföljning kan bidra till att formulera en rimlig målsättning. Är syftet med prioriteringsarbetet t ex att ni ska göra mer lika bör planeringen för uppföljningen inriktas på detta.
4. Om syftet är att ransonera, måste vi gå igenom hela vår verksamhet då?
Svaret är att det beror på vilka förutsättningar ni har att arbeta med prioriteringar. Det kan vara så att då modellen används för att ta fram prioriteringar kan det som ni innan tänkte på som högt prioriterat i er verksamhet får en lägre prioritet och vice versa. Idealt skulle därför ert prioriteringsområde omfatta hela er verksamhet. För att genomföra ett sådant arbete måste dock ni ha möjlighet att avsätta mycket tid. Om detta inte är realistiskt får ni tillämpa ett mer pragmatiskt angreppssätt, t ex att där möjliga kandidater för ransonering väljs ut och sedan värderas utifrån den modellen.
5. Vi har fått uppdraget att arbeta med prioriteringar, vart startar vi?
Prioriteringar görs ständigt med eller utan ett systematiskt prioriteringsarbete. Ett uppdrag att arbeta med prioriteringar behöver därför bli mer specificerat. En adekvat start är därför att göra en probleminventering för att ringa in syftet. Först därefter kan prioriteringsområdet och processen bestämmas, och ställning tas till huruvida ni tror att Nationell modell kan vara ett lämpligt verktyg för er att använda vid rangordningen.
För att komma fram till ett syfte behöver ni ställa er frågan varför era nuvarande prioriteringar behöver utvecklas. Fundera över vad som inte är tillfredsställande idag och vilka konsekvenser det får i er verksamhet. Handlar det t ex om:
– Att ni sinsemellan gör olika prioriteringar för samma vårdbehov?
– Bristande diskussion och värdering av värdet med nya metoder som etableras i er verksamhet?
– Otydliga grunder för era prioriteringar?
– Stor upplevd arbetsbelastning och där det finns en uttalad önskan om att begränsa ert uppdrag?
En problemidentifiering kan ge er ytterligare vägledning i att specificera målet för ert prioriteringsarbete och vilken typ av underlag ni vill att modellen ska hjälpa er att ta fram.
6. Våra patienter har många andra vårdgivare och deras insatser påverkar även oss, men vi kan ju inte bestämma vad de ska prioritera?
Det är förstås sant, och troligen är det så att även era insatser påverkar era vårdgrannar. Vinsten med prioriteringsarbeten visar sig ofta vara den möjlighet det ger att föra dialog kring gemensamma prioriteringar. Ett gemensamt prioriteringsarbete kan vara en värdefull möjlighet att undersöka, och i så fall identifiera vilket prioriteringsområde (t ex viss diagnosgrupp eller vissa funktionsnedsättningar) som är särskilt viktigt att diskutera tillsammans. Hur ett sådant gemensamt arbete bäst skulle organiseras beror förstås på vilka traditioner, kulturer, samarbete ni haft sedan tidigare och vilka förutsättningar
t ex i tid ni olika aktörer har.
Om det inte går att genomföra ett gemensamt prioriteringsarbete blir istället informationen om ert eget arbete, såväl era planer som ert resultat, ännu viktigare för det fortsatta samarbetet med era vårdgrannar.
7. Är det fel om bara vår yrkesgrupp gör ett prioriteringsarbete, utan att involvera andra professioner?
En vinst med prioriteringsarbeten visar sig ofta vara den möjlighet den ger att föra dialog kring prioriteringar. Ett gemensamt prioriteringsarbete kan vara en värdefull tanke att pröva. Men fel, nej det är det inte. Vad ett prioriteringsarbete omfattar (i det här fallet en eller flera yrkesgrupper) beror på vad ni vill få ut av ert arbete och vad som, rent praktiskt, är möjligt att göra.
8. Vi tycker egentligen inte att vi har något problem med vårt sätt att arbeta med resursfördelning. Vad kan då motivera att arbeta enligt den modellen?
Att uppleva att något är problematiskt med de prioriteringar som sker i en verksamhet är ofta en motiverande utgångspunkt för ett prioriteringsarbete. Lika viktigt som att identifiera eventuella problem är förstås att ta fasta på det som ni upplever fungerar bra i ert nuvarande arbetssätt med prioriteringar. Att använda modellen är naturligtvis inget måste. Det viktiga är istället att de prioriteringar som görs i er verksamhet följer riksdagens riktlinjer och dess etiska principer för prioriteringar; människovärdesprincipen, behovs-solidaritetsprincipen och kostnadseffektivitetsprincipen.
Vårt syfte med prioriteringsarbetet är att visa för landstingsledningen hur viktig vår verksamhet är.
Detta är inte syftet med modellen (även om det hypotetiskt skulle kunna bli resultatet av ett prioriteringsarbete). Prioriteringar innebär i sig en rangordning där något sätts före något annat. Något blir viktigare än annat. Vi vill påstå att detta är giltigt för så gott som all verksamhet när det gäller hälso- och sjukvårdsinsatser – allt som görs inom en verksamhet är inte lika viktigt. Det blir ofta tydligt i bristsituationer – semestertider till exempel. Beroende på vad syftet med prioriteringsarbetet är så kan ju fokus ligga mer på det som är allra viktigast men också på det som är minst viktigt. Att i ett prioriteringsarbete som syftar till begränsning av vårdutbud fokusera på det högst prioriterade ger svag vägledning för de beslut som måste tas.
