Foto: Vibeke MathiesenKanske var det ilskan som drev henne. Kombinerat med en uppväxt där respekt och lyhördhet för gamla människor var en självklarhet. Idag är socionomen Jeanette Mikkelsen en av Sveriges yngsta chefer inom äldreomsorgen. En prisad sådan.Som en av två tidigare LiU-studenter som för första gången väljs till Årets alumn är det klart att hon känner sig stolt. Glad. Uppmuntrad.
– Det är oerhört hedrande. Jag ser det som ett kvitto på att det jag gjort är bra, dessutom får äldreomsorgen positiv uppmärksamhet.
Tidigare i år fick hon motta ett annat pris, direkt från kungen – ett ledarskapspris som varje år delas ut till tre unga ledare i Sverige. Av 300 utvalda nominerade blev hon en av de tre.
Vi träffar Jeanette Mikkelsen på Ekero vårdboende i Nykil, två mil utanför Linköping, där sju demenssjuka gamla bor. Som verksamhetschef inom den kommunala omsorgen i Linköping ansvarar hon också för servicehuset i Nykil, tidigare var hon även chef för Hjälmsäters hemtjänst.
Lugnet vilar över Ekeros samlingsrum denna förmiddag, de gamla har just ätit frukost, några sover i sina stolar, andra är stillsamt nyfikna på vad som händer runt omkring dem, en gammal dam nynnar med i sången "Ljuvliga ungdom" som hörs från högtalarna.
Tidigt engagemang för äldre
Engagemanget för gamla människors rätt till ett värdigt liv har Jeanette haft med sig från barnsben.– Jag kommer från ett litet brukssamhälle och fick tidigt hjälpa grannar, jag lärde mig ha respekt för de äldre. Där föddes intresset.
Ilskan över sociala orättvisor, i sin tur, växte fram under ungdomen. Hon började engagera sig politiskt i folkpartiet, med ett fokus på de sociala frågorna. På nära håll upplevde hon hur vården försämrades, hennes egen gammelmormor vanvårdades och behandlades mycket respektlöst på sitt vårdboende.
– Jag insåg att det här var ett område som jag ville förändra.
Det 24-åriga Jeanette har uppmärksammats och uppskattas för – både av vårdtagare och deras anhöriga, medarbetare och chefer, samt nu även både av kungen och LiU – är hennes ledarskap och perspektivförändring inom äldreomsorgen. Istället för att lägga fokus på det sjuka hos de gamla, betonar hon istället det friska hos dem och att var och en ska få leva ett gott liv med kvalitet.
Just denna sista mening kan förstås låta som en klyscha från en tjusig reklambroschyr inom äldreomsorgsbranschen, det är ju ungefär så det brukar uttryckas för att locka äldre och deras anhöriga att välja just det boendet.
Jeanette fnyser lite snabbt, man anar ilskan.
– Jo, jag vet! Det pratas mycket om respekt och livskvalitet, men man ska gå till handling också. Och den är det många gånger sämre med.
Uppmuntrar att klara mer själva
Men Jeanette tycker hon gjort vad hon kunnat för att förändra och förbättra, både för vårdtagarna och för de anställda, trots en snårskog av ekonomiska besparingar, konkurrens mellan vårdgivarna, anbudsförfaranden, brist på kompetent personal och korta avtalsformer som försvårar ett långsiktigt utvecklande av verksamheten. Det handlar om alltifrån potatisskalarperspektivet till de politiska besluten.
– Vi riktar till exempel in oss på att uppmuntra de gamla att klara mer saker på egen hand, istället för att bara se dem som gamla och skröpliga. Här på Ekero hjälper de boende till med matlagningen, de skalar potatis, torkar bord och diskar. På så vis behåller de sin självständighet och livskvalitet längre.
Det kan också handla om att se till att även de gamla på ett serviceboende får sommarsemester och kommer iväg på dagsutflykter, att Jeanette med ödmjukhet lyssnar in vad den erfarna personalgruppen har för synpunkter eller att hon inte ger sig förrän politikerna faktiskt lyssnar på vad hon har att säga om brister och möjligheter till förbättringar inom äldreomsorgen.
– När jag har tjatat tillräckligt länge så brukar politikerna lyssna, säger hon med ett skratt.
Men så blir hon allvarlig.
– Nej förresten, de lyssnar verkligen, man har möjlighet att påverka om man vill.
Måste fråga och ifrågasätta
Att hon bara är 24 år kan i vissa fall vara en fördel, tror hon.– Jag måste ju fråga eftersom jag inte vet allt. Och även ifrågasätta. Det är effektivt, många gånger.
Några gånger har åldern legat henne i fatet.
– Jag var 21 år när jag började mitt första chefsjobb inom äldreomsorgen. Personalen höll på att få en chock när de såg mig. Men sedan, när jag slutade, så sa de att de aldrig mer ville ha en chef över 35.
Som pristagare av Årets alumn öppnar sig nya möjligheter för Jeanette att föra samtal om äldreomsorgen.
– Jag kommer att få prata om mina hjärtefrågor, till exempel med universitetets rektor.
Dessutom är hon inbjuden att föreläsa för socionomstudenterna om ledning och organisation och hur det är att vara ung chef inom offentlig sektor. (Bra, tycker Jeanette).
Hon är glad över att få komma tillbaka och föreläsa på sin socionomutbildning, en utbildning som betytt mycket för henne både professionellt och personligt.
– Utbildningen gav mig en teoretisk kunskap, och ett djup i frågorna. Man blev väldigt intellektuellt utmanad. Jag tycker också att universitetet inte bara satsade på att förmedla kunskap till oss utan även fick oss att utvecklas på ett mänskligt plan.
Den kombinationen hoppas hon genom sitt ledarskap kunna överföra också till de egna medarbetarna. Att de får möjlighet att utvecklas både i sitt yrke och som människor.
Och i Ekeros samlingsrum har "Ljuvliga ungdom" övergått i den gamla schlagern "Vi möts igen någonstans någon gång". Den gamla damen nynnar fortfarande med.
Film om Jeanette Mikkelsen
2011-10-24