Hoppa till textinnehållet -  - Tilll startsidans aktuella information och nytt på webbplatsen - 
Till CETIS startsida - 
Startsida -  kortkommando Alt + 1Startsida -   Anpassa - gör egna inställningarAnpassa -   Kontaktinformation - kortkommando Alt + 7Kontakt -   Översikt, webbkarta - kortkommando Alt + 3Webbkarta -   English - information about CETISEnglish -   Sök på CETIS webbplats - kortkommando Alt + 4Sök  - 
Startsida /Nyhetsbrev

En pojke som håller i ett tennisracket.

Citius, Altius, Fortius –
Snabbare, högre, starkare

Text och foto: Katarina Rehder, CETIS
Utdrag ur CETIS nyhetsbrev nr 3 oktober 2012

Tävlingar och behov av att tänja gränser kräver i stort sett hela tiden förbättrade resultat, ofta på extrema nivåer. Men fysiska förmågor och idrottslig begåvning är inte det enda som behövs för att lyckas. Material och utrustning ska samverka i harmoni med utövaren. Det olympiska mottot i rubriken ovan beskriver i stort sett det viktiga samspelet mellan idrott och teknikutveckling.

I år firar vi 100-årsjubileum sedan Stockholmsolympiaden hölls och vi kan konstatera att mycket har förändrats sedan dess. Stockholm var enda sökande till den femte olympiaden och man minns den som det bästa idrottsevenemang som då genomförts. I London har det trettionde sommarspelet avslutats och nya rekord har satts. Målet är att de ska slås vid nästa tävling med förbättrade träningsmetoder och utrustning. Tittar vi på gamla bilder från tidigare idrottsevenemang behöver vi inte se tillbaka särskilt långt i tiden för att upptäcka hur mycket som har hänt med utrustningen de senaste decennierna. Ingemar Stenmark ser ut att åka lika fort som man själv kan göra, Anders Gärderuds löparskor från 1976 verkar vara utan dämpning och Björn Borgs tennisrack påminner om det som ligger bortglömt i garderoben där hemma.

Elektrisk tidtagning

En häpnadsväckande innovation i idrottssammanhang var den elektriska tidtagningen med målkamera. Genom ingenjör Ragnar Carlstedts uppfinning fick framtidens mätteknik sin premiär i de olympiska spelen 1912. Elektriska ledningar kopplades till startpistolen, som satte igång klockorna. Målkameran kom för övrigt till användning för att skilja andre- och tredjepristagaren åt i 1 500 meters loppet. En nyhet var också en ringledning i omklädningsrummen som uppmärksammade de tävlande på när det var dags för start.

Ett brinnande intresse

Professor Månson
Jan-Anders Månson

Professor Jan-Anders Månson forskar inom materialteknik och främst implementering av ny teknik i samverkan med idrottslig prestation. Intresset för idrott väcktes tidigt, och som han själv säger har det varit en total passion hela livet. Han växte upp på landet med den enda fritidsaktivitet som fanns där att ägna sig åt, att sporta. Senare studerade han till civilingenjör i maskinteknik på Chalmers och intresset för idrott, material och prestation väcktes. Efter att ha doktorerat 1981 var han verksam som professor i USA under flera år. 1990 anställdes han på EPFL, École Polytechnique Fédérale de Lausanne i Schweiz. Han menar att hans yrkesval och inriktning var ganska enkel - sport och kompositmaterial går hand i hand.

- Den viktigaste och roligaste utmaningen för mig i arbetet är hur man kan behålla hög innovationskraft utan att förlora sportens värde. Alla ska ha samma chans att använda den. Sporten ska vara ett område som är lika för alla, den ska finnas för alla, värdet av den traditionella sporten ska bibehållas och det ska även finnas ett intresse för industrin att medverka och producera.

Flygplan och tennisrack

Tack vare idrotten har ny teknik blivit tillgänglig inom andra områden. Naturligtvis även vice versa. Moderna tennisrack och skidor består av flera olika material som förenar styvhet, lätthet och dämpning, på exakt samma sätt som i flygindustrin. Ett bevis på hur närbesläktade flyg- och tennisindustrin är med varandra är Howard Head. Som utbildad flygingenjör vid Harvard är han numera mest känd för sin nydanande utveckling av tennisrack och skidor.

Forskare förändrar kemiska kompositioner och strukturer för att förbättra prestandan hos datorer, bilar, medicinsk utrustning och idrottsredskap. Funktionella material som silikon, metaller, laminat, karbonfibrer samt elektroniska komponenter, används inom bl.a. arkitektur, data- och flygindustrin och inte minst inom idrott. Ingenjörer arbetar med konstruktion av utrustning och vid laborationer testas resultat med hjälp av datoranimationer.

Jämfört med andra branscher som t.ex. flyg- eller bilindustrin drivs idrottens utveckling i ett rasande tempo. Skidor och tennisrack är baserat på teknik som bara är några år gammal medan design och teknik inom flyget kan vara flera årtionden. Här spelar naturligtvis säkerheten en avgörande roll med tester och standardiseringar som ska efterföljas.

Energier - design - friktion

Vid sidan av tillverkningsindustrin finns samma behov inom idrotten, att ta fram lätta, starka och böjliga material. En segelbåts mast och segel, en simmarens dräkt och cyklistens hjälm är noga utformade för att minimera luft- eller vattenmotstånd.

Vid tillverkning av den här typen av sportutrustning behövs kunskap om friktion och hur friktionen påverkar resultat. All idrott eller aktivitet skapar friktion mellan utövaren, utrustningen och miljön. Skidor och skridskor ska glida lätt över snö och is och en skosula ska bete sig på ett visst sätt, beroende på i vilket sammanhang den ska användas. Kanske ska den greppa mot underlaget vid bergsklättring, en annan sko ska inte halka på tennisplanen och löparskon bör vara extremt lätt och dämpad för att skona fot och knä.

Under idrottsutövandet omvandlas eller lagras energier i olika former. Om rörelse- och värmeenergier lagras eller frigörs genom rätt teknik kan prestationer och säkerhet förbättras. Ett bevis på detta är stavhoppet som har revolutionerats genom lätta material och dess oerhörda flexibilitet.

- Ibland kan små olikheter i de fysiska egenskaperna, designen eller energihanteringen avgöra skillnaden mellan framgång och misslyckande, allt det är mycket roligt att arbeta med, säger Jan-Anders Månson.

Torr in på bara skinnet

Vi kan tacka Bob Gore för sin uppfinning Gore-Tex. Materialet finns nu i de flesta idrotts- och fritidskläder och det hjälper oss förbli torra från topp till tå. Tekniska plagg andas och står emot väta.

Även mode är en av drivkrafterna bakom de tekniska plaggen. Nya material och ny teknik måste därför introduceras snabbt när modet växlar och det gör idrotten oerhört innovativ. Viktigt för klädindustrin är också att satsa på rätt idrottare, längst ner på prispallen ger inte samma skjuts för försäljningen.

- Vi jobbar också med smarta textilier som är bra och roligt för TV-tittarna. Kläderna kan visa hur kroppstemperaturen förändras hos idrottarna och så finns sensorer t.ex. i taekwondodräkterna, och alla slag syns direkt på en skärm. Tittarna känner sig uppdaterade och engagerade, vilket är bra för idrotten.

Teknikens konsekvenser

Ett omdiskuterat område är hur långt man kan gå för att förbättra sina resultat och när är det utrustningen som avgör tävlingen? Ibland liknas teknisk utveckling av material och utrustning vid doping. Är det idrottaren eller hennes utrustning som avgör? En fundering värd att ägna en stund åt är om man egentligen tävlar under samma förutsättningar om inte all utrustning standardiseras? Är det tennisracket eller kroaten Karlovics förmåga som gör att han slår en tennisserve i 250 km/tim och hur avgörande var egentligen hajdräkten för simmarna? Ett annat exempel i debatten är diskussionerna kring Blade Runner, eller Oscar Pistorius som han egentligen heter, den sydafrikanske löparen med dubbla benproteser. Debatten handlar först och främst om vilka fördelar han kan ha av proteserna och om han ska tillåtas att tävla mot dem som inte har proteser. Domstolar och forskare har försökt ta ett beslut om detta.

- Risker med spröda och lätta material är att de lätt går sönder och därmed kan utgöra en risk för utövaren vilket också är en negativ konsekvens. Ny teknik innebär inte alltid ökad säkerhet, balansgången mellan säkerhet och risk är fin.

- Vi måste hålla utvecklingen under kontroll, tar vi fram lättare och styvare material ökar risken för skador vid ett fall och ibland har ju utrustningen ingenting med prestationen att göra. Ta bara en ishockeyhjälm, där är säkerheten det enda som har betydelse för utformning och design.

Teknisk bildning

- Teknisk utbildning behövs eftersom sportindustrin växer snabbt vilket ger många nya arbetstillfällen. Jag uppskattar och tycker det är roligt att denna industri är könsneutral. Det finns inget typiskt manligt eller kvinnligt område här. Områden som också ökar är rehabilitering och protesutveckling vilket är jättespännande och kräver ökad kunskap och bildning. När nya material introduceras behövs också nya maskiner och tillverkningssätt. Då måste vi också fundera på miljöfrågorna. Vi ska alltid ha i bakhuvudet - är produkten hållbar? Kan vi göra utrustningen komposterbar? Det är skillnad på tennisrackens ihåliga komposit mot träram och oxsenor och träskidor är borta sedan länge.

Framtiden och skolan

Det vi inte känner till om framtiden kan vi bara sia om. Hur är det egentligen med idrott och fysisk aktivitet? Skapar det bättre förutsättningar för inlärning och kan vi med teknikens hjälp göra idrotten till ett ämne som utökar elevernas förmåga att lyckas i skolan?

- Idrotten ska vara ett redskap för lärande, man lär sig rättvisa och respekt, fokuserar på resultatet, man mår bra och inte minst kan eleverna lära sig etik. Teknik, lärande och idrott samspelar helt klart. Idrott får barn att drömma och vad gör inte det för ett barns ambitioner? Kan vi då kombinera teknikämnet och idrotten kommer vi en bit på väg mot kunskap och välmående.

- Tävlandet och sporten ska vara rolig, det är det viktigaste och det ger en balans i livet. Så har det varit för mig, både privat och i arbetet, avslutar Jan-Anders Månson.


Nyhetsbrev nr 3, oktober 2012 - startsida

 - TillbakaTillbaka  -    UppUpp  -