Hoppa till textinnehållet -  - Tilll startsidans aktuella information och nytt på webbplatsen - 
Till CETIS startsida - 
Startsida -  kortkommando Alt + 1Startsida -   Anpassa - gör egna inställningarAnpassa -   Kontaktinformation - kortkommando Alt + 7Kontakt -   Översikt, webbkarta - kortkommando Alt + 3Webbkarta -   English - information about CETISEnglish -   Sök på CETIS webbplats - kortkommando Alt + 4Sök  - 
Startsida /Nyhetsbrev

Claes
Claes Klasander

Klassrum - Tekniksal

Text: Claes Klasander
Foto: Katarina Rehder
Utdrag ur CETIS nyhetsbrev nr 2, maj 2015

Vi får ganska ofta frågor om hur en bra tekniksal ska se ut. Lärarna vill ha argument och erfarenheter inför en ombyggnation. Sällan får vi rapporter tillbaka om hur det har gått. Jag kan därför inte dela med mig konkreta exempel från lärare som sagt att ”vår tekniksal är perfekt för att klara av momenten i kursplanen”. Hur ska vi tänka nu på lågmellan- och högstadiet?

Skolinspektionen nämner i sin rapport från förra året lokaler och utrustning som ett av flera bekymmer. ”Skolor måste ha en långsiktig och genomtänkt planering som säkerställer att nödvändig utrustning och materiel finns tillgänglig. På många skolor saknas en sådan planering.” Teknikämnet förtjänar lokaler som är anpassade för ämnets verksamhet. Många högstadieskolor har, på gott och ont, avvecklat den gamla ”tekniksalen” från epoken innan Lgr80 med plåtbockningsmaskin, metallsvarv etc. Sålt av utrustningen. Salen används därefter till något annat – men ibland till Teknik.

200 timmar ger nya krav

Beroende på vilka årskurser man ska undervisa och hur stor skolan är, kan säkert en del undervisning planeras för att kunna genomföras i salar som är anpassade för att fungera för flera ämnen. Alltså, salar som är utrustade för att, t.ex. aktiviteter av konstruerande eller undersökande karaktär kan genomföras i lokalerna. Om timplanemålet med 200 timmar i Teknik från åk 1-9 ska förverkligas, betyder det att teknikämnet har lika många timmar som Biologi, Fysik och Kemi, något färre timmar än Bild och Musik, nästan dubbelt mot Hem- och konsumentkunskap, men betydligt färre än Slöjd. Precis som vilket annat ämne som helst som behöver ”specialutformade salar” kan alltså Tekniken vara i behov av sådana lösningar. Ämnets karaktär är alltså avgörande för vilken sal och utrustningsnivå som krävs på skolans olika stadier.

Att dela sal

Tidigare har vi skrivit om hur teknikundervisningen präglas av karaktären på salen. Fortfarande används NO-, Slöjd- eller Bildsalar och vanliga klassrum för teknikundervisning på flera skolor. Det finns fördelar och nackdelar med detta. Men i kombination med att teknikämnet ibland inte syns på schemat kan effekten bli att Tekniken osynliggörs. Ingen sal, inget timplaneutrymme, inte på schemat. Ska flera ämnen dela sal är det viktigt att salen anpassas för all typ av undervisning som ska genomföras där. Det kan betyda att nya krav ställs på låg- och mellanstadiets klassrum, men också att skolor som arrangerar sina lokaler i s.k. ”hemvister” kan behöva ”tänka in teknikämnet” i de miljöerna. Lärarnas och skolledarnas kunskaper om teknikämnet är en helt avgörande faktor.

En egen tekniksal

Nu min vision. En modern tekniksal ska kännas som ett välutrustat klassrum “extra allt” där både pojkar och flickor ska känna sig både trygga och inspirerade att ta tag i teknikundervisningen tillsammans med läraren. En lokal med ”mycket resurser i väggarna”.

All teknikundervisning ska inte nödvändigtvis innebära att elever ”arbetar manuellt”, men en hel del teknisk bildning kan elever erövra i aktiviteter som engagerar flera sinnen samtidigt. Det kan även innebära att man utnyttjar miljöer utanför skolan - museer, företag, stadsmiljöer etc.

Vad behöver vi i en tekniksal?
Vad behöver vi i en tekniksal?

Multifunktionell lokal

Om eleverna ska utveckla de förmågor som framhålls i kursplanen måste de få möjlighet att möta undervisning som svarar mot dess syfte och innehåll. Då krävs det både bra lokaler och tid i den lokala timplanen. Skolinspektionen pekar på att Teknik ska undervisas med regelbundenhet, som vilket annat ämne som helst. Man pekar också på att alltför mycket tid läggs på praktiskt konstruktionsarbete med karaktären av ”oreflekterat görande” och många skolor missar andra centrala delar av teknikinnehållet från kursplanen.

Det finns många fördelar med att konkret skapa tekniska lösningar, dekonstruera befintlig teknik eller pröva att använda IKT-lösningar. Men varierade arbetssätt är alltså angeläget. Det gör att tekniksalen måste vara ”multifunktionell”.

Vi tar fortfarande gärna emot rapporter om bra lösningar för teknikundervisningen!

 

Några viktiga punkter gällande en tekniksal

För teknikämnets del är det viktigt att

  • salen ska kunna användas för både elevaktivt arbete med konstruktions- eller undersökande arbete och mer traditionell undervisning.
  • det finns tillgång till vatten och diskbänkar, eluttag.
  • det finns generösa arbetsytor med tåliga bänkar/bord som går att möblera på olika sätt i salen. Gärna bord man kan stå vid.
  • det finns gott om resurser för att förvara arbetsredskap och material/ materiel. T.ex. rullhurtsar som får plats under borden, väggskåp, hyllor utmed salens väggar.
  • det i anslutning till salen finns flera bra förrådsutrymmen. Både för lärarens arbetsmaterial och för att kunna förvara elevers och elevgruppers pågående arbeten (t.ex. sådant de håller på att undersöka/ta isär för att lära sig något, eller projekt de håller på att konstruera (modeller av olika slag).
  • det finns lcd-projektor/storbildskärm, trådlöst nätverk och andra IKT-resurser.
  • det i anslutning till salen finns en mindre och enklare ”verkstad” eller ”snickis” där elever kan göra den delen av konstruktionsarbetena som kräver lite mer stryktåliga arbetsbord, omild behandling och där eleverna kan använda sådant som ingår i en välutrustad verktygslåda/förråd. Tänk handborrmaskiner, mindre sågar, ytor att skära, skruva, montera, limma saker på etc.

 


Nyhetsbrev nr 2, maj 2015 - startsida

 - TillbakaTillbaka  -    UppUpp  -