Hoppa till textinnehållet -  - Tilll startsidans aktuella information och nytt på webbplatsen - 
Till CETIS startsida - 
Startsida -  kortkommando Alt + 1Startsida -   Anpassa - gör egna inställningarAnpassa -   Kontaktinformation - kortkommando Alt + 7Kontakt -   Översikt, webbkarta - kortkommando Alt + 3Webbkarta -   English - information about CETISEnglish -   Sök på CETIS webbplats - kortkommando Alt + 4Sök  - 
Startsida / Nyhetsbrev

Förskolechef
Anne Persson, förskolechef Bifrostens förskola
Foto: Elin Samuelsson, Västerås stad

 


Den digitala ateljén på Bifrostens förskola

Text: Katarina Rehder, CETIS och Anne Persson, Bifrostens förskola
Foto: Christina Wallnér
Utdrag ur CETIS nyhetsbrev nr 1, februari 2018

På Bifrostens förskola utanför Västerås föds idéer i samspel mellan förskolechef, förskollärare, barnskötare, barn och föräldrar. Man prioriterar kompetensutveckling och kollegialt lärande genom föreläsningar, studiebesök m.m. Sedan augusti 2017 är den digitala ateljén i bruk, här möts barn och vuxna från de olika avdelningarna. Här svarar Anne Persson på CETIS frågor.

Dokumentation på väggen.
Dokumentation på väggen i den digitala ateljén.

När och hur kom ni på idén till er digitala ateljé?

Den digitala ateljén startade som en tanke om ett gemensamt torg på förskolan.

På våren 2017 kom ett av mina arbetslag och presenterade en idé om ett gemensamt torg för förskolans alla fyra avdelningar. Ett torg där arbetslaget skulle kunna ha workshops och aktiviteter för barn från andra avdelningar och inspirationstillfällen kollegialt.

Parallellt med de planerna så funderade och reflekterade jag tillsammans med vår lärcoach kring hur vi tagit vara på och spridit lärcoachens kompetenser de senaste åren? Skulle vi kunna göra annorlunda? Inspirera mer? Lärcoachen hade under några år haft ca 50 % av sitt uppdrag som förskollärare, till att inspirera och stödja kollegialt i vår verksamhetsutveckling, främst digitalt. Han besökte barngrupper och arbetslag. Skulle lärcoachen kunna verka i en ateljé istället, dit barn och kollegor kom på workshop? Funderingarna fick sin start vid besök i Reggio Emilia där det arbetssättet användes av pedagogistor. Skulle torget kunna vara en bemannad ateljé?

På sommaren 2017 kom så en av förskollärarna på en avdelning med barn 2-3 år och berättade att hon haft kontakt med en digitalista (En digitalista är en förskollärare vars utgångspunkt i praktiken handlar om att utmana barnen i deras lärande utifrån tre centrala aspekter, pedagogik, teknik och kunskap) som berättat om sitt arbete. Idén om den digitala ateljén konkretiserades och idéer flätades samman.

Då var idén klar – klart vi skulle ha en digital ateljé! Den skulle vara bemannad på 50 %, med alla våra digitala verktyg representerade och några nya spännande verktyg för att väcka nyfikenhet och inspirera. I den digitala ateljén ville vi även att barnen skulle ha tillgång till andra material, så att det analoga och digitala skulle kunna kombineras och laboreras med. Syftet med den digitala ateljén var att inspirera kollegialt och att barn skulle kunna mötas av nya miljöer utanför den egna avdelningen, miljöer som inbjöd till att utforska, upptäcka, utmanas och inspireras. Det långsiktiga syftet är att sprida kunskaper som omsätts på alla våra nio avdelningar, samt att ha en gemensam fysisk plats för nya upptäckter och nya idéer där vi kan mötas tillsammans med barn, men också kollegialt. I tider då kompetensförsörjning är en utmaning, så är metoden med en gemensam fysisk plats med en förskollärare stationerad ett bra sätt att säkerställa kvalité och utveckling.

I vilka åldrar är barnen som nyttjar ateljén? 1-5 år. Barnen som går på avdelningen närmast är fem år och de som naturligt oftast vistas i miljön. Men vi ser att avdelningar med de yngsta barnen nästan lika frekvent besöker ateljén nu när den funnits ett tag vilket är oerhört roligt. Vi ser bland annat vinster i hur detta kan underlätta övergångar mellan avdelningarna.

Vad innehåller ateljén?

Vi försöker tänka att det digitala och fysiska ska jobba gränsöverskridande och parallellt. Inget är hierarkiskt överordnat det andra. Att erfarenheter från digitala verktyg kan ta nya vägar genom tillgängligt fysiskt material i närheten, men också åt andra hållet. Att till exempel legobyggen kan få liv genom augmented reality och kameran i läsplattan. Eller att vi har fysiska brickor att programmera med när vi skapar musik på olika spännande sätt. Eller att det vid projektorn där vi 3D-modellerar finns piprensare, oljekritor och papper av olika slag för att leka och experimentera med rumsuppfattningen och den spatiala förmågan. När vi animerar skapar vi egna karaktärer, bakgrunder, miljöer med färg, tusch, lera.

Det finns mycket konstruktionsmaterial i ateljén, men också böcker, sällskapsspel, färg, lera, papper och en grovverksamhet/limverkstad.

För att fördjupa och fokusera vår blick har vi valt fyra fördjupningsområden: mikroskopi, animering, 3D-modellering och programmering.

Mikroskopi: Vi har digitala trådlösa mikroskop. Materialet vi utforskar förändras hela tiden beroende på intresse och säsong men det är mycket naturmaterial - djur, insekter, blommor, bark, sten. Vi ser det som ett sätt att närma sig naturen (ekologisk känslighet) och det lilla komplexa liv som finns där.

Digitalt trådlöst mikroskop.
Digitala trådlösa mikroskop - här studerar pojken hur ett barr ser ut i förstoring.

Animering: Vi animerar film med hjälp av eget målat material men också med stopmotion i vår teaterlåda, där barnen bygger upp egna världar och karaktärer med hjälp av lera, blompinnar, lego osv.

Animering - figurerna flyttas och fotas.
Animering i teaterlådan - figurerna flyttas och fotas steg för steg.

Studerar resultatet av animeringen.
Därefter studeras det lyckade resultatet/filmen på läsplattan.

Programmering: Vi använder olika mjukvara för programmering men vi har också fysiska robotar, så kallade BlueBots som barn och pedagoger kan programmera med hjälp av fysiska knappar på deras rygg eller med iPaden och bluetooth.

BlueBot och bana med träklossar.
Barnen bygger en bana med träklossar som sedan BlueBoten programmeras för att följa. De vita prickarna på väggen i bakgrunden är projicering från en projektor föreställande snö som faller.

Barnen lär sig räkna via läsplattan.
Med fysiska brickor och en läsplatta lär sig barnen att räkna och får prova på att programmera.

3D-modellering: Vi kan i lärplattan skapa modeller i 3D som kan användas som ritningar i fysiska byggen. Vi har också sett hur det kan vara ett lustfyllt sätt att jobba med skriftspråket och våra vackra bokstäver.

Vilka förmågor eller kunskaper tror ni att barnen utvecklar?

Den digitala ateljén ska precis som all annan verksamhet i förskolan utgå från den läroplan vi har gemensamt. Så vi rör oss inom många olika förmågor och kunskaper. Allra helst transdisciplinärt och inte varje ämne för sig. Det är också därför vi tror att digitala och fysiska verktyg behöver få verka tillsammans i så stor utsträckning som möjligt.

Förskolläraren instruerar.
Förskolläraren Linn Gurås visar vilken typ av linjer ozoboten har lättast att följa.

Barnen testar en ozobot.
Dagen till ära så fick barnen testa den nyinköpta ozoboten för första gången.

Vad önskar ni att barnen lär sig?

I grund och botten handlar det om att stärka en digital kompetens och ett lustfyllt förhållningssätt till lärande. Vi kan inte blunda för att den digitala tekniken finns runt omkring oss och vi vill skapa en nyfikenhet och ett utforskande av dess möjligheter och risker. Vi lever i en värld som behöver barn och vuxna med en positiv tro på framtiden. I ett större perspektiv önskar vi att barn får med sig kunskaper och erfarenheter som gör att de vill och utvecklar en medvetenhet om att varje enskild individ kan påverka världen i en positiv riktning. För att detta ska ske tänker vi att vi behöver prata om och jobba med digital teknik på ett sådant sätt att vi alla ser att vi kan skapa, förändra, producera och inte bara konsumera. Programmering är verkligen ett sådant ämne.

 


Nyhetsbrev nr 1, februari 2018 - startsida

 - TillbakaTillbaka  -    UppUpp  -