Doldisen som skakar om polisen

Polisforskaren Stefan Holgersson undviker helst tevesofforna. Men hans forskning har skakat om polisen och skapat rejäla svallvågor i samhällsdebatten.

När svensk polis utsätts för kritik är det främst två polisforskare som uttalar sig som experter i medierna. Kändisen Leif GW Persson – och så doldisen Stefan Holgersson, polis och forskare vid Linköpings universitet. 2005 lade han fram sin doktorsavhand- ling inom ämnet informatik. Då hade han
gått på Polishögskolan, jobbat som polis i 13 år och även hunnit med att läsa system- vetenskap vid Linköpings universitet.
Lärare därifrån hade sett hans potential. En morgon i slutet av 90-talet, strax efter att han hade gått av ett av sina nattpass, ringde en av dem.
– Dom frågade om jag ville bli dokto- rand. Jag sa nej. Jag ville vara polis.
Men ett frö hade såtts.
1998 började han sina forskarstudier vid Linköpings universitet, parallellt med att han fortsatte jobba som polis.
– Jag ville vara ute i verksamheten också.
Hans avhandling handlade om praktiskt polisarbete och motivation. Den visade att polisens organisation innebar en enorm ine ektivitet och försämrade polisers möjligheter att klara upp brott, utifrån en redan låg uppklarningsnivå.
Avhandlingen blev en skräll.
– Jag är ju systemvetare från början. Där är det naturligt att identi era pro- blem för att förbättra. Men polisen vill snarare dölja sina brister. Så det blev ett problem här. Kan man säga.
Stefan Holgersson sitter i sitt belam- rade rum i systemvetarkorridoren i A-huset på Campus Valla. Dörren in till hans arbetsrum är fullklistrad med tid- ningsartiklar om avslöjanden han gjort
som polisforskare. Här tillbringar han en del av sin tid till forskning och undervis- ning. En dag i veckan arbetar han också som polis i Botkyrka, samma typ av tjänst han hade när han började inom yrkes- kåren för 23 år sedan. Något annat jobb inom polisen får han inte.
Resultaten från hans avhandling slog ner som en bomb i polisledningssverige som inte ville ta till sig av kritiken. Samti- digt blev avhandlingen oerhört uppmärk- sammad av media, ledarskribenter, politiker och forskarvärlden.
– Polisens organisation är inte öppen, den bygger på ett förändringsmotstånd. Forskningen är ju till sin karaktär tvärt- om, den ska vara analyserande, re ekte- rande och ligga långt framme. Så det blev en rejäl krock.
Efter avhandlingen fortsatte Stefan Holgersson sin forskargärning, parallellt med vanligt polisarbete. Han har hela tiden haft fokus på polisens verksamhet men valt olika metoder och angreppssätt. Tillsammans med forskarkollegor har han bland annat studerat polisens arbets- metoder, organisation, IT-system, orsak till sjukskrivningar och whistleblowing inom myndigheter.
Flera av hans studier har fortsatt väcka stor medial och politisk uppmärksamhet. Däribland hur polisen skönmålar sin verksamhet och en studie om hur deras mätmetoder lett till missvisande statistik över polisarbetets effektivitet.
– Polisen fokuserar på lätt mätbar statis- tik där två redovisade snatterier ser bättre ut i statistiken än ett löst mord, eller där det är bättre att rapportera två kända narkomaner för att de brukat narkotika än att ta en lang- are som säljer narkotika till ungdomar.
Från polisledningens sida har det fortsatt vara kalla handen. Ingen hög chef med tillräcklig makt har frågat efter Stefan Holgerssons unika kunskaper som forskare.
Tvärtom så motarbetas han. Hanne Kjöller, ledarskribent i Dagens Nyheter, lyfter i sin aktuella bok »En svensk tiger – Vittnesmål från poliser som vågat ryta ifrån« fram Stefan Holgersson som en av era poliser som polisorganisationen för- sökt att tysta ned när de påtalat systemfel.
I boken berättar hon on en annan polis som påpekat allvarliga brister och som till och med hotats med pistol av kollegor. Något som även Stefan Holgersson varit utsatt för.
Hot och repressalier har inte lyckats. Men enkelt har det inte varit, påpekar Stefan Holgersson.
– Det har varit viktigare att trycka ner mig som polis och forskare än att dra nytta av forskningen och utveckla verksamheten.
Han framhåller samtidigt att han hela tiden i det tysta fått stöd av många polis-
kollegor och vissa polischefer.
– Och här på universitetet har jag alltid
haft bra kollegor och chefer omkring mig.
Så han har fortsatt sin forskargärning.
– Jag vill hjälpa till med att utveckla
polisen. Det är det jag brinner för. Men polisens förmåga att ta till sig alternativa synpunkter på hur verksamheten ska skötas är väldigt låg. Det nns liten acceptans, och mycket lågt i tak för att föra fram problem.
Polisen är en myndighet med makt och möjligheter till tvångsåtgärder mot människor. En kritisk hållning mot det egna arbetet är därför viktig. Men så fort extern kritik riktas mot myndigheten drar krishanteringsstrategier igång, istället för att cheferna tar tag i problemen, menar Stefan Holgersson.
Han gör jämförelser med andra länder i Europa där polisforskning lyfts fram och uppmuntras.
– Polishögskolan i Sverige bedriver ingen
egen forskning. Det nns ett slags kunskapsförakt inom organisationen, poliser som re ekterar och ifrågasätter hånas och nedvärderas.
Doldisen Holgersson går dock vidare med sin forskning, just nu i ett tvärveten- skapligt projekt där han fördjupar sig i högaktuella frågor kring framtida skade- platser och hur samhället ska svara upp när resurserna inte räcker till.
Parallellt fortsätter han det idoga polis- arbetet i Botkyrka.
Varför, kan man undra? Han har ju sitt på det torra på universitetet, trivs på sin arbetsplats, undervisar och forskar och får massor av positiv uppmärksam- het för sin forskning både nationellt och internationellt – ett europeiskt forskar- nätverk vill till exempel inrätta ett civil-
kuragepris i hans namn. Varför då detta farande 28 mil till Botkyrka en dag i veckan, bort från sin familj?
Därför att han inte vill fjärma sig från fotarbetet och från mötet med människor ute i samhället, blir svaret.
– Jobbet som polis innehåller så många variabler av livet som man inte märker något av på ett universitet. Man ser sådant i samhället som få andra ser.
Det han mest önskar är att få polisledningen att ärligt lyssna och åtminstone väga in vad han har att säga.
– Det är tio år sedan jag senast höll ett föredrag för dem på högsta ledningsnivå i Stockholm. En lång tid med tanke på att jag hela tiden forskat kring deras frågor.
– Mitt ärende är ju att förbättra polisen, säger Stefan Holgersson.