En särskild straffbestämmelse för psykiskt våld

• Beskyllning (ej krav på kränka självkänsla/värdighet, jfr förolämpning)
• Nedsättande uttalande (ej krav på kränka självkänsla/värdighet, jfr förolämpning)
• Förödmjukande beteende (ej krav på kränka självkänsla/värdighet, jfr förolämpning)
• Otillbörligt hot (ej brottslig gärning, ej ägnat framkalla allvarlig rädsla, jfr olaga hot)
• Otillbörligt tvång (ej orsakssamband, kan handla om att genom hot eller våld styra hur någon ska leva, vem personen får träffa eller vad personen får göra)
• Otillbörlig övervakning

För straffansvar krävs dessutom att kränkningarna är upprepade och riktas mot samma person. Vid otillbörlig övervakning kan det i stället handla om att övervakningen är varaktig. I båda fallen ska agerandet sammantaget vara ägnat att allvarligt skada personens självkänsla.

Domstolen ska inte döma för något underliggande beteende eftersom kränkningarna inte utgör brott i sig självt. Enda undantaget är varaktig övervakning enligt andra stycket. Brottet består inte av underbrott, det vill säga individualiserade gärningar. Det innebär att om domstolen inte finner psykiskt våld styrkt genom att det har varit upprepat våld eller ägnat att allvarligt skada självkänslan, då ska åtalet ogillas helt. 

Agerandet kan vara såväl muntligt som skriftligt eller fysiska med tecken, gester eller imitationer. 

Både ageranden som riktas direkt mot person och ageranden som består i att förmedla eller att göra något inför andra. I fall där agerandet består i att förmedla eller göra något inför andra krävs att detta kommer till personens kännedom. I sådana fall krävs typiskt sett att det funnits en beaktansvärd risk för att yttrandet eller agerandet förmedlas och att detta täcks av gärningspersonens uppsåt. Agerandet måste inte uppfattas när det företas, utan det kan ske senare.

Exempel: Att en förälder kränker den andra föräldern genom att göra nedsättande uttalanden om denne till ett gemensamt barn, eller att beskyllningar uttrycks på internetforum eller sociala medier, utan att vara riktade direkt till den utsatta.

Det kan handla om uttalanden med hotfull innebörd som ska ha framstått som allvarligt menat. Det handlar även om hot direkt framfört till personen. Det finns inget krav om hot om brottslig gärning eller att hotet är ägnat att framkalla allvarlig rädsla (jfr olaga hot 4 kap. 5 §). 

Exempel: Hot om att göra något mycket otrevligt, men inte nödvändigtvis brottsligt. Hot om att avslöja något personligt eller känsligt om den utsatta. Hot om att missköta ett husdjur. Även förtäckta eller underförstådda hot eller hotfulla ageranden samt hot som används som påtryckningsmedel.

Det innebär att genom våld eller hot tvinga någon att göra, tåla eller underlåta något. Det tenderar att ofta ta sig uttryck i uppmaningar eller förbud som innebär förhållningsregler exempelvis i fråga om hur en person ska se ut, var denne ska befinna sig eller vilka denne får träffa.

Med våld avses även lindrigare former av våldsanvändning, tillräckligt för att övervinna ett visst motstånd. Med hot avses otillbörligt hot dvs uttalanden med hotfull innebörd.

Det ska finnas ett orsakssamband mellan gärningspersonens agerande och effekt för den utsatta.

Otillbörligt tvång som styrning

Det här är en typsituation som rättsväsendet kommer träffa på mycket i praktiken. Det innebär begränsningar i form av krav genom uppmaningar eller förbud avseende att en person inte ”får” eller ”ska” agera på vissa sätt. Uppmaningarna eller förbuden måste vara förenade med någon form av hot, våld eller bestraffning om kraven inte hörsammas.

Exempel: Kraven kan exempelvis gälla i fråga om klädsel (såsom tvång att bära slöja eller annan religiös klädsel), utseende, umgänge, sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck (såsom omvändelseförsök). Det kan också vara fråga om krav på att vara kvar i en relation eller på att belåna sig för att finansiera en annan persons kostnader.

Med övervakning avses såväl spårning av var en person befinner sig som övervakning och kartläggning i mer allmän betydelse, vilket även inbegriper observation av vad personen gör och vilka denne har kontakt med. Krav på att den utsatta är medveten om övervakningen, övervakningen behöver dock inte uppfattas under tiden som den pågår. Ej krav på att övervakningen leder till att den utsatta anpassar sitt beteende.

Exempel:

• Spårning med användning av tekniska hjälpmedel, såsom GPS-utrustning eller appar.
• Kontroll via telefon eller sociala medier genom att skaffa sig tillgång till någons telefon eller lösenord.
• Kameraövervakning.
• Fysisk övervakning, dvs att uppehålla sig intill en persons bostad, arbetsplats eller skola, titta in genom fönstren, dyka upp på platser där personen brukar befinna sig eller följa efter personen.
• Övervakning av annans ekonomiska förehavanden exempelvis aktivitet på bankkonton, användningen av olika betalningslösningar samt hanteringen av löne- eller bidragsutbetalningar.
• Att kräva att högtalartelefon ska vara på vid alla samtal.

Det ska i praktiken vara situationer som kan leda till psykiskt lidande eller andra allvarliga konsekvenser för den enskilde, som exempel i propositionen nämns rädsla, otrygghet eller obehag. Det är tillräckligt att de sammantagna kränkningarna typiskt leder till att självkänslan skadas allvarligt. Behövs inte bevisas att personens självkänsla verkligen har skadats. Av betydelse blir förutom kränkningarna som sådana:

• Omständigheterna kring kränkningarna
  Kränkningar som sker inom ramen för en hetsig och ömsesidig meningsskiljaktighet, eller som utgör ett visst beteende eller språkbruk som har kommit att accepteras mellan två personer, kan falla utanför det straffbara området.
• Omständigheter hänförliga till målsäganden i det enskilda fallet
  Särskilt sårbar person eller mot någon som befinner sig i en beroendeställning såsom person som saknar nätverk utanför familjen, inte behärskar språket, saknar kunskap om landets lagar, barn, funktionsnedsättning, vårdare och vårdtagare.
• Sammanhanget där kränkningarna sker 
  Gemensam bostad, i en närståenderelation eller i en hederskontext.

Vårdnadshavare har ansvar för att skydda barn från att skadas och för att se till att barn inte skadar andra. Därför kan föräldrar, inom ramen för sitt tillsynsansvar, styra och begränsa barn på vissa sätt utan att det är brottsligt.

Det kan till exempel vara godtagbart att:

• dra in pengar om ett barn inte kommer hem i tid eller inte utför vissa sysslor,
• använda skärmförbud eller utegångsförbud som en konsekvens av barnets agerande,
• hindra barnet från att umgås i riskmiljöer,
• kontrollera om barnet har kommit hem efter skolan,
• i vissa fall kontrollera barnets aktiviteter på sociala medier.

Sådana åtgärder behöver dock ske på ett rimligt sätt. Samma typ av begränsning kan bedömas olika beroende på syfte och sammanhang. Ett utegångsförbud kan till exempel rymmas inom föräldraansvaret i en situation, men vara otillbörligt i en annan om syftet är att begränsa barnets frihet på ett sätt som går utöver vad som är acceptabelt. Det kan exempelvis handla om att hindra ett barn från att träffa personer av ett visst kön eller från att delta i skolans simundervisning.

Bedömningen ska göras i det enskilda fallet. Bland annat behöver relationen mellan barnet och den vuxna, barnets ålder och omständigheterna runt begränsningen vägas in. Ju äldre barnet blir, desto större betydelse får barnets självbestämmande.

Barn som utsätts för upprepad kontroll, till exempel i en hederskontext, kan vänja sig vid begränsningarna och få svårt att själva avgöra vad som är normalt och vad som kan vara psykiskt våld. Det kan gälla både i relation till familjen och i en egen parrelation.

Nödvärn innebär att en person i vissa situationer har rätt att försvara sig mot ett pågående brottsligt angrepp. Försvaret måste stå i rimlig proportion till angreppet. Psykiskt våld ger därför normalt inte rätt att använda fysiskt våld som försvar. De flesta kränkningar som kan ingå i psykiskt våld torde inte utgöra sådana angrepp som nödvärnsrätten tar sikte på, och fysiskt våld som svar på psykiskt våld bör i de flesta situationer bedömas som uppenbart oförsvarligt. En invändning om psykiskt våld behöver dock alltid utredas och beaktas i det enskilda fallet.