Masskadehändelser utgör situationer där behovet av medicinska insatser kraftigt överstiger tillgängliga resurser, vilket kräver snabba och konsekventa prioriteringar för att maximera överlevnad. I dessa situationer måste beslutsfattande ske under extrem tidspress, osäkerhet och hög kognitiv belastning, där varje enskilt beslut får direkt påverkan på både patientutfall och resursanvändning. Det finns idag ett antal internationella system för masskadetriage och evidensläget är begränsat och ett enhetligt system saknas. Mot bakgrund i detta har ett svenskt nationellt system nyligen utvecklats genom en omfattande konsensus- och designprocess.
Betydande kunskapsluckor kvarstår. En central utmaning är att triagesystem traditionellt utvecklas som enskilda algoritmer eller beslutsstöd, snarare än som integrerade delar av ett större vård- och beredskapssystem. Flera analyser visar på behov av stärkt koppling mellan prehospital och intrahospital triage, tydligare ansvarsfördelning samt förbättrad integration med logistik, transport och resursfördelning i hela vårdkedjan. Detta försvåras då det saknas gemensamma strukturer för dokumentation, informationsdelning och kontinuerlig omtriagering, vilket begränsar möjligheterna till samordning, uppföljning och organisatoriskt lärande över tid.
En annan central dimension rör implementering och användning. Forskning och erfarenheter visar att triagesystem måste fungera för en bred användargrupp, där både specialistpersonal, annan blåljuspersonal och i vissa fall lekmän kan vara involverade i de initiala insatserna. Kunskapen om hur utbildning, träning och erfarenhet påverkar beslutskvalitet är begränsad. Det finns också indikationer på att triagebeslut i verkliga situationer påverkas av bias, kontextuella faktorer och varierande följsamhet till protokoll, vilket ytterligare understryker behovet av fördjupad förståelse. Utöver dessa system- och implementeringsrelaterade utmaningar är masskadetriage i grunden en kognitiv process. Beslutsfattande sker under förhållanden präglade av begränsad informationsbearbetning, hög stress och tidskritiska krav. Arbetsminnets kapacitet, perception och tidigare erfarenheter påverkar både bedömning och handling. Det finns behov av ökad kunskap om hur dessa kognitiva faktorer påverkar triagens träffsäkerhet, robusthet och utfall i verkliga händelser.
Genom att kombinera experimentella studier av beslutsfattande, övnings- och simuleringbaserade utvärderingar samt analyser av systemnivå och vårdflöden kan forskningen bidra till att utveckla mer träffsäkra, robusta och användbara triagesystem. Särskilt fokus ligger på samspelet mellan människa och system samt på att säkerställa att beslutsstöden fungerar under de faktiska förhållanden som präglar masskadehändelser, inklusive resursbrist, komplexitet och osäkerhet. Forskningen har potential att stärka både nationell beredskap och internationell kunskapsutveckling genom att etablera evidensbaserade modeller för hur beslut fattas, stöds och implementeras i komplexa katastrofsituationer. I förlängningen kan detta bidra till mer effektiv resursanvändning, förbättrad samordning och ökad överlevnad vid masskadehändelser, samt stärka hälso- och sjukvårdens förmåga att hantera både vardagliga och extraordinära kriser.