Pedagogikdagen 2024

Bildningsbegreppet innebär att man ger större frihetsgrader till studenter och lärare att utforma meningsfulla lärsituationer och utveckla andra kvaliteter än högre utbildning är van vid. Vad betyder det om man ska kunna garantera progression inom huvudområden och detaljerade lärandemål för varje kurs med betygsbaserade bedömningskriterier, samtidigt som man ska öva sig i handlingskompetens, kreativitet och förstå sina inre värderingar? Vid tillfället kommer vi att få olika roller och kort försöka bedöma och hantera lärandemål formulerade på helt olika sätt genom att någon får rollen som prodekan, en annan som programansvarig, ytterligare en som lärare och en annan som student (antalet deltagare kan dock vara upp till 20). Man får en kort rollbeskrivning, formuleringar av kursplaner eller format att hantera och får en kvart på sig att försöka bestämma något som kan bli ett utbildningsprogram. Därefter har vi ett kortare samtal om huruvida spelet illustrerar något vi tycker är problematiskt i relation till bildning och lärandemål, och huruvida det är möjligt att inkludera bildningsperspektiv inom ramen för våra befintliga utbildningsprogram.

Bidraget hålls som en workshop, och deltagarna behöver inte ta del av något material i förväg.

Idag har studenterna tillgång till ett helt spektrum av informationskällor, metoder och tekniker för att hitta relevanta informationskällor. De ökade möjligheterna till större informationsmängder gör det dock inte nödvändigtvis lättare för studenterna på LiUs kurser och program. Förmågan att navigera och kritiskt förhålla sig till informationsflödet - ”information literacy” eller informationskompetens - blir allt viktigare för studenter idag. Frågan är - vet vi vad studenterna behöver för stöd när de ska söka, värdera och använda information? Hur hänger informationskompetens ihop med livslångt lärande? På workshopen kommer du att få ta del av resultat från en studie om studenternas uppfattning av informationskompetens på ett tvärvetenskapligt program och hur vi har vi tagit dem vidare i undervisningen. Vissa av förmågorna i informationskompetens - kritiskt tänkande, tolkning och analys av information är speciellt viktiga inom miljövetenskap som är ett tvärvetenskapligt ämne och omfattar många olika metoder, former av information och skrivstilar. I vår studie visade det sig att studenterna kände sig ”information literacy” eller informationskompetens säkra på sina förmågor i informationskompetens, men de uttryckte att både förmågor på lägre och högre nivå var utmanande. Det var uppenbart att de förmågorna på lägre nivå söka och hitta information var avgörande för just miljövetenskap. Men studenterna uppgav också att förmågor på högre nivå, att formulera problem som är tidigt i processen som särskilt utmanande. Studenterna uppfattade att de fick hjälp av biblioteket när det gäller den lägre nivån, medans lärare guidade studenterna på den högre nivån under uppsatsskrivande. Studenterna angav också att de oftast sökte hjälp av sina studiekamrater för allt inom informationskompetens. Det är tydligt att det är viktigt att betona både de lägre och högre nivåerna i informationskompetens för studenter, men frågan är hur man gör det på bästa sätt. Vad är det för färdigheter och förmågor som vi tränar studenter i utbildning idag? Vilken roll spelar informationskompetens för livslångt lärande? Hur kan vi förbättra studenternas förmågor i informationskompetens för deras framtida karriär/yrkesliv. Delta i vår workshop och lär dig mer om hur vi kan jobba med dessa frågor i framtiden.

Bidraget hålls som en workshop. Förbered dig inför workshopen genom att läsa artikeln Information literacy skills and learning gaps– Students’ experiences and teachers’ perceptions in interdisciplinary environmental science

I slutet av 2022 lanserades tjänsten ChatGPT - en virtuell assistent som kan föra samtal på ett människoliknande sätt och skriva texter av olika slag. ChatGPT fick genast stor uppmärksamhet i universitetsvärlden och många ställer sig nu frågor om verktygets möjligheter, risker och begränsningar. Är det här ett verktyg som lockar studenter till enkla genvägar som resulterar i ytligare inlärning? Eller är det ett verktyg med potential att hjälpa studenter att nå till nästa nivå med sina akademiska texter?
För att förstå ChatGPT behöver vi testa verktyget genom att utmana det att skriva olika typer av texter. Anna Söderström, pedagogisk utvecklare på Didacticum, har gjort just detta. I den här presentationen visar hon exempel på interaktion med ChatGPT som visar på verktygets styrkor och svagheter.

Ta gärna med din egen dator till passet för möjlighet att delta i laborativa övningar.
Bidraget hålls som en workshop, och deltagarna behöver inte ta del av något material i förväg.

I min presentation tar jag avstamp i min nyligen publicerade avhandling om skönlitteratursamtal på läkarutbildningen (Rydén Gramner, 2022), samt i pågående forskning, för att inleda ett resonemang om skönlitteraturens roll i högre utbildning. Resultaten i min avhandling visar att samtal om fiktiva karaktärer och händelser erbjuder möjligheter för studenterna att resonera kring de emotionella utmaningarna i sitt framtida yrke, och förbereda sig för dessa genom att öva sig i reflektion, emotionellt engagemang och förståelse för olika livsvillkor och perspektiv, både utifrån de fiktiva karaktärerna och utifrån de andra medstudenternas tolkningar och upplevelser av den lästa texten. När studenterna engagerar sig emotionellt i de fiktiva karaktärernas tankar, känslor och upplevelser, så skapar de också möjligheter för att stärka sin förmåga att förstå och identifiera sig med patienter och närstående som de kommer möta i sin kommande yrkesroll. Självkännedom och självreflektion är förutsättningar för professionell utveckling och medvetenhet. Studenter efterfrågar också fler möjligheter att diskutera professionalitet och professionellt omdöme på sina utbildningar på ett konkret och strukturerat sätt (Wallner, Rydén Gramner et al., inför tryck). Skönlitteratursamtal skapar möjligheter för sådana diskussioner därför att de erbjuder möjligheter att diskutera känsliga frågor och dela egna erfarenheter, men arbetssättet låter också studenterna välja hur mycket de vill dela med sig av sina personliga upplevelser. Med detta som utgångspunkt inleder jag en diskussion kring hur skönlitteratur skulle kunna inlemmas på fler av LiU:s utbildningar för att verka professionsstärkande utifrån varje utbildnings specifika behov och utifrån de unika professionella utmaningar som väntar studenterna i sina kommande yrkesliv.

Bidraget hålls som en presentation.

Språkets betydelse för elevers möjlighet att tillgodogöra sig ämneskunskap har belysts i ett flertal studier (se Gibbons, 2016; Stenhagens, 2014). I dessa studier har det bland annat poängterats att språkutveckling inte bara sker i svenskundervisningen utan i alla ämnen och därmed är något som lärare borde jobba med ämnesövergripande i alla ämnen. Detta kan exempelvis handla om att utveckla elevers begreppsförståelse och om att läsa skönlitteratur som är relevant för respektive ämnesområde. Då elevers förutsättningar för språkutveckling ser väldigt olika ut beroende på uppväxt och andra sociala omständigheter aktualiseras här skolans kompensatoriska uppdrag då läraren får en roll som språkutvecklingsambassadör i klassrummet. På yrkeslärarprogrammet vid Linköpings universitet utbildas framtidens yrkeslärare och här blir det viktigt att dessa lärare får med sig kunskaper som de i sin tur kan använda sig av i sin undervisning. Syftet med detta projekt är därmed att äska medel för att utveckla skönlitteraturläsningsprojekt som ska löpa som en digital, asynkron strimma genom hela yrkeslärarutbildningen. Genom att lägga in skönlitteraturläsning som en del av yrkeslärarutbildningen får yrkeslärarstudenterna dels lära sig mer om språkutveckling i alla ämnen, men de får också med sig undervisningsstrategier och idéer som de lätt kan implementera i sin undervisning. På så sätt kommer skönlitteraturläsningsprojektet inte bara yrkeslärarstudenterna till gagn utan också alla de elever som de möter i sin utbildning.

Bidraget hålls som en presentation.

Vi lever i en tid där omvärlden förändras och arbetslivet transformeras. Förändringarna i omvärlden bidrar till att vi ställs inför flera olika samhällsutmaningar som bland annat hör samman med teknik, klimat, hälsa, globalisering och internationalisering. Dessa utmaningar ställer krav på oss. Vi behöver anpassa oss och lära nytt om sådant som bland annat rör digitalisering, automatisering, robotisering och elektrifiering, men också om miljö, hållbarhet, välfärd och pandemier. Andra områden som vi behöver ha mer kunskap om rör sådant som har att göra med kulturer, språk och ekonomier. Det här pekar på att vi aldrig blir fullärda, utan i takt med att samhällen utvecklas och förändras behöver vi som individer också lära nytt inom en mängd olika områden. Lärandet är så att säga både livslångt och livsvitt. Det sker under hela livet, i formella och informella situationer, inom olika utbildningsinstitutioner, och för vuxna också i yrkeslivet och genom det dagliga arbetet.
Sedan 1 juli 2021 finns det inskrivet i Högskolelagen (HL, 1 kap. 5 §) att ”Högskolorna i sin verksamhet ska främja ett livslångt lärande”. För att högskolor och universitet ska kunna tydliggöra, och visa hur de främjar livslångt lärande, kan det finnas behov av att avgränsa begreppet (fenomenet) på ett meningsfullt sätt. Ett sätt att avgränsa livslångt lärande är att utgå från Styr- och resursutredningen. I utredningen skrivs livslångt lärande fram som: 1) fortbildning 2) vidareutbildning 3) karriärväxling och 4) bildning. Fortbildning avser utbildning för att kunna behålla ett arbete. Vidareutbildning är detsamma som utbildning för att kunna utföra nya arbetsuppgifter medan karriärväxling syftar på utbildning för att byta karriär och yrkesbana. Slutligen definieras bildning i det här sammanhanget som ”utbildning för personlig utveckling”.
Av de fyra aspekter av livslångt lärande som listas ovan kan de tre förstnämnda innefattas i uppdragsutbildning. Uppdragsutbildning är detsamma som ”behovsanpassad personalutbildning” (Förordningen om uppdragsutbildning 2002:760) och är en typ av utbildning som högskolor och universitet kan erbjuda mot avgift till organisationer i det omgivande samhället. Det som avses är personalutbildning eller kompetensutveckling av personal som är ägnad att få betydelse för deltagarnas arbete åt uppdragsgivaren.
Den fjärde aspekten av livslångt lärande som anges i Styr- och resursutredningen är bildning, vilket avgränsas till ”utbildning för personlig utveckling”. Bildningen kan ses som en fri process utan mål, den riktas till enskilda personer och lärandet sker på individnivå. Det innebär att det är svårare att innefatta bildning i uppdragsutbildning, vilket ju är en utbildningsform som i hög grad hör samman med lärande på verksamhetsnivå och frågor såsom anställningsbarhet och omställning på arbetsmarknaden.
-Men kanske är det en förhastad slutsats att påstå att bildning inte ryms inom uppdragsutbildning?
När Liedman (2001, sid. 351) skriver om bildningsbegreppet anger han att det handlar om att ta till sig kunskap som i grunden förändrar och utvecklar människan. På liknande sätt uttrycker Nathanson (2016) att bildning syftar till att vi ska erhålla högre förståelse av något. Bildning bidrar till kritiskt och reflekterande tänkande. Det handlar om att vidga sina vyer och ta del av andras erfarenheter.
Utifrån Liedman och Nathanson bör även bildning kunna rymmas inom formell och målstyrd utbildning för yrkesverksamma i form av uppdragsutbildning. Det avgörande i sammanhanget är att designa utbildningsinsatserna så att det finns tid för bearbetning, eftertanke och ”sidolärande”, det vill säga tillåta avstickare från målet, samt att erfarenhetsutbyte med andra uppmuntras. Det här innebär att samhällets och uppdragsgivares önskan om att utbildning ska effektiviseras genom att genomföras snabbt, kort och flexibelt ofta behöver vägas upp och kontrasteras med mer processinriktade arbetsformer. På så sätt kan utbildningen leda till att både verksamhet och individ utvecklas, med andra ord både personalutbildning och bildning av person(al).

Bidraget hålls som en presentation.

Det finns idag en stor sjuksköterskebrist inom hälso- och sjukvården. För att möta upp denna brist förväntas sjuksköterskeprogrammet att utbilda fler sjuksköterskor samtidigt som studenterna ska uppnå en god ämneskompetens och arbeta i en kunskapsintensiv miljö. Endast hälften av programmets studenter slutför sin utbildning inom förväntad tid varför genomströmningen i programmet behöver öka för att fler sjuksköterskor ska utbildas. Detta projekt syftar till att skapa en modell för framåtriktad återkoppling (feedforward) för studenter på sjuksköterskeprogrammet. Framåtriktad återkoppling stödjer studenter att aktivt identifiera sina behov av kunskapsinhämtning för att nå lärandemålen för respektive termin. Dessutom gynnar framåtriktad återkoppling ett studentaktivt lärande och identifiering av strategier för att nå nästa kunskapsmål. Modellen som har utvecklats medför även att studenter som har behov av stöd erhåller detta inför examination istället för att, som i nuvarande utbildning, få stöd efter underkänd examination. Projektet omfattar ett team av lärare som utvecklar och testar framåtriktad återkoppling med fokus på omvårdnadsvetenskap (huvudämne), medicinsk vetenskap (stödämne) och läkemedelsberäkning (stödämne). Detta är moment som studenterna har svårt med i programmets tidigare terminer och som ofta leder till att studenter ej tar sig igenom utbildningen på utsatt tid. Målet med projektet är att öka genomströmningen i programmet och att fler studenter ska uppnå efterkommande terminers mål. Målvärdet är en 25 % ökning av antalet studenter som klarar terminsexaminationerna vid sitt första examinationstillfälle. Under vårterminen 2023 genomförs en pilotstudie där ett antal basgrupper i termin 2 testar modellen som utvecklats. Modellen kommer därefter att modifieras efter studenter och basgruppshandledarnas erfarenheter för att sedan implementeras på programmet.

Bidraget hålls som en presentation.

Vad är bildning egentligen? Denna presentation tar avstamp i de gamla grekiska begreppen Episteme, Techne och Fronesis och hur de kan ta sig uttryck i de nationella målen för högre utbildning och i kursplanernas lärandemål. Hur kan vi formulera mål som handlar om bildning? Utifrån detta ställs frågan om hur bildning kan examineras, särskilt i en tid då AI-bottar kan användas av vem som helst för att besvara forskningsfrågor och producera text på "nolltid". I debatten framhålls ofta olika typer av problem med AI-bottar, t ex att de kan användas för fusk. Vad händer då med studenternas lärande och bildning? Kan man tänka sig att AI-bottarnas intåg även utgör möjligheter för lärande och bildning? Vad betyder bildning i den tid vi nu lever i? Hur skulle man kunna designa undervisning och examination på ett nytt sätt för att främja bildning i en föränderlig tid? Presentationen ger inledningsvis ett förslag till ramverk följt av en praktisk workshop/diskussion.

Bidraget hålls som en presentation, som följs av en workshop/diskussion.

Ett självständigt och kritiskt tänkande är en av grunderna för studenternas kunskapsutveckling och bildning. Utbildning på grundnivå ska utveckla studenternas förmåga att göra självständiga och kritiska bedömningar. Diskussioner har förts om vi som lärare tillräckligt utmanar studenterna i ett självständigt och kritiskt tänkande. Därför är det intressant att studera om studenterna upplever att de utmanas i ett självständigt och kritiskt tänkande. En del av studenternas utbildning och bildning är valet av källor för att inhämta information. I det problembaserade lärandet (PBL) ställs krav på att studenterna i stor utsträckning själva söker efter informationskällor. Som lärare får vi ibland kanske känslan av att studenterna enbart ”Googlar” sig till sin informationshämtning, fast stämmer detta? För att få en klarare bild är det därför vara intressant att studera vilka studenterna viktigaste informationskällor för lärande är. METOD: I en enkätstudie på hela sjuksköterskeprogrammet på LiU om PBL ställdes bl a frågan om studenterna upplevde att de utmanades att tänka självständigt och kritiskt i basgruppen. Som en del i den skriftliga terminsutvärderingen i basgruppen i första årskursen på sjuksköterskeprogrammet ställdes bl a en fråga om vilka de viktigaste informationskällorna var och där studenterna fick välja mellan 15 olika svarsalternativ samt dessutom kunde ange ytterligare andra. Studenterna ombads rangordna de fem viktigaste informationskällorna. RESULTAT: Det var totalt 550 studenter på sjuksköterskeprogrammet som besvarade enkätfrågan om de upplevde om de utmanades att tänka självständigt och kritiskt i basgruppen. Det var 85% som uppgav att de gjorde det, medan 7% inte kunde ta ställning och 8% inte höll med. Sammanlagt var det 159 studenter på sjuksköterskeprogrammet på LiU som besvarade enkätfrågan om vilka de viktigaste informationskällorna var. De fem viktigaste informationskällorna för lärandet som studenterna uppgav var: 1. Kurslitteraturen 2. Föreläsningarna på programmet 3. Basgruppsträffarna 4. Mina medstudenter 5. VFU/praktik/fältstudier DISKUSSION: Den absoluta majoriteten av studenterna upplever att de utmanas att tänka självständigt och kritiskt i basgruppen. En viktig grund för studenternas bildning är förmågan till ett självständigt och kritiskt tänkande och det verkar som om vi uppnår detta, i alla fall i basgruppen i PBL på sjuksköterskeprogrammet. Den i särklass viktigaste informationskällan för studenterna är kurslitteraturen och som god tvåa föreläsningarna. De på plats 3-5; basgruppsträffarna, medstudenterna samt VFU, ligger rätt jämt. I PBL är det viktigt för studenterna att kunna välja informationskällor. Fördomen om att studenterna enbart ”Googlar” sin information stämmer inte, i alla fall inte när det gäller sjuksköterskestudenterna på LiU.

Bidraget hålls som en presentation.

C-research är en centrumbildning inom LiU för koordination kring användning av visualisering inom forskning och utbildning, både för vetenskaplig kommunikation och för publik spridning. Vi presenterar vårt utbud inom C-research, riktat mot kursansvariga och studenter i första hand, att utnyttja hos oss, då vi tillhandahåller infrastruktur såsom domteater, laboratorium och arenor med teknisk utrustning och innehåll för att utveckla projekt och uppleva nyttan med visualisering i koppling till modern teknik.

Bidraget hålls som en presentation.

Den här presentationen ger en översiktlig beskrivning av DigiMakers verksamhet och de ambitioner, mål och tankar som ligger under ytan. DigiMaker tillhör universitetsbiblioteket och bibliotek kan ses som en del i en delningsekonomi. Man kan rent konkret låna utrustning av oss, snarare än att köpa själv. Symaskiner, 3D-skrivare, kameror, mikrofoner och diktafoner. Förhoppningsvis kan vi tidigt i livet fördjupa detta tänk hos våra användare – att hellre låna än köpa. Men vi är mer än den utrusning vi lånar ut – vi försöker också sprida kunskap. Dels genom öppna workshops, dels genom insatser i utbildningar. Vilka öppna workshops vi erbjuder beror lite på vad som efterfrågas. De hålls av studenter. Workshops kan handla om att lära sig använda utrustning vi tillhandahåller, men även bredare ämnen som filmskapande, programmering, 3D-modellering, podcasts och Excel. I utbildningar kommer vi ofta in när studenter ska skapa en redovisning med film eller ljud, men även för att testa VR för att utforska stadsmiljöer eller lära sig 3D-skrivare. Mycket av det vi lär ut är vi övertygade om att deltagarna kan stöta på under sina framtida yrkesliv. Under ytan på det vi gör kan idéer om hållbarhet och kunskapsdelning skönjas. Symaskiner kan bidra till att förlänga kläder och textilvarors livslängd. 3D-modellering och 3D-skrivare möjliggör att man själv kan skapa och producera reservdelar och än en gång förlänga livslängden på olika produkter eller helt kunna skapa specialanpassade produkter. Genom att bli bekant med filmskapande och ljudinspelning ger vi förutsättningar att själv kunna sprida kunskap och bildning.

Bidraget hålls som en presentation.

Vi lever i en tid som präglas av sammanflätade ekosociala hållbarhetskriser och utmaningar. Utbildning spelar en central roll för att kunna möta och bemöta dessa utmaningar. Utbildning har potentialen att öka samhällets och individers kapacitet till anpassning, men också till bestående förändring. Bildning och transformativt lärande är centrala för att realisera denna potential. Mot denna bakgrund ämnar vi presentera en didaktisk modell för hur lärande för hållbarhet kan integreras i universitetskurser. Modellen syftar till att stärka lärare och kursansvarigs förmåga att integrera hållbarhet i sin undervisning genom att erbjuda ett konkret pedagogiskt stöd. Modellen fokuserar tre viktiga didaktiska dimensioner - (1) att formulera relevanta lärandemål som kan integreras i kursplaner; (2) att identifiera olika hållbarhetsrelaterade kompetenser som kan vara relevanta att fokusera på; samt (3) att ge förslag på lärandeaktiviteter som kan iscensättas i undervisning, för att främja lärande för hållbar utveckling. Dessa dimensioner relaterar till varandra samtidigt som även lärarnas didaktiska kompetens spelar en stor roll. I detta arbete lyfts bildning och transformativt lärande som centrala och särskilt relevanta för lärande för hållbar utveckling. Högre utbildning måste svara på de ekosociala hållbarhetsfrågor som är centrala för vår samtid, såväl som vår framtid. Universitet och högskolor runt om i landet arbetar nu på olika sätt för att integrera dessa frågor i sin verksamhet, men det är samtidigt inte ett lätt arbete. Hållbarhetsfrågor är komplexa, mångdimensionella och medför ständigt nya utmaningar. Lärare och kursansvariga kan känna sig själva dåligt rustade inför detta förändringsarbete, samtidigt som man ser vikten av att ställa om. Den didaktiska modell som vi presenterar kan bidra till att utveckla högre utbildnings potential att möta de hållbarhetsfrågor och –utmaningar som vi lever igenom idag och som vi står inför framgent.

Bidraget hålls som en presentation.

Studenternas motivation påverkar deras engagemang när de läser kurser och därmed deras framgång. Vissa ämnen är mer engagerande än andra. Spelifiering handlar om att tillämpa principer och teorier från datorspel i andra sammanhang än spel och har visat sig att det kan påverka studenternas motivation positivt. Spelifiering har tillämpats i kursen ingenjörsprofessionalism för att påverka studenternas motivation med framgång och erfarenheterna har visat att det finns behov för digitalt stöd. I projektet IngProf har vi utvecklat ett webbaserat verktyg för att stödja studenterna i sitt lärande i kursen ingenjörsprofessionalism genom att utnyttja spelifieringsmekanismer i syfte att öka studenterna motivation. Spelmekanismerna poäng och progressionsmätare har tillämpats i plattformen. Verktyget ska säkerställa och förenkla kursens process, möjliggöra för studenterna att följa upp sin progression, stötta studenterna i sin utveckling som i sin tur kan bidra till studenternas lärande. Verktygets innehåll bygger på erfarenheter ifrån kursen generellt och på distansundervisningen under 2020 specifikt. Verktyget har använts i kursen ingenjörsprofessionalism under vårterminen 2022 som lästes av 89 studenter i två olika högskoleingenjörsutbildningar under årskurs 1. Allt kursinnehåll fanns tillgängligt för studenterna i plattformen, studenterna gjorde alla sina inlämningar i plattformen, lärarna återkopplade till studenterna genom plattformen och resultatrapportering gjordes i plattformen. Spelifieringen användes för att påverka kvalitén på arbetet studenterna genomförde samt när de lämnar in sina arbeten, studenterna får extra poäng för arbete med hög kvalitet och inlämningar dagen innan deadline. Vi kommer att dela med oss av lärdomarna av att både använda spelifiering i undervisningen och även av att använda verktyget som en digital plattform i undervisningen. Vi studerade effekterna av spelifiering över tid. Kortsiktiga effekter från att använda spelifiering kallas för nyhetseffekter, det vill säga kortsiktiga engagemang som uppstår från introduktionen av en ny teknologi. Det har föreslagits att studenternas ansträngning och uppmärksamhet tenderar öka när de interagerar med ny teknik, men när de väl blir bekanta med tekniken tenderar dessa effekter att minska. I vår studie noterade vi att studenternas beteende för att uppnå poäng minskade mellan vecka 3 och 5, medan det förblev detsamma mellan vecka 5 och vecka 9. Samtidigt såg vi också att studenterna fortsatte sträva efter få poäng. Anledningen kan vara att studenterna kan ha utvecklat en vana att lämna in uppgiften dagen innan deadline eller för att poängsystemet signalerade önskat beteende. Resultat pekar på att externa belöningar kan bidra till minskade, men inte nödvändigtvis skadliga effekter på motivationen över tid.

Bidraget hålls som en presentation.

Syftet med den här workshoppen är att diskutera hur studenter i fristående kurser och program inom högre utbildning med kollaborativt lärande upplever stöd, inkludering och lärandemål i digitala lärmiljöer. Den plötsliga övergången till onlineundervisning och lärande på grund av Covid-19-pandemin belyste den fortsatta betydelsen av de sociala och samarbetsaspekterna av högre utbildningsmiljöer (t.ex. Bolander-Laksov et al., 2021). Eftersom välbefinnande är en avgörande faktor för att förebygga sårbarhet för psykiska problem och också är ett grundläggande villkor för förmågan att engagera sig och delta i lärande (Hanson et al., 2016), är det nödvändigt att bättre förstå hur det relaterar till de utbildningsdesigner som används i högre utbildning i en föränderlig tid. I workshoppen presenteras resultat från en pilotstudie där totalt 116 studenter som var inskrivna på program eller fristående kurser ingick. Studenterna ombads fylla i en kort enkät med demografiska frågor och uttalanden om upplevt kamratstöd, lärarstöd, planering och organisering av studier, undervisnings- och lärandeaktiviteter i kurserna/programmen, hur de upplevde inkludering i utbildningen och hur de upplevde att nå lärandemålen. Data analyserades med hjälp av programvaran Jamovi 2.2.5 och icke-parametriska tester användes. Workshoppen syftar till att diskutera de resultat pilotstudien gav, samt möjliga implikationer för lärarnas fortsatta pedagogiska upplägg.

Bidraget hålls som en workshop, och deltagarna behöver inte ta del av något material i förväg.