Göm menyn

FTi Kultur: Leve Agaton Sax!

Jan Anward
(Finanstidningen 3/4 1997)

 

Som Göran Hägg (Finanstidningen 20/3 1997), finner jag det egendomligt att Nils-Olof Franzéns Agaton Sax-böcker inte hyllas som de minor classics de är. Själv återvänder jag då och då till dem och andra verk från den svenska barnlitteraturens guldålder på femtiotalet, inte bara för att de är roliga att läsa om, utan också för att de ofta gestaltar förhållningssätt till språket som annan skönlitteratur bara diskuterar.

Böckerna om Agaton Sax är förstås skrivna med en medveten snegling på genrens mästare, Åke Holmberg. Det tolfte kapitlet i den första boken om Agaton Sax - Agaton Sax klipper till (1955) - öppnar exempelvis med en snygg nedtagning av Holmbergs paradnummer, den självupphävande generaliseringen: Var och en som har hängt under en bro 46 meter ovan vattenytan, vet hur oerhört påfrestande på händer och armar detta är. (Jämför följande - ur Ture Sventon i London (1950): Var och en som någon gång har färdats fram i tät dimma på en flygande matta, vet hur förvånad man blir, då man plötsligt känner en lätt stöt och befinner sig på marken.)

Men Agaton Sax är en helt annan typ än Sventon. Bäst kan väl Sax beskrivas som en Hercule Poirot i svensk småstadstappning: en snabbtänkt, prydlig, behärskad och en smula fåfäng redaktör för en landsortstidning, med kriminalfall som hobby. Agaton Sax har dock en unik och avgörande egenskap, som skiljer honom från alla andra detektiver: en suverän behärskning av tal och språk. Det är genom den förmågan som han klarar sig undan farliga förbrytare och löser sina fall. I Agaton Sax klipper till är det Sax idiomatiska behärskning av det komplicerade och nästan utdöda språket graeliska, hans mästerskap i buktaleri och hans förmåga att härma både andra människor och fågelsång som räddar honom undan en internationell falskmyntarliga och till sist gör det möjligt för honom att leda den skotska polisen till den.

Det märkliga språket graeliska lever upp till sitt namn i flera avseenden. Det är ett pseudo-keltiskt språk, precis som namnlikheten med gaeliska antyder. Men graeliska är också det huvudsakliga mediet för svek och aggression i boken. Inte ett enda vänligt sinnat ord yttras på språket. Symptomatiskt nog är bokens första ord på graeliska ghall. Den främste experten på språket, den ärevördige professor Julius Mosca (vars namn låter som en kompott på Julius Streicher, redaktör för Der Stürmer, och Gaetano Mosca, italiensk elitteoretiker och en av fascismens (ovilliga) lärofäder) visar sig också vara chef för en internationell falskmyntarliga och en allmänt obehaglig person.

När Sax använder graeliska är det också för att förolämpa och vilseleda falskmyntarna. Samma syften tjänar buktaleriet och härmningen. Sax undslipper exempelvis falskmyntarna som hotar att kasta av honom av tåget genom att låta en mäktig stämma ryta en saftig förolämpning på graeliska utanför tågkupén där han befinner sig med skurkarna.

Agaton Sax må vara liten, fet, skallig, medelålders och hunsad av sin faster Tilda, men genom sin enastående repertoar av främmande röster och språk förmår han övervinna sina egna begränsningar och besegra de skarpaste kriminella hjärnorna i Europa. Språkligt sett är han en fullständig människa, eftersom de främmande språken och rösterna låter honom uttrycka de förträngda sidorna av sin personlighet.

Om en seriös vuxenroman hade förmått gestalta samma tema, så hade den säkert varit föremål för ett antal djuplodande analyser vid det här laget. Vem skriver en avhandling om Agaton Sax som polyfon hjälte?

 

En snabbkurs i graeliska

Till skillnad från riktiga keltiska språk är inte graeliska särskilt svårt att lära sig. Följande enkla regler täcker ganska väl de tjugosex meningar jag har i min graeliska databas:

En mening består av ett till fyra ord.

En mening är uppbyggd kring någon kombination av gh, ll, n, ch och ddh.

För att öka variationen kan man ersätta gh med g, ll med l eller r, n med nn, ch med c och ddh med dh, dd, d och t.

Ett ord består av en till tre stavelser.

y är ett användbart enstavigt ord.

Exempelvis:

Unddha ghallach y shannoch

Ellan randoch

Carach y llana

Charach llandhollen

Gall hannoghen

En mening på graeliska kan betyda vad som helst som passar i sammanhanget, så länge det är fråga om svek och/eller aggression.

Informationstätheten i graeliskan är i genomsnitt fyra gånger större än i svenskan, dvs. ett ord i graeliskan motsvaras i genomsnitt av fyra ord i den svenska översättningen.

Eftersom orden inte verkar ha några fasta betydelser i graeliskan gör det inget om man råkar upprepa ett tidigare använt ord då och då. Men självklart bör man sträva efter så stor variation som möjligt.

 


Sidansvarig: agnese.grisle@liu.se
Senast uppdaterad: Fri Feb 05 14:22:53 CET 2016