Director musices Hans Lundgren tackar för sig

Efter 35 år sänker Hans Lundgren taktpinnen. Men först väntar Fine, avskedskonserten den 10 maj med 180 sångare och instrumentalister på scenen i Crusellhallen.

Det är sen söndagseftermiddag i Kårallens matsal och exakt en vecka kvar till den sista konsert som Hans Lundgren kommer att dirigera som director musices på Linköpings universitet.

Den mirakulösa första satsen av Brahms Rekviem och  har tonat bort.
Medlemmarna i Studentsångarna, damkören Linnea, Östgöta Kammarkör och universitetets
egen akademiska orkester slamrar prosaiskt med matbord, packar instrument, letar väskor, pratar om den kommande festen efter konserten och går hem.

Hans Lundgren tar en klunk ramlösa och vecklar upp fryspåsen med dagens sista macka. Ronaldos rågbröd, korven Rackebajsare från Förslöv och en bit ost. Inte vilken som helst, förstås, Prima donna.

Matsäck eller musik – sak samma på en punkt: kvalitén. På den prutar Hans Lundgren aldrig.
Någon timme tidigare har han envist slagit av kör och orkester.
– Från B igen. Ni låter lite avvaktande. Var mer på hugget!
Eller:
– Om igen. Håll nu ackordet stilla, in i det sista … tänk på stämmorna som bär, ta ut bågarna när ni nu har chansen. Mer vokaler!!
Överdriv! Tycker ni verkligen att ni överdriver?

Det är slutrepetition och finlir.
Hans Lundgren förklarar, upprepar, tar om för att sekunden senare bryta av igen med en kommentar om orkestern.
För dagen är LAO, Linköpings Akademiska Orkester förstärkt med de professionella musiker från Norrköpings Symfoniorkester och Östgöta Blåsarsymfoniker som annars fungerar som instruktörer för orkesterns olika sektioner.
– Visst spelar de snyggt? Så har de också hållit på sedan åtta i morse!
I varje fall sedan tio-tiden. Och dessförinnan en lördagsrepetition.

Musik av det slag Hans Lundgren genom drygt tre decennier låtit sina ensembler framföra kräver en del. Och, som sagt, han själv med.

– Musik är inte bara toner på rad. Det handlar om att utöva konst, säger han lite kärvt.
Och, fortsätter han, det finns ingen anledning att universitetets musikliv ska hålla sämre kvalitet än forskning och utbildning.

Sedan 1979, då Hans Lundgren blev dirigent för dåvarande Lihkören, har han sett till att LiU dels fått en systerkör till sin manskör, damkören Linnea, dels utvecklat akademiska kurser i orkesterspel som bas för en symfoniorkester.

– Mitt uppdrag som director musices är både pedagogiskt och konstnärligt. Jag vill att studenterna ska lära sig utnyttja sin konstnärlighet och få utveckla sina talanger. Och jag vill ge dem möjlighet att få uppleva klassiska musikverk, som till exempel Brahms Rekviem.

Eller Carl Orffs Carmina Burana.
– Att sjunga den är det häftigaste jag någonsin gjort, säger Caroline Abrandt medan hon packar ihop efter repetitionen. Under sin utbildning till förskollärare sjöng hon i LiTHösen, nu är hon tillbaka, läser fristående kurser och sjunger i damkören Linnea.
– Hasse är känd för att vara krävande men jättebra. Ska det bli resultat måste det vara disciplin. Och han tjurar bara en stund, sedan lättar han upp stämningen, säger hon och skrattar.
– Linköping är kanske inte främst känd för att vara kulturstad, desto viktigare att universitetet kan bjuda på ett kvalitativt körliv, säger Lisa Norrgren som läser till civilingenjör på första året och rätt nybliven korist i Linnea.

Oräkneliga – en bra bit över tusen – studenter har haft turen att få musicera under Hans Lundgrens ledning och många, många gånger fått uppleva euforin vid sluttonerna av en väl genomförd konsert, gemenskapen vid körresor och glädjen när de klarat konkurrensen vid körtävlingar och internationella körstämmor och tagit hem både pris och ära.

Men nu är det alltså slut för Hans Lundgrens del.
I september väntar pension.

Inget engagemang som tar kvällar och helger i anspråk.

Inga oväntade incidenter som kör- och arbetslivet bjudit på;
för små frackbyxor, en svensk kung som fått springa ifatt promotionsprocessionen för att nå sin plats främst i ledet, säkerhetspoliser i Jordanien som gått upp på scenen och försökt förkorta manskörens program för publiken trycker på och vill höra popartisten som ska komma efter.

Ingen anledning att dag ut dag in i sådär i ett år leva med musikverk som Karl Jenkins  ”The Armed Man: A Mass for Peace” (den framfördes bland annat vid en festkonsert 2013).

Och inga adrenalinkickar efter framträdande, hur ska det gå …
– Det där med kickarna har jag faktiskt funderat på, hur jag kommer att klara mig utan dem, erkänner han.

Inför det definitiva avskedet med uppdraget som director musices pendlar känslorna lite.

– Det är klart jag blir rörd, säger han, ler brett och berättar med påtaglig glädje att han under Valborgs mösspåtagning på Borggården offentligt fick motta diplom från LiTHe Blås och beskedet att han utsetts till studentorkesterns 12:de hedersmedlem.

Studentsångarna har inför avskedet med sin mångåriga dirigent tagit initiativet till ”Hans Lundgrens fond för främjandet av akademisk musik vid Linköpings universitet”.

Alla intäkter från ”Fine – en avskedskonsert” den 10 maj går oavkortat till fonden.

Läs också LiU-nytt: Avskedskonsert blir start för ny fond

Information och biljettköp

Linköpings Studentsångare, Om Fine och bidrag till fonden 

Text och bild: Gunilla Pravitz
2014-05-06