Ovanlig bredd på både ting och tankar

Avgångsstudenterna vid Slöjd, hantverk och formgivning visar en riktig bredsida på examensutställningen på Östergötlands länsmuseum. Videokonst, plattsättningsteknik, kreativa materialval, brukskeramik och oväntade infallsvinklar.

De är nitton studenter – eller ”Creators of things and thoughts” som utställningen heter – som nu avslutar sin kandidatutbildning i Slöjd, hantverk och formgivning med den traditionella sommarutställningen i Galleriet på Östergötlands länsmuseum, ett samarbete som pågått i nio år.

Pressvisningen är avklarad, likaså vernissagen med invigningstal av Elna Lassbo från svensk Form och i utställningen syns tydliga spår också av många kreativa besökare. Här har färglagts björnar i jätteformat, en installation som Maja Meurling gjort utifrån figurerna i den målarbok för barn (och vuxna med, för den delen) som hon gjort i sitt examensarbete.

– Det blev precis som jag ville, det är så kul att se att interaktionen med besökarna fungerar, säger Maja Meurling och ställer en glasburk med färgkritor till rätta intill en av björnarna.

Egentligen var det textil som ledde henne in på utbildningen och björnarna var först tänkta för textila produkter.
– Men för ett halvår sedan var det en kurskamrat som påpekade hur bra de skulle passa i en målarbok, fortsätter Maja Meurling.
Så blev det och boken finns nu till försäljning i museibutiken några trappor ned.

Idéutbytet mellan studenterna, diskussionerna kring avsikter och gestaltning, alla analyser och kreativt kritiska blickar tillhör det som lyfter utbildningen.

– I allt vi gjort har vi fått förhålla oss till ett kommande arbetsliv, det har varit en styrka, säger Maja Meurlig.
– Vi vill ju alla leva av det här, då är produktutveckling en viktig faktor. Hur kan jag utveckla det här? Håller det för en marknad?

Nu återstår de sista dagarnas redovisning i Key-huset på Campus Valla, men sex av studenterna har tagit sig ned till museet för att visa sin utställning och prata om studietiden lite i lugn och ro.

– Eftersom vi för varje kurs arbetat i projektform har vi fått lära oss att slutföra arbeten, hålla en deadline när vi utvecklar och inte minst att samarbeta, säger Anna Nordström.

Att hantera motgångar ingår med automatik.
Riktigt skarpt läge har det blivit med produktionen av de återkommande gemensamma utställningarna. Det blivit ett antal, både på stora mässor som Stockholm Furniture Fair och på mindre gallerier som Slöjdgalleriet i Linköping.

– När jag började utbildningen tänkte jag satsa på keramiken. Men så upptäckte jag gestaltningen, det vidgade mitt fält, säger Anna Nordström som nu räknar in utställningsproduktion i sin framtid.Kanske som gallerist för andra, kanske i en kommande lampbutik.
Ljusspridning och ljussättning är annat Anna Nordström upptäckt på vägen till examen. Hon ställer ut tre lampor med långsmala porslinsplattor sammanbundna med jute. Ljuset silas mellan och genom porslinet.
– Min tolkning av karaktärsdraget lugn, förklarar hon.

För Kristin Wiberg har tre år på Slöjd, hantverk och design kanske framför allt gett henne en vidare syn på gestaltning.
– Jag har kunnat öva upp förmågan att uttrycka mig i experimentellt arbete. Se vad man kan göra med olika material och diskutera med andra om tolkningar, säger hon.

Mod och självtillit.
Installation Proud: svart pappersgarn, ull och metall, kom som en förlängning av en jättelik, svart korg stickad av papper som Kristin Wiberg ställde ut på Möbelmässan. Den här gången stickade hon en kropp på fri hand och med start uppifrån nacken.
– Jag funderar mycket på hur man kan gestalta en känsla. Med Proud vill jag förmedla en känsla av stolthet, både hos bäraren och till betraktaren.

Och framtiden? Tillsvidare väntar det gamla jobbet som administratör på Superdatorcentrum.
– Man måste bestämma sig, det har jag ännu inte gjort. Ska man lyckas, får man jobba för det, säger Kristin Wiberg.

I andra änden av Galleriet visar Emil Kjellberg mängder av små keramikkoppar, han har faktiskt gjort tusen stycken. Form och färgsättning är traditionellt östasiatisk. Benvitt, grönt, brunt; recepten på glasyr har han letat upp i gamla böcker. De är stapelbara och direkt användbara och inte ens dyra (även de säljs i museibutiken):

– Flingsalt, vinäger, värmeljus …  det är bara att välja. Det är bra att ha någon produkt som är lättsåld, säger Emil Kjellberg som gjort praktik hos keramikern Björn Larsson på Bjuröklubb och nu försvinner ännu längre norrut efter examen.
I sin presentation på nätet skriver han: ”Varje kopp har gått igenom mina händer. Leran har knådats, drejats, beskickats, bränts, glasyrer har blandats, de har glaserats och bränts återigen. Tusen gånger om.”

Keramik är också Frida Arwidsons material – men hon har valt att uttrycka sig skulpturalt med sin hare och harens tankar omsatta i runda, organiska former. Till hösten går hon vidare till en masterutbildning.
– Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg. Det ska bli lite häftigt att få utveckla mig konstnärligt. Den breda utbildningen på LiU blir ett bra komplement. Här har vi fått ägna oss mycket åt den akademiska analysen, formulera oss skriftligt och muntligt.

Tankar av annat slag ligger bakom Tina Domeijs Jay Tanom, askar och fat i svart och silver. Hon har med examensarbetet plockat upp sitt delade ursprung, med en förälder som från Thailand:

– Jag har använt tekniken från nordisk rotslöjd men använt plast- och nylontråd. Det är material som används till de thailändska burkar som används i matlagningen, till exempel för att ångkoka ris.

Studenterna på Slöjd, hantverk och design får under studietiden pröva en mängd olika material och tekniker. Tina Domeij, som innan studierna i första hand arbetat med textil, upptäckte potentialen hos metall.
– Det passar mig bra att pendla mellan hårt och mjukt, säger hon.

Årets examensutställning visar sammantaget hur fria studenterna är i sina val av inriktning.
Här kombinerar till exempel Mattias Wedin sitt intresse för kläder, dans, dokumentärer och film i videofilmen Frustration. Några meter ifrån visar Petter Almlöf upp plattsättningsprojekt, liksidiga trianglar och kvadrater mönsterlagda med musik och harmoniläran som inspiration. Sara Ala Blyborg har satsat på Cosplay med sin alter ego Slabs, Nataliya Zoti Schöllin visar porträtt, bland annat graverat på svart marmor. Marmor – Kolmårdsmarmor – finns också i de smycken och askar Marie Lindroth visar.

Ebba-Ida Löfgren har valt traditionella svenska brudbroderier som grund för sitt avslutande arbete. Sanni Alatyppö ställer ut närmare fyrtio askar, gjutna i stengods. Helena Nyberg kombinerar silver och sten i smycken, Elin Andrén kombinerar björk och koppar till sina lampor.
Kombinationen trä-metall använder också Kristina Larsson till sina magiska skattskrin och svävande tunna, tunna träfat i björk, al, ek med infällningar av guld.

Återbruk har tidigare år varit ett tema för studenterna. Det finns förstås också med i år. Till exempel i Sofia Rystadius sprudlande pärlbroderier på återanvänd lampa och pall eller i de sirliga bahytterna i trådarbete Liselotte Bonefält gjort.
Och ett närmast sakralt intryck gör Ellen Mattssons stora lapptäcke av återanvända jeans.

– Aj då, den tolkningen hade jag inte riktigt tänkt mig, säger hon och skrattar, det är faktiskt Ålands hav …
80 par jeans har gått år för hennes examensarbete. Utklippta sidsömmar har blivit inslag i mattor, vävda i gåsöga. Bakfickorna har blivit sittpuffar.

– Jag gillar utmaningen att använda alla delar av återbrukade kläder, det ska inte bli något kvar, säger Ellen Mattsson som återvänder till Åland efter examen.

Utställningen blir dock kvar på Östergötlands länsmuseet till den 10 september 2016.

Studenternas egna presentationer på studentsektionens sida

Text och bild: Gunilla Pravitz
2016-06-09