Immunförsvarets reglering

Immunförsvaret är ett komplicerat system som skyddar kroppen mot infektioner. En finstämd reglering av immunförsvaret är avgörande för att kunna slå ut olika mikroorganismer men också för att undvika överdriven och kronisk inflammation som kan leda till utvecklandet av inflammatoriska sjukdomar.

Min forskning fokuserar på immunreglering vid olika tillstånd, inkluderande infektioner, reproduktion och inflammatoriska sjukdomar.

Från att initialt ha fokuserat på hur T-lymfocyter (en typ av vita blodkroppar) och cytokiner (immunförsvarets signalsubstanser) reglerar immunförsvaret har mitt forskningsintresse utvidgats till att även omfatta mekanismer i det tidiga immunsvaret och immungenetik, d v s hur skillnader i gener påverkar regleringen av immunförsvaret.

Det övergripande syftet med forskningen är att förstå de underliggande mekanismerna som leder till att immunförsvaret regleras på olika sätt hos olika individer och vid olika tillstånd.

Immunreglering vid infektion med Borrelia burgdorferi

Infektion med bakterien Borrelia burgdorferi, som smittar via fästingbett har olika sjukdomsförlopp hos olika personer. Vissa får inga sjukdomssymtom alls och förefaller slå ut bakterien utan att bli sjuka, medan andra blir sjuka, men helt återställda efter behandling med antibiotika. En grupp patienter blir dock inte fullt återställda, trots att de fått antibiotika, utan har kvar kvarstående symtom under en längre tid.

Vår hypotes är att kvarstående symtom orsakas av en felreglering av immunförsvaret. För att kunna slå ut en bakterie effektivt krävs att immunförsvaret använder rätt mekanismer. Därutöver måste inflammationen nedregleras när alla bakterier har slagits ut, för att undvika en kronisk inflammation som orsakar skador på vävnader i kroppen, som i sin tur kan leda till sjukdomssymtom.

Syftet med den pågående forskningen om Borreliainfektionen är att undersöka vilken typ av immunreaktioner som utvecklas hos personer som drabbas av Borreliainfektion, och om det finns skillnader i dessa mellan personer med olika sjukdomsförlopp, för att förstå hur immunförsvaret ska agera för att på bästa sätt läka ut en Borreliainfektion.

Vi studerar också de molekyler som immunförsvaret använder för att känna igen Borreliabakterien, för att se om genetiska skillnader i dessa kan ge olika sjukdomsförlopp, samt om olika varianter av Borreliabakterien eller samtidig infektion med en annan fästingöverförd bakterie kan påverka immunförsvaret och förloppet av Borreliainfektionen.

Kunskap om hur Borreliabakterien optimalt bekämpas av immunförsvaret, och avvikelser från detta i immunreaktionerna hos patienter som utvecklar kvarstående symtom, skulle kunna leda till att sådana kan förebyggas och behandlas genom att modulera immunreaktionerna, s. k. immunomodulerande behandling.

Immunreglering vid blindtarmsinflammation

Misstänkt blindtarmsinflammation, appendicit, är ett av de vanligaste tillstånd som patienter söker akutsjukvård för. Trots detta är sjukdomsorsaken i stort sett okänd. Sjukdomen är svår att diagnostisera och kräver ofta akut kirurgi, vilket i sin tur genererar lidande för patienten samt stora kostnader för sjukvården.

Tidigare studier indikerar att det sannolikt finns två olika typer av blindtarmsinflammation med olika prognoser, en mild som självläker (flegmonös appendicit) och en svår som leder till att vävnaden dör, blindtarmen spricker och vätska läcker ut i bukhålan (avancerad appendicit).

Det finns även forskningsdata som antyder att utveckling av den svårare typen av blindtarmsinflammation skulle kunna orsakas av att patienten har en störd reglering av inflammation.

Forskningen om immunreglering vid blindtarmsinflammation har som syfte att öka förståelsen av de bakomliggande immunologiska störningarna, genom att jämföra det inflammatoriska svaret vid de två olika typerna av blindtarmsinflammation.

En sådan ökad kunskap skulle kunna ge möjlighet att genom ett blodprov kunna bedöma om en patient med misstänkt blindtarmsinflammation har den svårare formen som kräver operation eller den lindrigare som självläker.Därutöver kan forskningen generera kunskap som bidrar till ökad förståelse av sjukdomsmekanismerna vid andra inflammatoriska tarmsjukdomar.

ForskningsområdeVisa/dölj innehåll