Att bota en prostata. Kastrering som behandlingsmetod för godartad prostataförstoring 1893-1910

Ny avhandling visar att genusförståelse i medicinhistoriska studier måste nyanseras.

Medicinhistoriska studier har under de senaste decennierna lyft fram kvinnokroppens underordning vid framtagandet av nya mediciner, att mediciner designas för mäns kroppar och inte kvinnors, och att det inom medicinen funnits en större kunskap om den manliga kroppen som setts om norm. Kvinnors kroppar har även framställts som utsatta för ingrepp som kastrering eller avlägsnande av livmodern, ingrepp som det inte ansetts ha funnits några manliga motsvarigheter till.

Historikern Elin Björk visar i sin avhandling att så inte alltid var fallet. I sin studie av kastrering som behandlingsmetod för godartad prostataförstoring kring sekelskiftet 1900 visar hon dels att mäns kroppar utsattes för liknande ingrepp och dels att den kvinnliga kroppen i detta fall fick fungera som norm. Kunskaper om hur äggstockarna påverkade livmodern överfördes till män för att argumentera för hur testiklarna påverkade prostatan. I förlängningen användes kunskap om kvinnors kroppar som argument för att kastrera män. Den kvinnliga kroppen användes som riktlinje för hur den manliga kroppen borde fungera, och mäns testiklar och prostator antogs vara mot svarigheten till kvinnors äggstockar och livmödrar. I argumentationen för kastrering användes också kunskaper om vad läkare ansåg vara ”avvikande” män och även av djurs kroppar för att förstå den ”normala” manliga kroppen. Avhandlingen Att bota en prostata

Avhandlingen påminner om att genus inte bör ses som en fixerad uppfattning. En viss tid kan rymma flera komplexa uppfattningar om kvinnors och mäns kroppar och om vilka medicinska ingrepp som är möjliga att utföra på dem. De jämförelser som gjordes med kvinnor visar en inställning hos läkare till kastrering där det fanns både likheter i hur de såg på kvinnor och män men även olikheter. Många läkare drog sig inte för att kastrera en man, även om vissa ansåg ingreppet som stympande och hälsofarligt, och det var många läkare som inte övergav behandlingen förrän det visade sig att den inte fungerade.


Publikationer
Visa/dölj innehåll

Forskningsprojekt
Visa/dölj innehåll

Organisation
Visa/dölj innehåll