Som av en händelse är dessa ord också ett eko av det ord som Thomas Alva Edison riktade till tratten på sin fonograf när han just uppfunnit den år 1877 (”Hello”), och de ger en vink om den ambivalens, den oro och fascination som moderna tekniska medier framkallat i kultur och vardagsliv. De är ju nästan mänskliga, men samtidigt, utan tvekan, något annat.
Min egen forskning som litteraturvetare har under åren kommit att kretsa kring de trösklar och skärningspunkter som tagit form i den moderna historien genom uppkomsten av nya medieteknologier, och i synnerhet hur dessa saker har kommit att bearbetas inom modernistisk och avantgardistisk litteratur och annan konst.
Till exempel, hur kom möjligheten att tekniskt spela in röster och frigöra dem från en viss kropp att påverka föreställningen om en röst i dikter och romaner? Eller hur kom den tidiga datorn och möjligheten att lagra information och meningsfulla språkliga yttranden som binär kod att påverka skrivande, läsande och subjektivitet? Eller, tvärtom, hur kan samtidens digitala och multimediala gränssnitt studeras utifrån tidigare estetiska former och operationer som montage och visuell poesi?
Min nuvarande forskning förgrenar sig i olika projekt – en undersökning av ljudbandspelaren som estetisk teknologi under det kalla kriget; artiklar om de medieteknologiska förändringar som ovan beskrivs såväl som om läsning, passivitet, distraktion och sömn; forskning kring frågor om digitalisering och det postdigitala. Det senare äger rum inom ramarna för ett projekt som jag leder med rubriken ”Representationer och omkonfigureringar av det digitala i svensk litteratur och konst 1950–2010”, finansierat av VR (se vidare: blog.liu.se/reprecdigit). Jag har också initierat ett samarbetsprojekt med Datamuseet i Linköping kring uppbyggnaden av ett mediearkeologiskt labb – en plats för metodologiska utmaningar, tvärvetenskaplig forskning, konstnärlig praktik och humaniora i samarbete med allmänheten.
Utöver detta leder jag även forskargruppen ”Litteratur, mediehistoria och informationskulturer” (LMI) vid Linköpings universitet, se artikel nedan. Dess arbete siktar mot att undersöka och reflektera kring skärningspunkter mellan litterära praktiker och medieteknologier – från film, tv och radio till digitala medier – och de diskurser som dessa har gett upphov till. Till de potentiella ämnen, fält och problematiker som kan aktualiseras inom ramen för forskningsmiljön hör förhållandet mellan arkiv och databaser, appropriering och remediering, inter- och transmediala verk, medier och kulturellt minne, sinnenas litteratur- och mediehistoria, och så vidare. Gruppens verksamhet består av såväl doktorand- som andra forskningsprojekt samt regelbundna arrangemang av seminarier, symposier och konferenser.
Under åren 2017–2019 var jag verksam som programchef för det tvärvetenskapliga forskningsprogrammet The Seed Box. A Mistra-Formas Environmental Humanities Collaboratory – ett program ägnat åt humanistisk forskning och konstnärlig praktik och kunskapsbildning kring miljö och klimat. Jag bedriver för närvarande ett forskningsprojekt om märkliga ekologier i litteraturen inom programmets ramar (2020–2022). Läs mer om The Seed Box.
Sedan januari 2021 är jag proprefekt för forskning på Institutionen för kultur och samhälle (IKOS).
