Arbetsmarknadsprofessor på Asien-turné

Blir det en hård eller mjuk brexit? I Asien finns ett stort sug efter information om hur brexit kommer att påverka relationerna med Storbritannien. Charles Woolfson har gett sig ut på en Asien-turné för att sprida sin forskning. 

Hård eller mjuk brexit? Närheten till EU efter brexit avgör. Foto: Photographer: Maxim KhytraNissan och Toyota är stora japanska företag som investerat i Storbritannien. Men med brexit på dagordningen är det ovisst för Storbritannien hur framtida investeringar kan komma att te sig. Om bilarna inte kan exporteras vidare till Europa efter brexit, hur stor är då viljan att investera i Storbritannien? Och vad händer med arbetstillfällen?

Professor Charles Woolfson har undersökt vad brexit kan innebära för Storbritanniens relationer med Asien, utifrån frågor som handel- och arbetskraft. Under några veckor har han lämnat Norrköping och REMESO, institutet för forskning om migration, etnicitet och samhälle, för att diskutera brexit på en Asienturné.

Varför gör du den här turnén?

– Det finns ett stort sug efter information om brexit i Asien så därför kommer jag att resa runt under några veckor och träffa forskare och studenter inom sociologi och internationella relationer. Jag kommer att besöka Korea, Singapore och Japan och faktiskt så finns min forskning om brexit nu både på koreanska och japanska!

På vilket sätt påverkar brexit relationerna mellan Storbritannien och Asien?

– På en mängd olika sätt. Storbritannien är platsen för viktiga japanska och koreanska investeringar, exempelvis fordon och elektroniska produkter, som sedan exporteras till olika europeiska länder. Framtiden för sådana investeringar ser inte ljus ut eftersom nya handelsavtal mellan Storbritannien och EU troligtvis kommer innebära höjda avgifter för produkter som tillverkats i Storbritannien.

Vilka olika vägar kan Storbritannien gå efter brexit?

– Man pratar om huruvida Storbritannien kommer att välja en hård eller mjuk väg, där den hårda vägen innebär ett större avståndstagande till EU.

Utifrån arbetskraftsperspektiv, som jag studerat, finns i det hårda scenariot en risk för att Storbritannien väljer en avreglering av arbetsmarknaden - låga företagsskatter, svaga fackföreningar och en arbetskraft som inte är bosatt i landet och enbart har minimala rättigheter och skydd. Modellen som kallas Singaporemodellen har i Singapore inneburit att arbetsvillkoren drastiskt försämrats. Om samtalen med Europeiska kommissionen fortsätter att gå illa och Storbritannien kraschar ut ur den inre marknaden kan Singaporemodellen bli verklighet.

Men det finns också en annan möjlighet, den jag kallar progressiv nationalism och som skulle innebära rimligare villkor på arbetsmarknaden, lika behandling och jämförbara löner för arbetstagare - även migrantarbetare.

Kan du förklara den här progressiva nationalismen närmre? Många britter röstade ja till brexit just på grund av migrantarbetare.

– Detta är en mycket intressant och kontroversiell fråga. Finanskrisen och åtstramningarna sedan 2008 har inneburit en minskning i levnadsstandard för många britter. Hälsovården har drabbats av nedskärningar, fackliga rättigheter har försämrats och många har en känsla av orättvisa och av att klyftorna ökat. Ilskan har riktats mot, bland annat, migrantarbetare. Och eldats på av vissa politiker. Men, det finns en rörelse som börjat se bortom de enkla förklaringarna med syndabockar. Vi kan se progressiva krafter inom Labour-partiet och exempel på brittiska arbetstagare som förenar sig och kämpar för migranters rättigheter att få lika behandling och jämförbara löner. Detta är internationalism i handling och vad jag menar med progressiv nationalism.

Att lämna EU kan alltså leda till en mer inkluderande, demokratisk nationalism, som inte drivs av främlingsfientlighet och rasism.

Vad är dina förväntningar på denna Asienturné?


– Att sprida min forskning om brexit. Den "asiatiska dimensionen" av brexit kommer säkert att få av betydelse – vad gäller handel, investeringar och den sociala dimensionen. Jag hoppas också på att kunna bygga relationer för framtiden, särskilt som jag – efter tio lyckliga och fruktbara år på LiU – kommer lämna universitetet när mitt kontrakt går ut i slutet av året. Efter Linköpings universitet kanske jag kan hitta mig ett nytt hem i Östasien? Vem vet?

Relaterat innehåll

Senaste nytt från LiU